Ett litet tacktal till Barnboksakademin för Eldsjälspriset 2010

Att Eldsjälspriset i år ägnas åt kampen för skolbiblioteken stärker denna kamp. Jag är personligen djupt ärad, men jag är bara en av många som länge har försökt stoppa det fria fall som skolbiblioteken har befunnit sig i ända sedan skolan kommunaliserades för drygt 20 år sedan. Då blev de de första offren för ett kollossalt tankefel, nämligen att penningpåsar och konkurrens skulle fungera bättre än pedagogik och samråd i styrningen av skolan.

Penningens makt över känslan och förnuftet är stor. Genom att spara bort alla utgiftsposter som skolchefer och rektorer inte trodde var obligatoriska försökte de få sina budgetar i balans. Då packades många skolbibliotek ihop i skrubbar till nackdel för elevernas läsintresse och lärande. Äntligen ser det ut som om de är på väg tillbaka – tack vare det envisa informations- och lobbyarbete som Nationella Skolbiblioteksgruppen, Barnboksakademin och andra har bedrivit. Den nya skollag som nu klubbas i riksdagen innebär ju att Skolinspektionen från och med den första juli nästa år börjar kontrollera att alla elever i landets alla skolor – fristående som kommunala – har tillgång till skolbibliotek.

Målet är inte nått, men vägen dit har öppnats. Nu gäller det att kämpa för en definition av skolbibliotek som stänger avtagsvägarna mot nya bokskrubbar utan personal. Skolverkets beskrivning av skolbibliotek i sin lägesbedömning 2006 finns citerad i förarbetena till den nya lagen. Det är en utmärkt definition som vi nu måste få omsatt i handling. Citat:

”Med skolbibliotek avser Skolverket en gemensam och ordnad resurs av medier och information som ställs till elevernas och lärarnas förfogande med hjälp av kompetent personal. Skolbibliotek är en del av skolans pedagogiska verksamhet med uppgift att stödja elevernas lärande. Skolbibliotek kan därmed betraktas dels som en materiell resurs som är en del i en skolas läromedel och övriga utrustning, dels en funktion som bidrar aktivt i kunskapsutvecklingen och svarar för viss service.”

Men denna festliga och soliga dag ska jag inte tråka ut er med en lång sakframställning. Den som vill fördjupa resonemanget kan läsa min artikel i nästa nummer av Opsis Kalopsis. I stället ska jag avsluta mitt lilla tacktal med tre löparaforismer under rubrikerna hopplösa, loppsöla och losslöpa.

Hopplösa

Hopplösa är de löpare som bara lunkar med utan att spjärna emot när de ser stupet närma sig. Bara om tillräckligt många av oss sätter hälarna i marken kan vi hålla hoppet uppe för vår hjord.

Loppsöla

Loppsölar gör de loppslöa löpare som aldrig vågar löshoppa som hare i täten utan jämt lägger sig i mitten av klungan utan att veta vart alla är på väg. Ju fler som vågar springa fram och dra desto bättre chans att löpa loppet i mål.

Losslöpa

Losslöper gör vi nu när vinden har vänt så vi har den i ryggen! Full fart framåt – och än en gång tack, kamrater!

Kalle Güettler 2010-05-11