Jag känner en pojke som har hjälm när han cyklar till skolan. Han gör också läxorna varje kväll tillsammans med mamma eller pappa. När han var mindre följde hans mamma honom till parken och hade koll på honom varje sekund. Nu har hon en app för att se exakt var han är någonstans.

Hans pappa skjutsar pojken till träningen tre gånger i veckan eftersom det är viktigt att träna och han äter både glutenfritt och fiberrikt. För att han inte ska utsättas för något hemskt på nätet har hans föräldrar installerat ett program som sorterar bort alla digitala farligheter. På skolan är det rastvakter som har koll på att inget händer honom och när han går hem gör han det oftast med mamma eller pappa eller så går han hem med en kompis och dennes förälder.

Som ni hör växer han upp i en trygg värld.

En trygg värld där varenda sekund är övervakad och kontrollerad. En värld där pojken knappt längre får vara ett barn och inte heller får en möjlighet att bli rustad för omvärlden genom att utsättas för den.

Men pojken ska ju bli controller på ett stort multinationellt företag och då behövs det ändå inte, tänker kanske ni. Ja, det ska han, svarar jag. Men jag lägger till att han även har möjlighet att bli kung. Och det redan nu i så här ung ålder.

I varje människa finns ett hemligt rum och nyckeln dit är en penna. Där blir frön till exotiska klätterväxter med rosa blommor som i sin tur tar sig upp och täcker en hel gavel på ett miljonprogram. Där blir tjejen som pojken sneglat så länge på plötsligt så kär i honom att hon aldrig vill sluta klä honom i pussar. Där utmanövrerar pojken en intergalaktisk talgoxe vars enda vilja är att ta över världen.

Nu kanske ni reagerar på att monarki som styrelseskick är passé och mest påminner om diktatur. Det ligger helt klart något i det, svarar jag.

Och i pojkens kontrollerade värld är det kanske precis det han behöver få vara: en diktator i en värld som han får skapa själv. En värld där han får styra och ställa, sätta regler, göra undantag, konfrontera, chansa, krocka, misslyckas, gå sönder, ta över, resa sig upp, riva ner. Och med det växa. Barnet blir kung eller drottning i sin värld.

Och i sann demokratisk anda har alla barn tillgång till det. Allt som behövs är en pennstump, en bit papper och möjligen också ett suddgummi.

För även en blivande controller som cyklar till skolan iklädd hjälm behöver frihet.

Bild: Linda Bondestam.

Dela