Svenska Barnboksakademin
Navigering
Nyheter / Startsidan Ledamöter 17 Skäl för barnboken Eldsjälspriset Gillar-diplomet Om Svenska Barnboksakademin Information in English

Katarina Kuick

Katarina Kuick

Stol nr 13

Allmän barnboksarbetare, brukar Katarina Kuick kalla sig. Hon har jobbat på bokförlag och i bokhandel. Hon översätter barn- och ungdomsromaner. Och hon är författare. Hon skriver både för mindre och större barn, både fakta och fiktion. Under ett författarbesök i en femteklass räckte en flicka upp handen: "Du verkar gilla att skriva om sånt som gör dig upprörd." Hon hade väldigt rätt.

Katarinas senaste bok är Jag hör till de få som kan leva : en bok om supporterkultur (Ordblandning, 2013), gjord tillsammans med fotografen Björn Qvarfordt.


Ledamöternas krönikor
Vecka 24-28 2014

Leka krig

av Katarina Kuick

I mina bokhyllor finns många böcker men bara en bok på tyska: Damals war es Friedrich. Jag har aldrig läst den. Inte på tyska, alltså. Däremot läste jag som barn flera gånger samma bok i svensk översättning. Aldrig mer hette den då och den var en av många böcker om andra världskriget som jag slukade under min uppväxt. Den där tyska pocketboken fick jag av min mamma en jul eller födelsedag när jag gick i gymnasiet. Hon visste att jag hade läst boken flera gånger på svenska och tanken var att jag nu skulle läsa den på det språk jag då hade studerat i fyra eller fem år. Moderns ambition var god, min ambition inte lika stor och jag tog mig tyvärr aldrig igenom boken på originalspråk. Ändå har jag inte nänts göra mig av med den. Så sen dess har den stått där i hyllan och ibland har jag sneglat på den med en blandning av värme och dåligt samvete.

Andra världskriget var både långt borta och ständigt närvarande när jag växte upp. Jag är född 1962, sjutton år efter krigsslutet. För barnet Katarina kändes 1945 oerhört "långt-bort-i-förr". Det var historisk tid. För min mamma, född 1930, var det alldeles nyss. Hon tyckte inte om att vi lekte krig när vi var små. Men det gjorde vi. Jag, mina äldre bröder och deras kompisar sprang omkring i skogsdungarna och på byggarbetsplatserna i Salem, den stockholmsförort under uppbyggnad där vi alla var nyinflyttade. Vi kastade handgranater och mejade ner varandra med k-pist eller bazooka. När vi dog slängde vi upp armarna i luften och skrek Aaaaaaaagh! Det hade vi lärt oss i de svartvita seriemagasin vi hade. Bajonettserien, Pilot 22 och Brigadserien bjöd på lockande titlar som Hämnaren på Kreta, Lösenord MOD!, "Lyckoamuletten" och Sergeant Winters krig.

Ibland lekte vi cowboys och indianer istället. Då hade vi knallpulverpuffra eller pilbåge och tomahawk. Vi skalperade varandra och skrek ugh ugh. Det hade vi lärt oss av västernfilmerna vi såg på teve eller matiné och de lekarna hade mamma inte lika mycket emot. Vi lekte mycket med plastgubbar också, vi hade cowboys och indianer och massor med djur med tillhörande bondgårdar och zoo-attiraljer. Men också soldater, i både skala 1:72 och skala 1:32. Och så byggde vi plastmodeller, Spitfireplan och Shermantanks och så Lancaster-bombare, med den där knepiga glasrutan för akterskytten där det gällde att inte få klister på den genomskinliga plasten.

Mamman var som sagt varken förtjust i lekarna eller leksakerna. Och än mindre förtjust var hon i de där serietidningar vi hade. Krigsromantiserande dynga, morrade hon. Som motvikt satte hon annan litteratur i händerna på oss. Eller snarare tryckte in dem i våra öron, medelst högläsning. Jag var sex år och min bror åtta när hon högläste Niku upplever kriget och Niku upplever freden för oss. Berättelsen om en zigenarpojke i Polen som redan i början av kriget skiljs från sin familj och sedan får klara sig på egen hand, där lärde jag mig om upproret i Warszawa och om motståndsrörelsens kamp. W.F.H. Visser hette författaren.

