I en grupp där skobbiliotekarier diskuterar och ger varandra tips och råd dyker följande fråga upp:
"En lärare i åk 5 söker efter böcker som innehåller mycket gestaltning, någon som har några bra tips?"
Jag blir så trött. Jag tycker lärare ska ge fan i att undervisa om "gestaltning".

 Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag hade gett ut flera skönlitterära böcker innan jag ens hörde begreppet.

Jag är nu 58 år, har jag gett ut fler böcker, översatt ännu fler, och jag vet fortfarande inte riktigt vad gestaltning är. Och jag skiter fullkomligt i det. Jag vill inte ens veta. Och framför allt: När jag skriver vill jag defintivt inte tänka på det.

Jag vet inte om det står i något obskyrt avsnitt av någon märklig läroplansdel att eleverna ska lära sig gestalta. I så fall tycker jag det ska strykas. Bort. Väck.

Möjligen, möjligen på gymnasiet. Möjligen, möjligen på speciella skrivarkurser på folkhögskola eller högskola. Men inte i grundskolan.

Det allra värsta exemplet var en 11-åring jag kände som till ett prov skulle plugga in svaret på frågan Vad innebär gestaltning?

Varför ska en unge i femman kunna svara på den frågan när inte ens proffsen kan det? Att begreppet "gestalning" är långt ifrån solklart framgår bland annat av denna artikel i Tidningen Skriva.

Låt ungarna läsa böcker istället. Låt ungarna skriva texter. Lyft fram de guldkorn i deras egna alster som gör att texterna lyfter. Låt dem leta favoritformuleringar i varandras texter. I böcker de läser. Uppmuntra dem att härma andra och varandra. Ge dem lustfyllda och roliga och utmanande och knepiga skrivövningar som får dem att testa, experimentera, leka, måla med ord, måla i svartvitt med ord, anti-måla med ord, bre ut sig, skriva kort, skriva obegripligt eller snustorrt. Ge dem skrivövningar som får dem att vilja berätta. Vilja och våga uttrycka sig. Hitta på. Gå loss.

Men försök inte inbilla mig att de blir bättre som skribenter eller människor genom att man ska visa dem exempel på böcker som "innehåller mycket gestaltning".

Ps. Finns det ens några normallånga (barn- eller ungdoms-)romaner som inte har "mycket gestaltning"?

Bild: Jens Ahlbom