För ett tag sedan fick jag i min hand senaste numret av föreningen Norske Barne- og Ungdomsbokforfatteres skriftserie: BU15. Och jag vet inte om jag läser den här bokens essäer och artiklar med sådan entusiasm för att det handlar om barn- och ungdomslitteratur eller för att det handlar om barn- och ungdomslitteratur i Norge.

Liv Marit Webert skriver om introverta och blyga barn i ungdomslitteraturen, Alf Kjetil Walgermo om varför han skriver om tjejer och hur han bär sig åt för att låta som dem och Hilde Myklebusts fina dikter inspirerar mig genast att skriva en dikt och en till, och en till ... Hon säger att det är annorlunda att skriva dikt för vuxna och för barn men säger också att en bra dikt är en bra dikt - oavsett åldern på läsaren. Jag håller med henne.

Walgermo skriver "Men det er ei av dei største misforståingane om ungdomslitteratur at bøker med jenter som hovudpersonar ikkje appellerer i stor nok grad til gutar. Om det i verste fall skulle vere sant, vil eg iallfall protestere mot det, og skrive om jenter for gutar på trass." Det hade jag kunnat säga själv och kommer att göra från och med nu.

Bjørn Arild Ersland berättar om hur arbetet med en bilderbok kan se ut, att när illustratören gjort sitt kan Bjørn gå tillbaka till texten och ändra och fixa, att text och bild liksom korsbefruktar varandra. Pang! så dök det upp en idé till ett bilderboksmanus i mitt huvud.

Jag tycker det är jätteviktigt med läsfrämjande åtgärder och har all respekt för alla som driver olika projekt i frågan, i och utanför skolan. Men det är så skönt när det kan få handla om innehållet i barn- och ungdomslitteratur också. Jag menar, det var inte så jättemånga seminarier på Bok & bibliotek i år som handlade om hur vi ska få fler vuxna och läsa. Vi som skriver för barn däremot får ofta prata om barns läsning i allmänhet och hur den kan öka i synnerhet. Det är ett ensamt arbete att skapa litteratur, och jag tycker om att läsa och prata om innehållet också. Det är ju det som är själva jobbet, egentligen...

Jag märker att jag intresserar mig för hur litteratur för unga människor ser ut i våra grannländer. Och jag gillar att läsa litteratur från länderna runt omkring. Kanske för att språk och innehåll till ytan verkar så likt, men om man skrapar lite så kan det se rejält annorlunda ut. Min första bok Mera glass i däcken inspirerades av en dansk diktsamling för barn, Lone Munksgaard Nielsens Skæbnen og mig.

Och BU15 fick mig som sagt att skriva både ett bilderboksmanus och ett gäng dikter. Tack för det, Norge!

Dela