Från mjökbutiken klockan fem,
ett litet mumintroll gick hem.
En kanna full med mjölk han bar
och vägen lång och kuslig var
och vinden suckade och ven
i skogens alla mörka trän -
det var ej långt från skymningen.
Vad tror du hände sen?

 Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Så börjar Tove Janssons Hur gick det sen?. Jag har läst den många gånger, och den tål att läsas om och om igen, liksom det mesta av vad Tove Jansson har skrivit. Men helt nyligen fick jag skäl att inte bara läsa den, utan att också skriva av den. Lätt gjort, jag kan den ju nästan utantill - trodde jag, men icke. För under det att jag skrev av texten, ord för ord, så upptäckte jag nya vägar in i den. Och det började redan i första versen.

...ej långt från skymningen.

Jag studsade till. Från skymningen? Det är ett udda ordval. Vi använder ju nästan alltid till när det handlar om tid. Det är långt till kvällen eller nära till morgonen, eller inte alls långt till hösten. Det hänger så klart ihop med att tiden har en riktning, den är en framåtpil - i livet, i texten, i rummet - och vi rör oss som den pilen; vi är alltid på väg till framtiden.

Men med ett byte av preposition, där ett sedvanligt till blir ett hisnande från, vänder Tove Jansson ut och in på begreppen. Plötsligt framstår skymningen inte som en tid på dagen utan som en plats, som en mörk och taggig granskogsrand, och vi, alltså mumintrollet och läsaren, är just nu farligt nära detta skymningsland. I sitt från förebådar hon alltså förflyttningen till en annan värld.

Pröva själv! Läs texten högt, byt mellan från och till, smaka på skillnaden! Och här gömmer sig är en av förklaringarna till att Tove Janssons texter är så levande, så angelägna; att med ett byte av preposition kunna bryta tidens pil och flytta rummets gränser, det är mästerligt. Ett sådant språk kan inte kopieras, det är in i minsta stavelse unikt och egensinnigt.

(Och den som inte alls bryr sig om detta till:ande och från:ande kan ha lika roligt sitt eget sätt med Hur gick det sen?. Hålen i boken är även de värda en mässa - personligen älskar jag särskilt det i konservburken, besläktat med klädskåpet som leder till Narnia - och att följa solens placering på uppslagen, det är också en slags resa).

Lyssna när Tove Jansson läser sin bok Hur gick det sen?

Dela