![]() |
![]() |
![]() ![]() |
![]() |
![]() |
![]() ![]() ![]() Anna Bengtsson Ledamot 2010-2014 Anna Bengtsson är bilderboksskapare med bilden som utgångspunkt men också mycket textintresserad. Teman som återkommer kan vara natur, äventyrliga expeditioner och intressanta yrken i närmiljön Björkhagen, söder om Stockholm. Böckerna passar för olika åldrar, men i många fall kanske särskilt lite äldre förskolebarn. Åskan kommer läses med nöjsam fasa av riktigt små barn. Och deras föräldrar. Anna Bengtssons senaste bok är Barr är bäst (Alfabeta, 2018). Anna medverkar även i Svenska Barnboksakademin presenterar Bodo Bodo Filoo och 16 andra berättelser och verser (Lilla Piratförlaget 2015). Annas webbplats Annas sida på Barnens bibliotek |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() Ledamöternas krönikor Vecka 7 2014 ![]() En fanfar för bilderboken ![]() av Anna Bengtsson I höstas utkom En fanfar för bilderboken (Alfabeta 2013). Där finns forskning (Ulla Rhedin) och analyser från praktisk bilderboksverksamhet (Gunna Grähs, Oscar K, Gro Dahle) och bör vara intressant för både kritiker, forskare och all sorts bilderboksproducenter. Jag var med vid själva upprinnelsen, ett bilderboksseminarium på Konstfack. Finska bilderboksforskaren Maria Laukka väckte entusiasm med sina välformulerade punkter för analys av bilderboken. Efter en rökpaus kom Gunna Grähs och Oscar K in och föreslog ett Bilderboksmanifest! Det blev något mycket mer - en grundlig och bred analys.
Ulla Rhedin återknyter till egna tidigare resonemang om hur man kan se på bilderboksbegreppet och för vidare med hjälp av egen och andras forskning, och samtal med/om flera olika upphovsmän (jodå, jag är också med!). Barnperspektivet i bilderboken är ett genomgående tema. Det är inget lätt begrepp, inser man när man pratar barnböcker. Det är inte ovanligt att den vuxne bokskaparen behandlar barndomen från sin vuxna utgångspunkt och förbarnsligar. Enligt citat från Aase Berg "infantiliseras" gärna bildgestaltningen med "ett slags omärklig rundhet, en underliggande önskan om grundläggande värme". Teorier om barndomens "kaos och ordning" diskuteras - att anta ett barnperspektiv betyder inte att man väjer för det mörka. Ulla Rhedin visar också på barnperspektiv i vuxenlitteraturen, till exempel i Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz (Bonnier 2012). Han har påpekat att "ett barn minns med kroppen, med känslor, färger, dofter och ljud". Gunna Grähs beskriver hur hon är konsekvent med form och dramatik för att uppnå barnperspektivet - hur man måste använda barnets logik både i hela berättelsen och i enskilda bilder. En missuppfattning som Gunna för fram: "man pratar om barnperspektiv när det egentligen är barntematiken man beskriver" - böcker med teman som barn känner igen sig i; gå på pottan, gå i säng osv är inte alla gånger gestaltade med ett barnperspektiv. Norska bilderboksförfattare Gro Dahle berättar om arbetet med Den arge (som diskuterades mycket här för ett par år sen). När hon presenterade den första texten på förlaget fick hon kritik för att hon använt ett alltför vuxet perspektiv. Det var tankeväckande för mig att läsa om Gros strävan att helt byta perspektiv, från att beskriva själva den arge till att enbart ägna sig åt att försöka förstå vad barnet har möjlighet att uppfatta. En metod för att hitta den där barnnivån! Gro Dahle berättar också om sina och Svein Nyhus diskussioner om bildvärlden - hur hemsk kan den vara, vad skrämmer barnen? Och senare erfarenheterna av läsning för barn, vem skräms av vad egentligen? När man läser det och ett senare kapitel som handlar om högläsning för barn (Ulla Rhedin) förstår man att det inte går att som vuxen veta bestämt hur barnen ska uppfatta boken. Och hur lyhörd man måste vara vid läsning för små barn, för att uppfatta och förstå deras respons. Från Högläsarens sex hemligheter: "Barn förstår inte att de inte förstår... De säger "Vilken tråkig bok!" Själv läste jag Bilen säger brum (Bonnier Carlsen 2012) av Lotta Olsson och Charlotte Ramel för ett ettårigt bonusbarnbarn nyligen. Jag la ner hela min dramatiska förmåga i läsningen. Det var svårt att få barnet att titta i boken när jag gjorde ljuden. Men även om boken på det viset mest var för den vuxne skapades en gemensam lässituation. Vid fler läsningar av samma bok kommer säkert en utveckling att ske. Hittills har Expressen och GP har recenserat En fanfar för bilderboken, som jag uppfattar som unik. När kommer alla andra recensioner?
|
![]() |
![]() | |
![]() © Copyright Svenska Barnboksakademin 2024 E-post: info(snabel-a)barnboksakademin.com Besöksadress: Skärholmens bibliotek, Bredholmsgatan 4, 127 48 Skärholmen Postadress: Skärholmens bibliotek, Lillholmsgången 2, 127 48 Skärholmen Tel: 08-508 305 70 (Skärholmens bibliotek). Pg: 66014-2 |