När det är dags för författarporträtt är det intressant att se hur förlagen vill eller önskar sig att man blir fotograferad. Jag minns en fotografering som jag och Ulf Stark skulle göra för boken Amy, Aron och Anden. Fotograf var Johanna Hanno. Det var sensommar och förlaget hade önskat sig ett porträtt av oss på en gräsmatta. Tanken var att karaktärerna i boken skulle friläggas och placeras bredvid oss där på gräset.

 Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag och Ulf sågs vid Vitabergsparken och under promenaden till Johannas ateljé talade vi om författarporträtt. Jag beklagade mig, lite på skämt, att jag ville bli plåtad på det där mystiskt svårmodiga sättet som många av våra stora, främst manliga, författare blir. Ulf höll med och sa att det är lite märkligt att två mogna män ska sitta tillsammans med sina fantasifigurer. Som om vi led av någon slags hallucinatorisk sjukdom och inte riktigt var fullt friska i huvudet.

Vi hittade en gräsmatta och tog bilderna som förlaget ville ha. Men under vår promenad hade vi passerat en betongvägg där någon hade sprayat ordet Mum. Ordet följdes av en pil som anvisade var Mumpersonen skulle stå. Av någon märklig slump hade jag några veckor tidigare sett just den väggen på en bild. Det var ett omslag till några svenska hiphopartisters EP. Bilden porträtterade en kvinna som ger långfinget mot kameran. Långfingret till trots ser hon ändå väldigt glad ut.

Tillsammans med fotografen bestämde vi att vi ville ha en bild med mig och Ulf tillsamman mot just den där betongväggen. Vi kände att det var så vi ville framstå. Som två sköna snubbar. Streetsmarta och med en attityd att vi inte tar skit från någon. Allra minst från något förlag! Ulf började genast komma med idéer vad boken skulle handla om där vi skulle kunna använda det här fotot. Han var inne på en variant av Kafkas Förvandlingen. Ett barn skulle vakna och vara förvandlat till en insekt. Jag skrattade och sa att jag ville börja illustrera omedelbart.

Jag tittar på den där bilden ibland. Jag har den på skrivbordet i min dator. Jag tycker om den. Jag är stolt att få stå bredvid Ulf. Det skulle ha blivit en skitkaxig barnbok. Och om någon inte hade gillat den hade vi bara gett dem långfingret!

Foto: Johanna Hanno

Dela