"Någon av er kan få Nobelpriset!" Så säger jag till de fjortonåriga barn i Rinkeby som jag samarbetar med varje höst. I tjugo år har vi nu skrivit och tecknat vackra häften till Nobelpristagarna i litteratur. Nu håller vi på att färdigställa årets häfte till Mario Vargas Llosa.

I Rinkeby bor barn från hela världen, man säger att här talas mer än hundra språk, och därför är ett internationellt litteraturpris en stor inspiration för oss som bor eller arbetar i Rinkeby. Många av pristagarna är dessutom, precis som barnen i Rinkeby, flerspråkiga, och många har skrivit flera av sina verk i exil. Vi översätter våra häften till pristagarens modersmål och vi har fått träffa de flesta av de senaste nitton årens litteraturpristagare för att personligen överlämna vårt arbete.

Varje år deltar nya barn. Några av dem har aldrig hört talas om Nobelpriset, andra har äldre syskon, kusiner eller grannar som varit med under tidigare år. Några talar bra svenska, andra är nyanlända från krigshärdar i Somalia, Irak, Palestina, Uzbekistan och de förstår knappt vad jag säger.

Varje häfte har ett tema som anknyter till årets pristagare. Till Dario Fo gjorde vi en dockteaterfars om tre grälande kvinnor i tvättstugan, till J M Coetzee illustrerade vi Pojkår , till Wislawa Szymborska skrev vi dikter, till Gao Xingjian gjorde vi en serie om hans liv.

Varje år är det lika spännande att hitta texter som fjortonåringar kan läsa och bli berörda av. I år har vi läst delar av Berättaren och Staden och hundarna av Mario Vargas Llosa. Eftersom temat för årets häfte år "flykt och förtryck" har vi också arbetat med dikter av Nelly Sachs.

Vilka är då "vi"? Vi är barnen, lärarna, föräldrarna, bibliotekarierna, tecknaren Lotta Silfverhielm och jag, det är vi som ger oss i kast med detta omöjliga, engagerande, rörande, tidskrävande, uppslukande, roliga, gränsöverskridande projekt år efter år.

Menar jag då allvar när jag säger till barnen att någon av dem kan bli Nobelpristagare? Ja, det gör jag.