Sen var det De små ryttarna av Margaretha Shemin, om den holländska flicka som tillsammans med sina farföräldrar räddar stadens klockspel, med sina ryttare gjutna i bly, från att samlas in av ockupationsmakten för att smältas ner och bli till kulor. Oväntad hjälp får hon av en tysk officer! Oj, alla tyskar kanske inte var lika onda som i aaaagh-magasinen... Boris av Jaap ter Haar högläste inte mamma, den var för hemsk för högläsningsåldern. Den läste vi alltså på egen hand, jag några år efter min bror. En vidrig historia om Leningrads belägring och den förtärande svält som tvingar ut två barn i ingenmansland där det enligt rykten ska finnas potatis. Också dessa barn träffar på en snäll fiendesoldat. Kriget i barnböckerna hade nästan alltid en strimma hopp.

Elva år var jag när Hans Peter Richters bok Aldrig mer kom ut på svenska 1973, mer än tio år efter publiceringen i Tyskland. Jag läste den när den kom eller möjligen året därpå. Den skilde sig från de övriga i och med att den var skriven av en tysk. Av en av De Onda! Jag har inte läst boken på svenska sedan jag var i tonåren, men som jag minns det är storyn ungefär så här: Bokens berättarjag är en alldeles vanlig kille som har en alldeles vanlig vän, Friedrich. De bor i ett alldeles vanligt hyreshus på en alldeles vanlig gata i en alldeles vanlig tysk stad, leker alldeles vanliga lekar och börjar i en alldeles vanlig skola.

Och sen är inte allt vanligt längre. För Friedrich är visst ingen "vanlig" kille, han är jude. Exakt vad som händer minns jag inte. När jag tar ner den tyska boken ur hyllan och bläddrar i den kan jag konstatera att min tyska visserligen är bättre än jag trodde, men långt ifrån så bra att jag kan läsa med någon större behållning. Men jag kan konstatera att bokens berättarjag heter Hans Peter och att boken troligen har stark självbiografisk bakgrund. Dessutom upptäcker jag att boken inte alls slutar med att Friedrich förs iväg till något koncentrationsläger, utan att han dör ute på gatan under ett bombanfall, efter att inte ha blivit insläppt i skyddsrummet. Och jag minns min ungdoms vrede över denna orättvisa.

Damals war es Friedrich. Direktöversatt blir det "Den gången var det Friedrich". Underförstått: som drabbades. En lite kryptisk titel och jag kan förstå att man på förlaget Rabén & Sjögren valde det mer appellartade Aldrig mer. När jag läste boken i 70-talets Sverige var jag övertygad om att den titeln var Sann med stort S. Aldrig mer skulle något liknande det som hände i boken kunna hända igen. Det var så absurt. Så urbota dumt. Så mot allt mänskligt förnuft och allt vad medmänsklighet heter. (I alla fall skulle det inte kunna hända här, i Europa. Att liknande saker hände i Vietnam och Chile, det visste jag ju.)

Nu, våren 2014, är jag inte längre lika säker. Kriget i det forna Jugoslavien under 90-talet visade att Europa inte är annorlunda än resten av världen. Och den här våren skördar partier i olika nyanser av brunt röster över hela Europa. Det har skrivits "Judesvin" på svenska skolor, antirasistiska demonstranter har anfallits i Kärrtorp och i Malmö attackerades feminister av nazister. I Bryssel sköts fyra människor ihjäl utanför det judiska muséet. Aldrig mer? Och så händer det igen. Ännu inte i lika stor utsträckning. Ännu inte utan att folk protesterar. Men...

När jag var liten lekte jag krig. När jag var sex år var det en lek bland alla andra. En lek som blandades med eller byttes ut mot andra lekar. Stoppkull, halli-hallå, burken. Under sommarlovet mellan sexan och sjuan uppfann jag och två klasskompisar en annan andra världskriget-influerad lek. Det var en invecklad kurragömma-variant som vi sedan lekte varenda mörk augustikväll och långt in på hösten. "Flyktingar" kallade vi den. En av oss var gränsvakt, försedd med ficklampa, utposterad halvvägs genom ett långsmalt skogsdungeområde, en allmänning som löpte mellan baksidan av två hyfsat idylliska radhusgator. De andra två var judiska flyktingar som smög och kröp och gömde oss varje gång ljusstrålen närmade sig. Och sen sprang vi som rädda harar mot gränsen som hägrade på andra sidan vändplanen upp mot Blåbärsstigen. Ibland överlevde vi, ibland överlevde vi inte. Det var en lek, men rädslan var påtaglig och jag kan framkalla hjärtklappningen än idag.

