Den här hösten bor jag i Rinkeby och tydligare än någonsin upplever jag att biblioteket är stadsdelens vardagsrum. Redan klockan tio på morgonen är det kö utanför dörrarna och när biblioteket stänger för kvällen måste bibliotekarierna schasa ut studenter, tidningsläsare, bokslukare, barn som spelar schack och ungdomar som umgås.

Jag beundrar alla som arbetar på biblioteket! Tålmodigt och vänligt hjälper de till att fylla i ansökningar, översätta skrivelser och svara på frågor om hur Antarktis uppstod, om daggmaskar lägger ägg eller inte, om man kan frysa ost och sedan tina upp den eller om den i så fall blir smulig, var hyllan med spännande - men inte för läskiga - böcker om varulvar är och om biblioteket har den här bra boken som man läst förut: "den är ungefär så här tjock, så här stor och liksom rödfärgad, har ni den"?

Varje tisdag och torsdag kommer volontärer från Röda Korset och hjälper till med läxläsning. Barn, unga, pensionärer, gammal som ung packar ihop sig tätt tätt, borden räcker inte till, varenda stol och pall är upptagen. Några sitter med böckerna i knäet och löser matematiska problem, andra stavar sig igenom sin första sagobok.

På måndagar och lördagar är det språkcafé. Då träffas man över en kopp kaffe "och pratar om allt mellan himmel och jord. Ingen föranmälan krävs, kom som du är", står det på en affisch på en av bibliotekets anslagstavlor. Varannan måndag är det lättläst bokcirkel. Just nu läser man Kafka efter att en av deltagarna tyckte att den tidigare boken var alltför lättläst.

Dessutom erbjuder biblioteket Digitala första hjälpen, serieskola, juridisk rådgivning, sagoläsning på svenska, arabiska och somaliska, bokfika för 9-12åringar, pysselstund, skrivarverkstad, bokcirkeln RIK (Rinkeby Internationella Kvinnor), boktips och litteraturworkshop för fjärdeklassare och öppen CV-verkstad där man får tips och råd om hur man kan lägga upp en jobbansökan. Här finns tidningar och tidskrifter på 18 språk och böcker på ännu fler. Hit har akademiledamoten Pär Wästberg skänkt sin boksamling med böcker från Afrika och här finns Stiftelsen Abrahams barns samling av teologisk litteratur.

Nu i november spelar Unga Klara en teaterpjäs för förskolebarn - ...precis som du föreställt dig - som barn varit med och hittat på, och själv har jag gjort en utställning om de böcker jag skrivit tillsammans med romska berättare i Rinkeby från 1972 till i dag. På vernissagen 9 november spelade Jonny Ivanovich gitarr och sjöng en romsk ballad, vi visade en unik film från SVT-arkivet om den första "zigenarskolan" i Sverige i ett läger i Tanto 1943, vi bjöd på fika. Ivriga barn höll i bokbordet och fick ihop tusen kronor som vi skänker till att bygga upp skolbibliotek i en by i Rumänien där det bor många romer.

Allt detta gläder mig och gör mig samtidigt upprörd. Varför beskrivs detta så sällan i media? Varje vecka läser jag om bråk, inbrott och stenkastning i Rinkeby. Det är sant, det händer mycket som gör mig bedrövad, men allt det andra? Varför intresserar det inte mediafolket? Allt som gläder mig, alla vänliga leenden jag möts av i min trappuppgång, alla "God morgon" jag tillönskas när jag går över torget på morgonen, alla skämt som lyser upp höstmörkret.

Och biblioteket, allt som händer på detta älskade bibliotek, varför intresserar det inte massmedia? Hur påverkar det Rinkebys barn och unga att växa upp och beskrivas som problembarn i en betongförort, när de lika gärna kan beskrivas som kompetenta flerspråkiga medborgare i en internationell stadsdel, rik på kultur.

Följ Rinkeby bibliotek på Facebook och på biblioteket.se

Bilder från vernissage på Rinkeby bibliotek. Foto: Malcolm Jacobson.

Dela