![]() |
![]() |
![]() ![]() |
![]() |
![]() |
![]() ![]() ![]() Sofia Nordin Stol 11 För Sofia Nordin är det kärleken till orden som är själva orsaken till att hon skriver. Hon älskar att det finns så många sätt att foga ihop ord på, att man kan hitta på helt nya ord om man behöver. Hon älskar hur vackert de kan låta tillsammans, eller hur fult, om det är fult man behöver. Det går att göra nästan vad som helst med ord. Det finns många ämnen Sofia tycker är viktiga och som återkommer i hennes texter gång på gång: sociala hierarkier, normer, de oskrivna reglerna människor emellan, ensamhet. Och tydligen skog, den envisas också med att dyka upp igen och igen. Sofia Nordins senast utgivna bok är Om du såg mig nu (Rabén & Sjögren 2017) som är den fjärde fristående delen om världen efter den mystiska febern som dödat större delen av mänskligheten. Sofia medverkar också i Svenska Barnboksakademins antologi Bodo Bodo Filoo och 16 andra berättelser och verser (Lilla Piratförlaget 2015). Sofias egen sida Sofias sida på Barnens bibliotek |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() Ledamöternas krönikor Vecka 46 2015 ![]() Om vår förtjusning i det sorgliga ![]() av Sofia Nordin Så här efter halloween och allhelgona funderar jag på varför vi människor är så gräsligt förtjusta i läskiga, hemska och sorgliga saker. Filmer, böcker, maskerader, spökvandringar, lajv, tv-serier, ja, till och med de hemskaste delarna av den alldeles riktiga verkligheten. Inte så att vi önskar oss sorg, bekymmer och olyckor, men vi är väldigt fascinerade av andras sorger, bekymmer och olyckor. Ingen skulle kanske erkänna att just hen är en sån som orsakar tittkö när det skett en bilolycka, eller som gräver ner sig i smaskiga detaljer kring ett mord, men nog är det något som lockar... Själv har jag just börjat på vad jag hoppas ska bli en riktigt sorglig ungdomsroman. Tanken är att den ska innehålla psykisk sjukdom och ett självmord. När jag berättar det för folk ser de glada ut och säger "ja, vad härligt!" En märklig kommentar, kan man tycka, men jag tror att den är tänkt som en komplimang. Att de menar "det kommer du att göra bra!" Faktum är att jag alltid tar det som en komplimang när folk berättar att något jag skrivit fått dem att gråta. När jag var liten tyckte jag att den viktigaste kvalitetsstämpeln för en bok var huruvida man grät på slutet eller inte. Slutgråt höjde bokens läsvärde med minst 50 %. (Betänk att det förstås inte räcker med en riktigt sorglig sista sida för en bra slutgråt - känslan måste grundas och byggas upp boken igenom!) Förmodligen har det här bland annat att göra med rent fysiologiska förklaringar. När vi blir rädda utsöndrar kroppen adrenalin, och efter adrenalinet kommer endorfinerna. Samma sak efter tårarna, då utsöndras också endorfiner - kroppens eget lyckoknark. Effekten liknar den av morfin, och den uppnås även genom träning, sex och chokladsvullande. Så kanske är vi som gillar hemskheter bara en sorts endorfinmissbrukare? Eller snarare brukare, eftersom det inte direkt finns några negativa effekter, förutom möjligen om vi vältrar oss för mycket i andras olycka. Fast jag vill förstås gärna tro att vi också kan lära oss något av fiktionen. Att vi faktiskt övar oss på att hantera sorg, smärta och rädsla genom att uppleva dem på lagom avstånd. Vi tänker tankarna och känner känslorna i lagoma små doser, och kan sen lägga alltihop åt sidan och gå tillbaka till våra vanliga liv. I bakhuvudet kanske vi fortsätter fundera på vad vi skulle göra om något liknande skulle drabba oss, och kanske är vi lite mer förberedda den dagen krisen kommer?
|
![]() |
![]() | |
![]() © Copyright Svenska Barnboksakademin 2024 E-post: info(snabel-a)barnboksakademin.com Besöksadress: Skärholmens bibliotek, Bredholmsgatan 4, 127 48 Skärholmen Postadress: Skärholmens bibliotek, Lillholmsgången 2, 127 48 Skärholmen Tel: 08-508 305 70 (Skärholmens bibliotek). Pg: 66014-2 |