Mina barns förskollärare kallar barnens arbetsmiljö för den tredje pedagogen. Det tänker jag på när jag kliver in på Sigtuna litteraturfestival för att ha skrivarverkstad med tredjeklassare. Det hänger vimplar i taket och ligger konfetti på borden, det är som att kliva in på ett kalas. Sen kommer barnen. De har läst en bok jag skrivit högt i klassen och sen har var och en fått ett eget exemplar. De är så väl förberedda att jag snudd på känner mig som en rockstjärna.

"Är DU Ylva Karlsson! Som har skrivit Ossianboken!" säger de imponerat redan när jag möter dem utanför. De flockas runt mig och frågar ut mig om vad jag skrivit mer och ropar genast vidare till sina klasskompisar "Det finns FORTSÄTTNING också! Och hon ska LÄSA ur den för oss!!" Ett av barnen konstaterar nöjt att jag är precis lika gammal som hans pappa.

Sen får de komma in i vårt trevliga rum, var och en av dem får en färgglad skrivbok och så börjar vi. Eller alltså, vi börjar lektionen. Den del av författarbesöket som jag på allvar kan påverka och ta ansvar för. Alla skriver entusiastiskt och läraren antecknar ivrigt och kommer fram och frågar intresserat hur jag tänker kring skrivövningar. Sen pratar vi allihop om boken de läst och allt är en fröjd.

Efter lektionen får jag kaffe och lunch och kanelbullar av de vänliga bibliotekarier som ordnat alltihop, och därefter kommer nästa klass, lika förberedda, lika entusiastiska. Jag tänker flyktigt på andra möten jag haft med skolbarn, på fula trånga rum där barnen suttit illa, på lärare som avbrutit den tysta skrivro jag lyckats skapa åt eleverna för att informera om provet nästa vecka "när det nu för en gång skull är tyst". Men sen tittar jag på barnen jag har framför mig istället, på läraren som engagerat gör samma skrivövning som dem. Och det en fredagseftermiddag när sommaren äntligen kommit.

"Nu", säger jag, "måste vi tyvärr sluta."
"Va?" säger de, "nej, ska vi redan sluta?!"
"Du måste skriva autografer!" säger de.
"Och skulle vi kunna ta en gruppbild?" ber läraren.
Jag skrattar. Det är klart vi kan!

Ja, välförberedda skolbesök är en fröjd. Undrar ni om den andra pedagogen förresten? Det är barnen förstås, de andra barnen. De som i det här fallet hjälpte mig lika mycket som övriga vuxna och det trevliga rummet där vi var.

Ylva Karlssons böcker om Ossian och Samuel och den magiska världen runt höret. Omslagen är gjorda av Katarina Strömgård och böckerna är utgivna på Hippo bokförlag.

Dela