På Sigtunastiftelsen kan man lätt gå vilse. Byggnaden är labyrintisk och rik på detaljer som man gärna dröjer sig kvar vid; en fönsternisch, en lampa, ett dörrvred. Sen står man där i en korridorernas fyrvägskorsning och undrar förvirrat varåt man egentligen var på väg. I denna unika miljö höll Barnboksakademin konferens förra veckan. Under två fullmatade dagar fördes samtal och diskussioner i linje med Akademins uppdrag: att främja god barn- och ungdomslitteratur.

Tornrummet på Sigtunastiftelsen

Vi pratade alltså mycket, för det gör man på konferenser. Vi var högljudda och lågmälda, ordrika och koncisa, samstämmiga och oense, klartänkta och förvirrade, lättsamma och allvarliga. Vi diskuterade kommande akademiska projekt och möjliga samarbeten, ställde frågor om skolbibliotek och litteraturutredning, blev informerade om läsprojekt i Indien och Sydafrika. Självklart pratade vi också om det egna arbetet - om våra ord, våra bilder. På kvällen bjöds publik in till samtalet, när vi i biblioteket talade under rubriken "Boken jag aldrig gjorde".

Så vad blev resultatet av konferensen? Ja, säkert föddes en del nya tankar och det är stort. Och vi enades kring fyra nomineringar till ALMA-priset, vilka vi är mycket glada över att få föra fram. Sist men inte minst: vi utsåg årets mottagare till Eldsjälspriset! Mer om det kommer senare i vår - då blir det kalas och högtidligheter. Men tills vidare håller vi namnet hemligt, så att alla kan få gissa och undra i några veckor till!

PS. Som en pendang till hur lätt man går vilse på Sigtunastiftelsen, som jag nämnde i början, kan sägas att ingen barnboksakademiker blev kvarglömd. Men personligen hade jag gärna helt förlorat mig där i stiftelsens dunkla bibliotek.