Jag har en samling enkronor i fickan som jag raskt delar ut i muggarna till alla som sitter och tigger på min väg till t-banan i Stockholm. "Bättre att ge lite till alla", tänker jag, "då slipper jag värdera". En kvinna i långa mörka flätor och röd sammetskjol tittar argt upp på mig från sin trottoarplats: " En krona" säger hon vresigt. "Räcker inte till mat". Sedan fortsätter hon att prata i sin mobiltelefon.

"Men ni är ju så många", tänker jag först. Motstridiga åsikter dansar runt mitt huvud. En krona, jag håller med henne. EN KRONA! Det är pinsamt snålt. Men hur har hon råd att prata så länge i sin mobiltelefon? Och hjälper verkligen mina allmosor till ett bättre liv, även om jag ökar på beloppet? Skäms kvinnan över att sitta där i kylan och tigga eller har hon vant sig? Föraktar hon mig? Förlorar vi inte vår värdighet, både hon och jag?

Jag vill verkligen hjälpa kvinnan och hennes lämnade barn i Rumäninen. Jag tänker, jag skäms, jag talar med mina vänner, jag diskuterar med de romska barnen i Rinkeby, Jag får en plan: andra kan ge pengar, mat och kläder, jag som är författare kan ge böcker till de övergivna barnen.

När min gode vän lingvisten och författaren Donald Kenrick dör i London i november 2015 sätter jag min plan i verket. Donald Kenrick skrev flera epokgörande böcker om romer, bland annat. Gypsies under the Swastika (University of Herdfordshire Press 2004), om romernas lidande under andra världskriget.. Donald och jag reste mycket tillsammans och vi samarbetade i flera av mina böcker, han översatte bl.a. Aljosha zigenarhövdingens pojke både till romska och engelska. Jag vill hedra hans gärning genom att se till att romska barn får böcker.

Jag vänder mig till min familj, till vänner och arbetskamater, jag samlar in pengar, ordnar loppmarknad, säljer böcker på Rinkeby bibliotek tillsammans med de romska barnen där, och snart har jag pengar till både böcker och en bokhylla. Jag lär känna Arina Stoenescu, som just översatt Amanda Erikssons, Sofia Taikons och min seriebok Sofia Z 4515 till rumänska (Pionier press 2016). Arina blir en ovärderlig arbetskamrat. Hon tar kontakt med ett romskt museum i Bukarest, Museul Culturii Romilor, sedan går allt fort. Den 26 april har vi boksläpp på museet av den rumänsk/romska upplagan av Sofia Z 4515. Samtidigt inviger vi ett barnbibliotek.

Museul Culturii Romilor ligger i en sliten stadsdel, Giulești, i Bukarests västra utkant. Här på andra våningen finns nu Barnens Romska bibliotek. För tack vare Arinas energi och klokskap blev det inte en bokhylla, hon fick IKEA i Rumänien att skänka flera hyllor och därför räckte pengarna till många böcker både på rumänska och romska. Fred Taikon, översättare och chefsredaktör för den romska tidskriften "E Romani Glinda", följde med till Bukarest, och med sig hade han en resväska full av böcker på romska: Pettson, Mulle Meck, Katitzi , Askungen i Rinkeby, alla översatta och utgivna i Sverige.

Invigningen den 26 april blir värdig med deltagare som romsk-svenska EU-parlamentarikern Soraya Post från Bryssel, Sveriges ambassadör i Rumänien Anneli Lindahl Kenny och Claudia Şerbănuță, chef för Rumäniens nationalbibliotek. Översättare, aktivister, författare är inbjudan tillsammans med många barn från stadsdelen. Romska musiker spelar, vi bjuds på romska sötsaker och det går inte ta miste på barnens glädje och häpnad inför alla fina böcker.

Mellan bokhyllorna på vårt bibliotek finns ett stort bord där barnen kan sitta och läsa, skriva, teckna, lägga pussel. De börjar genast bläddra i böckerna, de skrattar åt Mamma Mu, funderar över Mulle Mecks händighet och beundrar Askungen. Luminița Ancutei, själv rom och projektledare på museet, läser breven vi har med oss från de romska barnen i Rinkeby och barnen runt bordet sätter genast igång med att svara.

"Vi har en lång väg att gå", säger Luminița Ancutei. "Det här biblioteket ska bli en levande plats för möten, samtal, kunskapsutbyte. Nu lägger vi första tegelstenen i vårt gemensamma bygge."

Utanför museet skäller hundarna, man blir våt om fötterna i lervällingen, vi får vänta länge på en taxi, chaufförerna vill inte åka hit. Men med mig hem har jag nu de rumänska barnens brev och teckningar. Vi kommer ställa ut dem på biblioteket i Rinkeby och där kommer vi berätta om barnbiblioteket och om våra nyvunna vänner. I Rinkeby kommer vi se till att den andra tegelstenen läggs på plats och jag är säker på att många vill fortsätta att hjälpa till så att bygget fortsätter.

Bilder från invigningen av biblioteket. Foto: Romskkulturmuseum, Muzeul Culturii Romilor.

Dela