Några år efter att jag var barn, 1979, förbjöds krigsleksaker. Eller förbjöds och förbjöds, det var en rekommendation och en överenskommelse som fattades mellan å ena sidan konsumentverket och leksaksrådet och å andra sidan företrädare för leksaksbranschen. När jag några år senare jobbade på fritids lekte ungarna fortfarande krig, men nu slogs de med lasersvärd och strålpistoler. Och istället för att slänga sig med ord som bazooka och skyttegrav och platser som El Alamein och Normandie så pratade de om droider, jediriddare, milleniumfalkar och dödsstjärnor. Varje åttaåring visste vem Darth Vader var men ingen hade hört talas om Adolf Hitler. Kanske var det riktigt att förbjuda leksaker som "hänför sig till krig fr.o.m 1914". Jag kan verkligen förstå motviljan som min mamma och andra kände.

Och samtidigt: Det var ju genom krigslekarna och krigsleksakerna som mitt och andras intresse för andra världskriget väcktes. Inte hade jag väl slukat alla de där andra världskriget-skildringarna om jag inte först lekt mig in i den världen? Inte hade jag som äldre fortsatt att läsa både skön- och facklitteratur om krig och händelserna bakom krig? Inte hade En tysk mans historia av Sebastian Haffner legat på min tio-i-topp-lista över Vuxenböcker Alla Borde Läsa? Och inte hade jag då haft den självklara, grundmurade förståelse för den förföljda minoriteten, vilken den än må vara, som jag har idag?

 

 

Dela

 

 


Tidigare krönikor
2017

v50: Niklas Krog
Putsa på en bajskorv

v49: Ylva Karlsson
Andningshål

v47-48: Martin Widmark
Barnsalongen

v46: Christina Björk och Annika Holm
Vi saknar Inga

v45: Mårten Sancén
Tal till Sveriges rektorer (om jag fick hålla ett nytt)

v44: Åsa Lind
Att bli författare

v43: Håkan Jaensson
Den totala egentiden

v42: Jens Ahlbom
En bild i tiden

v41: Sara Gimbergsson
Äntligen höst!

v40: Petrus Dahlin
"Varför svär de i dina böcker?"

v38-39: Emma Virke
Om att öppna idékranen

v37: Johan Unenge
Bokstavligt talat

v35-36: Sofia Nordin
Lärandet och skammen

v34: Katarina Kuick
Det eviga boksamtalet

v25-33: Christina Björk och Annika Holm
Ulf Stark

v24: Åsa Lind
Själva språket

v22-23: Niklas Krog
Tre bortglömda män som räddade Europa

v21: Ylva Karlsson
Ingen pedagog är en ö

v20: Martin Widmark
Snoppen och snippan förstås - men annars?

v18-19: Mårten Sandén
Vem lär sig något av en barnbok?

v17: Per Gustavsson
Min far

v15-16: Jujja Wieslander
Dagar och nätter i Minsk

v14: Jens Ahlbom
Sanning eller resistens

v13: Håkan Jaensson
Bamse och dummerhonungen

v11-12: Sara Gimbergsson
Att läsa en bok är som att öppna dörren till ny värld

v8-10: Katarina Kuick
Vad är grejen med Skam?

v6-7: Sofia Nordin
Lathund för författarförhör

v3-5: Åsa Lind
Att bli en läsare

v2: Håkan Jaensson
Finns det liv finns det hopp. Eller...?

v1: Niklas Krog
Hjärnstark
2016

v51-52: Ylva Karlsson
Ju kortare desto svårare

v49-50: Martin Widmark
Skotta igen klyftan

v47-48: Mårten Sandén
Så ser inte hjältar ut

v46: Per Gustavsson
Om kvalitet

v45: Gunilla Lundgren
Nobel i Världens by

v44: Jujja Wieslander
Ingen redig ko

v43: Jens Ahlbom
Tänkaretankar

v41-42: Johanna Thydell
"Nu när även vuxna läser ungdomsböcker..."

v40: Sara Gimbergsson
Bokmalar och läslöss

v39: Katarina Kuick
Charmiga felstavningar?

