Tal till Pich Proeung – mottagare av Svenska Barnboksakademins

Eldsjälspris 2009.

Kära Pich Proeung! Skulle jag vilja säga i dag. Och ett stort grattis.

Jag skulle vilja hämta den vita elefanten från Kambodjas djupa djungler

och ge den till dig. I Kambodja, i Kardemummabergen och i Mondulkiri,

Rattanakiri, finns fortfarande orörda marker och väglöst land. Långt ute

i väglöst land där de vita elefanterna gömmer sig, tog sig en av mina

bekanta en gång fram med hjälp av en machete.

  Du tar dig fram med hjälp av berättelser, skrivna och talade ord,

bilder och fantasier. Eller rättare sagt: du röjer en väg för det som

ska komma, för barn och unga som ska få ordet, bilden, berättelsen och

sagan i sin makt.

  Jag tänker på dig och jag vill säga att pappret och trycksvärtan är

den vassaste macheten.

Pol Pot-tiden är en vit fläck i din CV som i så många andras. Det vill

säga: de få av dem, som liksom du kunde tala och skriva utmärkt franska,

som överlevde. Men jag vet att du var risbonde som de flesta andra. Du

stängde läpparna om alla franska ord du kunde.

En vit fläck i en CV men ett svart hål i ett lands kulturarv. Efter att

regimen fallit såg du hur en kulturskatt fallit och ett fysiskt arv av

litteratur bokstavligen förvandlats till aska.

Allt måste skrivas om, liksom historien. Några handskrivna häften var

allt du fick syn på. Du såg barnen slåss om dem i grundskolan. De var

det enda som fanns att erbjuda.

Du såg att det fanns mycket att göra. Och du gjorde det. Genom din

position på utbildningsministeriet i Phnom Penh kom du i kontakt med

fransk ungdomslitteratur och du översatte den på fritiden. Att låta

trycka böckerna var det inte tal om ännu. Det hade blivit alldeles för

dyrt. Det lyckades inte förrän 1992, då ett projekt med norska Rädda

barnen möjliggjorde en publicering av din översättning ”Vi läser

noveller”. Denna bok blev en stor succé och såldes i 5.000 exemplar på

kort tid, vilket är en sensation i Kambodja, där en bestsellerförfattare

som exempelvis Pal Vannarirak som mest säljer sina böcker i 3-4000 ex.

Du fortsatte kämpa och drog på dig skulder till tryckeriet. De kommande

böckerna var inte lika lätta att sälja. Du försökte hanka dig fram genom

att sälja böckerna på den lokala marknaden i ett stånd, bland frukt och

grönsaker och reservdelar till cyklar och moppar.

Alla dina skulder blev du av med, men du blev också av med ditt

kapital, och gav upp att trycka böcker.

Men fortfarande fanns behovet där. Och kamplusten.

Du började arbeta för PASEC, Primary School Assistance in Cambodia. Du

knöt kontakt med vänner, främst från Frankrike, och med egna medel och på

stulen tid förverkligade du ditt livsverk.

Jag kommer att tänka på den dagen då jag svängde in med min moppe i

gränden i Phnom Penh där jag bodde. Jag körde förbi en äldre man som

stod och skyfflade upp grus som han sedan plattade till. Han fyllde igen

groparna i marken som man alltid fastnade i med moppen när det var

mörkt, och som alltid blev fulla med regnvatten i monsuntiden.

Jag frågade min bästa kompis, grannkvinnan Southon, om det var kommunen

som lagade gatan. Kommunen? Ja – kommunen, staten, regeringen, en

eller annan myndighetsperson borde det ju vara som låg bakom.

Hon skrattade åt mig. ”Nej, det är inte kommunen, inte regeringen

eller någon annan… sån där! Det är de som bor här på gatan som gör det

själva.”

Du, Pich Proeung, vet att det är så det måste gå till. I Kambodja, i

dag och i går. Nu finns den Vita Elefanten, ditt rum för läsande, på

gata 136, nära Nya Marknaden, i Phnom Penh. För att du såg vad som

be

hövde göras, och du gjorde det. Inte utan hjälp, men du sökte upp

hjälpen och tog emot den. Det var dina idéer som fick växa.

Flera gånger i veckan får de komma till dig. Barn från den statliga

skolan, från Sala Sothearos, Sala Pinjehock, Sala Boeung Trabeck och

massa andra skolor som jag inte ens kan komma på, skolor vars bibliotek,

om det alls finns något bibliotek, i en del fall består av några få

sönderlästa titlar. Barn som i värsta fall knappt sett en bok och

aldrig lärt känna lusten till läsandet. Barn som inte var lätta att tas

med heller.

Din envishet och din värme. Det kommer jag aldrig att glömma. Jag ska

inte heller glömma hur du förvandlade mina kråkfötter i den första

khmerversionen av Pippi Långstrump till begriplig litteratur. Du är en

värdig eldsjäl. Du brinner. Du värmer. Och du lyser upp. Tack, Pich

Proeng!

Anna Mattsson

(Talet lästes upp för Svenska Barnboksakademin vid deras årsmöte 14 maj

2009.)

Pich Proeung (kvinna) ar fodd 1944, bosatt i Phnom Penh, Kambodja, och

grundare av och chef for organisationen Vita Elefanen.