![]() |
![]() |
![]() ![]() |
![]() |
![]() |
![]() ![]() ![]() Ann Forslind Ledamot 2006-2013 Ann Forslind är illustratör och författare av bilderböcker. Hon gör gärna böcker för de allra minsta som just passerat pekboken, men har även gjort några faktaböcker för större barn inom bildområdet. Hon illustrerar både egna och andras texter. Ann Forslinds böcker utgår från vardagens dramatik som är stor för den som är liten. Hon vill arbeta med både bild och text ur barnets perspektiv och försöka driva det vidare. Det svåra är att få vuxna att fatta. Halva tiden är hon lektor i illustration på Konstfack vid institutionen för grafisk design och illustration. Ann Forslinds senaste böcker är Bäbis kär och Bäbis tränar (Alfabeta, 2015). Anns sida hos Alfabeta |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() Ledamöternas krönikor Vecka 43 2012 ![]() Bilder och böcker för barn ![]() av Ann Forslind Lördagen den 13:e oktober var det premiär för "Stora läsardagen" på Stockholms bibliotek. Vi var några akademikollegor som satt och tipsade om favoritböcker på Skärholmens bibliotek. Vi hade en liten pigg publik i olika åldrar och många satt kvar under den närmare två timmar vi höll på. Kollegorna inledde djärvt med varsin bok om döden och jag undrade hur det skulle landa, men det uppstod ett intressant samtal med kloka tankar om det nödvändiga i att beröra även svåra saker i barnböcker. Självklart. I publiken satt människor med rötter i olika delar av världen och med olika nyanser på huden förstås. Förväntansfulla och intresserade. När man då visar upp böcker som de ska tänkas låna och tycka om så är det omöjligt att inte också reflektera över vilka barn och miljöer böckerna bjuder på och hur de kan tas emot. Hur det vi gör kommunicerar.
Det är inget nytt att svenska bilderböcker innehåller mångfald. Men vi har inte nått dit utan viljekraft och riktning. Siv Widerberg manade på ett tidigt stadium på oss illustratörer att stoppa in fler bruna barn i bilderna/böckerna. Jag minns en viss irritation bland många av oss i början, och mitt eget motstånd mot att "kvotera" och följa påbud. Å vad hon tjatade! Men Sivs engagemang och kamp hade effekt. Det ledde till att en och annan tänkte om och började se sig omkring. Förändring är jobbigt. Vi har kommit långt men vi kan inte slå oss till ro med att vi är så duktiga. Den senaste tidens debatt om bilder för barn är embryot till något som skulle kunna bli ett seriöst samtal om det vi håller på med. Och i synnerhet om bildens makt att påverka och om vårt ansvar när vi gör bilder för barn. Det är så skört. Men det betyder inte att vi ska vara försiktiga! Tvärtom. Bara för att det är barnkultur måste vi inte tassa på tå och gömma oss. Är det inte dags att komma ut som vuxna och professionella? Det vore skit om vi inte kunde diskutera det här mellan oss och vara lyhörda för omvärlden och vårt viktiga uppdrag. Döden går det ju fint med nu. Och hur många barnböcker har vi inte gjort om att övervinna rädsla, att ta sig igenom svårigheter, att man FÅR bråka, etcetera, etcetera! Nu undrar jag helt snällt: Kan vi leva upp till det?
|
![]() |
![]() | |
![]() © Copyright Svenska Barnboksakademin 2023 E-post: info(snabel-a)barnboksakademin.com Besöksadress: Skärholmens bibliotek, Bredholmsgatan 4, 127 48 Skärholmen Postadress: Skärholmens bibliotek, Lillholmsgången 2, 127 48 Skärholmen Tel: 08-508 305 70 (Skärholmens bibliotek). Pg: 66014-2 |