v38: Emma Virke
Att könsbestämma sin karaktär eller inte

v37: Håkan Jaensson
Det bidde en tumme - tack ändå

v34-36: Johan Unenge
Vad vi tänkte med Läslov

v32-33: Per Gustavsson
Tankar om morgonen 20160809

v30-31: Åsa Lind
Själva budskapet

v26-29: Sara Gimbergsson
Skön sommar

v23-25: Martin Widmark
Livet som en bokhandel

v22: Mårten Sandén
Vanföreställningar om barnboken

v21: Jujja Wieslander
De viktigaste frågorna

v20: Jens Ahlbom
Välkommen - kanske!

v19: Katarina Kuick
Humor, det är knepigt det!

v18: Gunilla Lundgren
Det blev inte en bokhylla - det blev ett bibliotek

v17: Pernilla Stalfelt
Vad är egentligen en barnbok?

v16: Per Nilsson
Prinsessan och jag

v15: Sara Gimbergsson
Böcker är hus där vi bor, berättelser är vägar där vi möts

v12-14: Mårten Melin
Från min soffa

v11: Sofia Nordin
Fjortisar och könsroller

v10: Johan Unenge
Det är inte lätt att vara vuxen vit manlig medelklassförfattare

v9: Åsa Lind
På guldvågen

v8: Håkan Jaensson
Elsa och hönshjärnorna

v7: Niklas Krog
Läs, för i helvete!

v6: Jonathan Lindström och Stina Wirsén
Världen är full av sägner och sagor

v5: Martin Widmark
Ängsligt

v3-4: Mårten Sandén
Geten och Bach-fugan

v2: Per Gustavsson
Läs bilderböcker - fast (eller just för att) du är vuxen

v1: Katarina Kuick
Genrehyllor, symbolpluppar eller gammal hederlig bokstavsordning?
2015

v51-53: Gunilla Lundgren
Nobel i Rinkeby 2015

v50: Christina Björk och Annika Holm
Lennart Hellsing

v49: Jujja Wieslander
Tankar första december

v48: Katarina Kuick & Sara Gimbergsson
Läseplats och läsarkatt

v47: Mårten Melin
Inspiration från nära håll

v46: Sofia Nordin
Om vår förtjusning i det sorgliga

v45: Gunilla Lundgren
En reseskildring

v44: Håkan Jaensson
En liten, liten skandal

v43: Håkan Jaensson
Barn, gamla och robotar

v42: Christina Björk
Nobelprisextra - PS till krönikan vecka 19, 2015

v41: Åsa Lind
Kategoriskt underligt

v39-40: Niklas Krog
Show me the money!

v38: Jonathan Lindström
Sagosälar

v37: Håkan Jaensson
Ett barn - av många

v36: Martin Widmark & Stina Wirsén
Var kommer historierna ifrån?

v35: Gunilla Lundgren
Janusz Korczak och barnets rätt till respekt

v34: Mårten Sandén
Sanningen om skolbesök

v33: Per Gustavsson
Det fjärde skälet för barnboken

v32: Jujja Wieslander
Har författare semester?

v29-31: Sara Gimbergsson
Sommarläsning

v26-28: Katarina Kuick
Vådan av fett oäkta ordval

v25: Mårten Melin
På riktigt

v24: Sofia Nordin
Det skrivna språket är mitt modersmål

v23: Johan Unenge
Dataspelen är emot mig

v21-22: Åsa LInd
Sommaröppet på bibblan, tack

v20: Håkan Jaensson
Tillbaka till framtiden

v19: Christina Björk
Vem har hört talas om Modianos Catherine Certitude?

v18: Niklas Krog
Jag skäms

v17: Martin Widmark
Det måste bli om barnböcker

v16: Gunilla Lundgren
PRAESA får Litteraturpriset till Astrid Lindgrens Minne 2015

v15: Mårten Sandén
En påsk

v14: Per Gustavsson
Det tredje skälet för barnboken

v13: Jujja Wieslander
Mitt hus när jag var en unge

v12: Jens Ahlbom
Det andra skälet för barnboken

v10-11: Katarina Kuick
Ensamt flockdjur?

