Jag älskar Karlstad. För mig är Karlstad som en egen liten sagovärld där allting är lite bättre. Senaste tiden har jag varit där tre gånger. När jag kliver av tåget skiner solen, men det är förstås överflödigt att nämna. Det är Karlstads fantastiska arbete med förskolor och barnböcker som gör mig så glad. Och att jag själv har blivit utvald.

Bokbryggans projektbild

I mer än tjugo år har man haft något som kallas Bokbryggan. Varje år väljs en barnbok ut och skänks sedan till alla barn i sexårsåldern. Men det är inte så att de enbart får en bok och så är det inget mer med det. Boken används därefter i förskoleklassen (kallas också sexårs eller "nollan") under en hel termin. Allt arbete cirklar kring denna bok på ett märkligt och sagolikt vis.

Många i skolvärlden menar ju att det blir en pedagogisk svacka i förskoleklassen. Barnen har redan gjort allt som man gör på dagis, men har liksom ännu inte kommit in i skolans läroplan. Alltså arbetar man i Karlstad intensivt med en enda bok i förskoleklasserna, och dyker ner i texten så djupt man överhuvudtaget kan komma.

Min bok Ost till alla möss råkade bli utvald 2009. Och utdelad till tusen barn. Det är stort som ett prinsessbröllop! När allt började fick jag komma och träffa 150 förskollärare och berätta allt om mig själv och allt om boken. Ost till alla möss handlar om Sydafrika, en ostfabrik och en viss liten tänkande mus. Den slutar med musens idé att rulla iväg ett par stora ostar från lagret och dela ut till Afrikas alla hungrande möss och smågnagare - nåja, i den närmsta trakten i alla fall.

Efter mitt besök har förskollärarna läst boken för barnen några gånger. Och det är obegripligt vad en enda bok därefter kan sätta igång! Barnen har fått lära sig allt om Afrikas djurvärld och om Afrikas problem med ojämlikhet och hunger. De har fått lära sig göra ost på ett mejeri. De har studerat alla olika musarter - live! Och tränat teater. Och dansat musdanser. (Jag har själv sett det på Värmlandsnytt på TV). Lärarna har länsat Karlstad IKEA:s förråd av musgosedjur à fem kronor. Och sedan har barnen sytt musbon. Kommunen har köpt in bomull till bona för stora summor.

Det har blivit ett skrivprojekt också. Barnen tar hem musen en kväll var och föräldrarna får skriva musens dagbok. "Vi spelade fotboll lite. Gick hem till farmor. Tittade på Bolibompa". (Dessa musdagböcker blir nästan som ett dokument om svenska sexåringars vardag.) Sedan skriver de nya avsnitt till min bok. De ritar, klistrar, häftar. Min bok på 150 sidor har nu vuxit till (hm... tusen barn som skriver sexton sidor var...) 16 150 sidor! Därtill gör de små muspocketböcker, som är så små att en vuxen inte kan bläddra i dem.

Jag har varit på turn i förskoleklasserna. Allt på väggarna i deras klassrum har något med möss att göra. En liten flicka kommer mot mig:
-Å, jag har längtat så efter Ulf Nilsson, säger hon till mig.
Sedan berättar jag och skriver autografer i deras böcker. Jag är som en prins på besök. Flickan som längtat får hållas kvar i armarna av fröken när jag ska lämna Karlstad. Jag undrar ängsligt om allt detta kanske kan skada de små barnen...

Det är många kommuner som har utmärkta läsprojekt. Helsingborg har gjort riktigt bra saker. Och Landskrona också, vill jag minnas. Men ingen har gjort det så till hundra procent som Karlstad. En bok och en berättelse blir en mittpunkt i barnens liv. Strängt taget ryms det nästan inom den ordinarie ekonomin för förskoleklasserna. Eller kanske får kommunen lägga till ungefär en dags inkomster av p-böter. Det blir billigt i alla fall.

I Karlstad återstår bara avslutningen. Nu ska tusen barn klä på sig sina hemmagjorda musdräkter och samlas till picknick i en park. Nu ska de sjunga alla mussånger de diktat. Nu ska det spelas musteater! Och nu ska det ätas ost på filtar i gräset. Nu är sommarens sol här. Den skiner på alla vuxna, alla barn - och alla möss.

Not: Ulf Nilssons bok Ost till alla möss var 2009 års bok i Bokbryggan.
11 maj mottar Mona-Lenah Nordberg och Christina Neu 2012 års Eldsjälspris för sitt läsfrämjande arbete med Bokbryggan.