|
|
|
|
|
 Foto: Stefan Tell Per Gustavsson Ledamot 2012 - 2019 Per Gustavsson är född i Arvika och började måla och teckna på allvar i 14-årsåldern. Mest för att imponera på en tjej han var förälskad i. Hon blev inte speciellt imponerad, men det gjorde inget för Per hade upptäckt den stora glädjen i att rita bilder. Och den känslan finns kvar! Trots att Per ritat och målat tusentals bilder kan han fortfarande häpna över att en bild blir till och att det ibland (kanske inte så ofta som han önskar) tillochmed blir bättre än han trodde det skulle bli! Per illustrerar gärna andras texter, men skriver också egna. Gillar bra skräck och att lyssna på filmmusik. Per Gustavssons senaste bok är Den nya lekplatsen (Rabén & Sjögren 2020). Pers webbplats Pers sida på Barnens bibliotek |
|
|
|
Ledamöternas krönikor Vecka 11 2014 Varför gör jag barnböcker? av Per Gustavsson Jag fick frågan vid ett tillfälle om vi som skriver för barn är mer barnsliga än andra. Hur kommer det sig egentligen att vi skriver just för barn? Jag tror att det till en del är slumpen som avgör var man hamnar. Jag gillar att rita bilder. Det finns många bilder i barnböcker. Därför gör jag barnböcker. Det är ett svar. Men det finns också ett annat svar. När jag var ung och studerade på Konstindustriskolan (nuvarande HDK) ritade jag serier. Galago hade just startat och serier var i ropet. Jag ville inte rita den stora serieromanen utan hellre snabba historier som sträckte sig över en sida eller två. Det gjorde att jag fick en vana att komprimera berättelser. Jag var tvungen att skala bort allt onödigt men ändå få med så mycket att det gick att bygga upp ett skämt eller ett överraskande slut. Man kan väl säga att serieritandet var en skola som förberedde mig på att skriva bilderböcker. Bilderböcker handlar mycket om tydlighet och att vara exakt. Vad var det för historier som jag berättade då, på den tiden? Var det berättelser för 25-åringar? Främst blev det en del galna nonsenshistorier. Men även en del som kanske bottnade i ett allvarligare sätt att se på livet. Jakten efter kärlek, drömmar om livet och känslor av otillräcklighet. När jag går igenom mina gamla serier så tycker jag inte att historierna skiljer sig så mycket från de böcker jag gör nu. En del av serierna kan jag bli lite generad över eftersom det är så tydligt att jag var en ung sökande människa som försökte definiera mig själv. Men jag undrar om jag inte fortsätter att ställa samma frågor idag. Vem är jag och vad definierar det som är jag. Nuförtiden låter jag en prinsessa och en prins ställa frågorna. Vad är en prinsessa? Jag skickar in någon i mörkret för att förstå mer om rädslan för det okända (Skuggsidan, Natur & Kultur 2013) och jag låter en pojke bygga en trädställning för att försöka nå sina drömmars mål (Måntornet, Natur & Kultur 2014). Här är två bilder som har 24 år mellan sig. Serien är gjord tidigt på 90-talet och bilden från Måntornet är gjord 2014. Men jag tycker frågan i dessa bilder är densamma. Hur ska man uppnå sina drömmar och vilka konsekvenser kan det få? Jag kommer att fortsätta att formulera frågor som jag försöka besvara på det sätt jag kan bäst. Jag ritar och skriver. För barn, för gamla och för mig själv.
|
|
| |
 © Copyright Svenska Barnboksakademin 2024 E-post: info(snabel-a)barnboksakademin.com Besöksadress: Skärholmens bibliotek, Bredholmsgatan 4, 127 48 Skärholmen Postadress: Skärholmens bibliotek, Lillholmsgången 2, 127 48 Skärholmen Tel: 08-508 305 70 (Skärholmens bibliotek). Pg: 66014-2 |
|||||||||