v9: Mårten Melin
Något har gått förlorat

v8: Sofia Nordin
Inte tänka

v6-7: Gunilla Lundgren
Böcker kan göra skillnad

v5: Åsa Lind
Texas och rättvisan

v4: Håkan Jaensson
I kvinnornas värld

v3: Niklas Krog
Lätt är trist

v1-2: Jonathan Lindström
Bronsålderssagor
2014

v52: Mårten Sandén
Ett barnlitterärt Kyotoprotokoll

v51: Katarina Kieri
Har du mycket kontakt med barn?

v50: Per Gustavsson
Det första skälet för barnboken

v49: Jujja Wieslander
Novembermörker

v48: Jens Ahlbom
Barn i grupp

v47: Gunilla Lundgren
Älskade bibliotek

v46: Håkan Jaensson
Ett Babel åt barnen

v45: Martin Widmark
Fel färg på båten

v44: Sofia Nordin
Ansvar eller moralkakor

v43: Katarina Kuick
Ekorrar och tunnelbanor - en fråga om identifikation

v42: Mårten Melin
När boken får vingar

v40-41: Johan Unenge
Behövs nya barnböcker?

v39: Gunilla Lundgren
Lyssna på Barnens Romanpris i Sveriges Radio

v38: Åsa Lind
Nu, efter valet

v37: Håkan Jaensson
Jag bryr mig i alla fall lite om barnen

v36: Niklas Krog
Fantasi is the shit

v35: Jonathan Lindström
Skriftligt och muntligt, historia och sägen, Snorre och Lydia

v33-34: Christina Björk
Kära Tove, den 9 augusti

v32: Martin Widmark
I tillvarons hängmatta

v30-31: Mårten Sandén
Sommaren då jag blev en svag läsare

v29: Per Gustavsson
Vilket rikt land vi har!

v24-28: Katarina Kuick
Leka krig

v23: Svenska Barnboksakademin
Barbro Lindgren

v22: Mårten Melin
Läs boken, se... filmen?!

v21: Sofia Nordin
Vårt behov av pinnar och stenar

v20: Jujja Wieslander och Jens Ahlbom
Eldsjälspristagaren 2014 Tor Svae

v18-19: Gunilla Lundgren
Ska vi berätta det för barnen?

v17: Johan Unenge
Rätt ska vara rätt- även när det blir fel?

v16: Åsa Lind
Nödvändigt ordnördigt

v15: Håkan Jaensson
Ligg lågt, lille vän

v14: Jonathan Lindström
Nordens första barnbokskritiker

v13: Martin Widmark
Ett författardilemma

v12: Niklas Krog
På besök i den svenska skolan

v11: Per Gustavsson
Varför gör jag barnböcker?

v10: Jujja Wieslander
Det första regnet

v9: Jens Ahlbom
Var framtiden bättre förr?

v8: Ulf Nilsson
Vem är min läsare? Vilka är det som lyssnar?

v7: Anna Bengtsson
En fanfar för bilderboken

v6: Katarina Kuick
Idén till en barnbok föds... kanske

v5: Mårten Melin
Serier är också (barn)litteratur

v3: Sofia Nordin
Författaren som magiker eller textarbetare

v2: Johan Unenge
Skriva som det borde vara eller som det är
2013

v52: Åsa Lind
Barnen och politiken

v51: Håkan Jaensson
Barnen, borta i bruset

v50: Niklas Krog
En solskenshistoria

v49: Jonathan Lindström
Sverigedemokraterna och barnen

v48: Martin Widmark
Vi kanske vinner matchen

v47: Mårten Sandén
Verkligt förtrollade platser

v46: Per Gustavsson
Var kommer alla idéer ifrån?

v45: Mårten Melin
Plats för de nya böckerna

v44: Åsa Lind
Att lära sig språk

v43: Sofia Nordin
Finns det lämpliga eller olämpliga ungdomsböcker?

v42: Jujja Wieslander
Mina sju förtrollade bröder

v41: Niklas Krog
Kvinnor läser om känslor, män läser om andra världskriget

v40: Johan Unenge
Allting handlar om yta - liten yta

v39: Jonathan Lindström
Bibeln och barnboken

v38: Mårten Melin
Om snusk i barnböcker

v37: Per Gustavsson
Kvalitet som kommunikation och känsla

v36: Ulf Nilsson
Alltid redo att inviga...

