Jag minns när min första bok blev antagen, när jag visste: Nu blir det en bok. Det är förstås speciellt när det händer för alla som råkar ut för det. Det har för de flesta varit många års jobb och förväntan som lett fram till det där beskedet.

Men det finns en sak som jag håller ännu högre. Och det var när jag fick veta att min bok Amor anfaller! skulle översättas. Till danska! Att det som jag skrev fungerade inte bara i Sverige, utan i ett annat land. Det ligger något väldigt fint i det, att boken får klä upp sig i ett annat språk, hälsa på.

Och har en riktig tur får en följa med på resan. Boken blev senare också översatt till tyska, och utan den tyska versionen hade jag inte fått komma till München och Wismar. Där fick jag träffa inte bara elever, utan också författare från andra länder, diskutera villkor och förutsättningar. Barn- och ungdomsbokförfattare som var välkända i sina egna länder, och i andra, med en önskan: att bli utgivna i Sverige. För det är svårt.

Ibland känns det som om vi i Sverige är så försiktiga med barnböcker från andra länder, mer än vad andra länder är med våra böcker (USA och England undantaget). Det är synd. Mer verkar översättas till exempelvis danska och tyska från svenska än tvärtom.

Varför är det så? Är vi så övertygade om vår egen förträfflighet, rädda för det som är annorlunda? Att till exempel inget svenskt förlag har nappat på Kenneth Bøgh Andersens ungdomsböcker om Den Store Djævlekrig är helt ofattbart för mig, när förlag i så många andra länder ger ut dem.

Jag har fått fler böcker översatta till danska, till nederländska. Och nu senast till polska. Det är verkligen härligt när ens böcker får ut och resa. Får vingar. Jag vill att fler böcker också ska flyga hit till oss.

Dela