v35: Anna Bengtsson
Bilder av historien

v34: Martin Widmark
Barn är inte så "dumma" som de låter

v33: Åsa Lind
Regler om trehjulingars användande

v31-32: Håkan Jaensson
Att produktutveckla barnen

v30: Åsa Lind
Asimov och jag

v29: Jujja Wieslander
Sagotanten

v28: Mårten Melin
En dikt kan säga mer än tusen bilder

v27: Mårten Sandén
Kan paddan bli en prins? Del 2

v26: Mårten Sandén
Kan paddan bli en prins? Del 1

v25: Niklas Krog
Introvert

v24: Per Gustavsson
Jag har alltid älskat skräck

v23: Anna Bengtsson
Om ALMA-vinnaren Isol

v22: Jujja Wieslander
Måste man ha bra minne för att bli författare?

v21: Åsa LInd
Samtal om skrivkonsten

v19-20: Ulf Nilsson
Svenska Barnappsakademin?

v18: Håkan Jaensson
De goda exemplen

v17: Jens Ahlbom
Om dinosaurier och surfplattor

v16: Mårten Sandén
Hur många barndomar kan vi offra?

v15: Niklas Krog
Berättelser som en del av BNP

v14: Anna Bengtsson
Mitt favoritämne - bilderböcker

v13: Åsa Lind
...men kan det bli en bok?

v12: Jonathan Lindström
Skolpiltens plåga

v11: Håkan Jaensson
Låt dem få ha sina hemligheter

v10: Jujja Wieslander
Smältvatten

v9: Per Gustavsson
Glädjen i att stjäla

v8: Niklas Krog
Det perfekta arbetsrummet

v7: Ulf Nilsson
Berättelser om människor på gatan

v6: Åsa Lind
Var börjar freden?

v4: Anna Bengtsson
Tankar om barnnivå i bilderböcker

v3: Ann Forslind
En splittrad bild

v2: Håkan Jaensson
Nostalgi med problem
2012

v52: Mårten Sandén
Det gyllene mellanstadiet

v51: Håkan Jaensson
När jag fick pris

v50: Christina Björk
I brevens tid - ett PS

v49: Jujja Wieslander
Nog nu! och Ulf Nilsson
Stina, Joanna och Oivvio

v48: Katarina Kuick
Tankar om August

v47: Jujja Wieslander
I brevens tid

v46: Anna Bengtsson
Angående barnbokskritik

v45: Jonathan Lindström
Giftsvampar

v44: Åsa Lind
Författaren vaknar

v43: Ann Forslind
Bilder och böcker för barn

v42: Ulf Nilsson
Författare eller bilförsäljare...

v41: Jujja Wieslander
Drabbad av PBD?

v40: Per Gustavsson
Jag gillar boklådor

v39: Katarina Kuick
Samtal i det lilla rummet

v38: Mårten Sandén
Ursäkta, var är hyllan för svårläst?

v37: Niklas Krog
Skriva tillsammans

v36: Jens Ahlbom
Man måste ha ett riktigt jobb

v35: Anna Bengtsson
Naturmysterium

v34: Åsa Lind
Men hallå, det finns ju en lag!

v28-33: Jujja Wieslander
Sommarläsning

v27: Anna Bengtsson
Doppresenter

v26: Håkan Jaensson
Det barnen kan bättre än vi

v25: Jonathan Lindström
Människan är barnsligast

v24: Anna Bengtsson
Barnbokssajt efterlyses

v23: Jujja Wieslander
En god stund

v22: Håkan Jaensson
Dagisbarnen och prinsessan

v21: Åsa Lind
Är det nu det händer?

v19: Ulf Nilsson
Jag älskar Karlstad!

v17: Jujja Wieslander & Jens Ahlbom
Lejonbruden

v16: Jens Ahlbom
Det kom ett brev från förlaget

v14: Ulf Nilsson
"TED - ideas worth spreading"

v13: Anna Bengtsson
Tur vi har Astrid Lindgren

v12: Håkan Jaensson
B-a-r-n-p-e-r-s-p-e-k-t-i-v-e-t

v11: Ulf Nilsson
Välkommen in i vår trädgård

v9: Åsa Lind
Akademisk konferens

v8: Jujja Wieslander
En brevväxling

v7: Niklas Krog
Släpväskor

v6: Anna Bengtsson
I serien "workshops"

v5: Annika Holm
Häromveckan mötte jag en gammal ungdomsidol

v4: Håkan Jaensson
Barnsligheten åt barnen

v3: Svenska Barnboksakademin
Rädda Palatset

v2: Jujja Wieslander
Nu är det 2012 - om milstolpar och centimeterpinnar

v1: Jonathan Lindström
Lars Laelius och Sveriges första barnbok

2011

v52: Johan Unenge
Bok eller dataspel i julklapp?

v51: Gunilla Lundgren
Nobel i Rinkeby 2011, del 3

v49: Gunilla Lundgren
Nobel i Rinkeby 2011, del 2

v48: Åsa Lind
Böcker, vänner, minnen

v47: Gunilla Lundgren
Nobel i Rinkeby 2011, del 1

v46: Jens Ahlbom
Sammanträdet

v45: Jujja Wieslander
Förädling medels översättning

v44: Ylva Karlsson
Ett rum att finnas i

v43: Ulf Nilsson
Hur en workshop kan gå till

v42: Anna Bengtsson
Vi som gör barnböcker vet att också möss är människor

v41: Gunilla Lundgren
En författares arbetsdag

v40: Mikael Engström
Angagerad - alltså stavas det så?

v39: Johan Unenge
Näthat - en som hatar nätet

v38: Åsa Lind
Med stöd av lagen

v37: Håkan Jaensson
Det verbala våldsmonopolet

v35: Håkan Jaensson
De små bröderna, just nu, just här

v34: Christina Björk
Nu blev jag förvånad igen (med replik från Ulf Nilsson)

v33: Ulf Nilsson
Rapport från en förskola

v31: Jonathan Lindström
Odygdsmakaren

v28: Johan Unenge
Sommarlov

v27: Jens Ahlbom
En trevlig hobby

v26: Anna Bengtsson
Bildfunderingar

v25: Jujja Wieslander
I en skog av dahlior

v24: Christina Björk
Jag är mycket förvånad

v23: Håkan Jaensson
Om boktitlarnas makt

v22: Ann Forslind
Bild i världsklass

v21: Christina Björk
Vår enda länk - Mumin

v20: Anna Bengtsson
Förslag till bilderboksserie med kommersiell potential

v19: Sven Nordqvist
Ordlösa samtal

v18: Jens Ahlbom
Språket i vägen/vägen till språket

v16: Ulf Nilsson & Eva Eriksson
Plötsligt händer det...

v15: Jujja Wieslander & Sven Nordqvist
Författare eller kontorsslav?

v14: Stefan Casta
Om växelbruk

v13: Håkan Jaensson & Eva Lindström
Hur mycket ska barnen orka?

v12: Ylva Karlsson
En sorts författare

v11: Åsa Lind
En annan sorts författare

v10: Anna Bengtsson
Uppdraget genderproblematik

v9: Christina Björk
Människan och berättelsen... och de stackars aporna

v8: Åsa Lind
Leve, leve VLMF!

v6: Jujja Wieslander
Förflutenhetens trygghet - om att skriva saga eller film

v5: Annika Holm
Ja, Ulf, men...

v4: Ulf Nilsson
Vi får väl snart stödja vuxenkulturen!

v3: Niklas Krog
Faran med att bli populär

v2: Jujja Wieslander
Farmor och rutavdraget

v1: Mikael Engström
Varför jag helst bor i en berättelse

2010

v51: Jens Ahlbom
Mmm... I'm lovin' it

v50: Sven Nordqvist
Man saknar ord

v49: Håkan Jaensson
Fråga barnen? Nja...

v48: Christina Björk
Vad har läsarna med böckerna att göra?

v47: Jujja Wieslander
Didi, Didi, en sång!

v46: Ulf Nilsson
Proppar

v45: Gunilla Lundgren
Nobel i Rinkeby 2010

v44: Åsa Lind
Utanför fiktionen

v43: Johan Unenge
Hur ritar man en skurk?

v42: Anna Bengtsson
Barnböcker vidgar världen

v40: Katarina Kieri
Müsli och marängsviss

linje
© Copyright Svenska Barnboksakademin 2017 E-post: info(snabel-a)barnboksakademin.com
Adress: Skärholmens bibliotek, Bredholmsgatan 4, 127 48 Skärholmen
Tel: 08-508 305 70 (Skärholmens bibliotek) eller 08-508 309 70 (sekretariatet) Pg: 66014-2