Förra året kom jag hem med en djurerfarenhet från lantstället som skulle kunna bli en barnbok. Den gällde möss. Nu kan jag bygga på med en historia till - kanske det kan bli en antologi. Nu handlar det om flugor. Flugor hör ju till, de surrar över köksbordet, runt osten och korven, och sen ligger de döda och liksom krumma uppochner i köksfönstret.

Nu bevittnade vi en märklig flugscen. I fönsterkarmen låg tre döda - en större rundlagd, en mer myggliknande och en mittemellan. De bildade ett fint stilleben med sina stela ben i olika spretande positioner. En levande mellanstor fluga intresserade sig för de döda. Den närmade sig trippande, stannade en centimeter från den stora rundlagda och gjorde sen ett utfall mot den för att omedelbart därefter flyga och sätta sig på lite avstånd. Där tänkte den till ett tag, valde sen ut den mellanstora (samma storlek som den själv), anföll, greppade den och lyckades fösa den en bit så den trillade ner på golvet.

Flugan såg ut att bli uppmuntrad av framgången, tog en pigg lov runt den myggliknande men bestämde sig för det stora angreppet - den gjorde en plötslig attack på den rundlagda igen och lyckades få den att vicka lite, men inte mer. Ny kort funderare på avstånd, sen en ny attack, dessvärre misslyckad också denna gång.

Sen blev vi tvungna att gå iväg innan den bestämt ny strategi. När jag senare kom tillbaka låg inte den rundlagda kvar. Hade verkligen vår fluga flyttat på den stora? Eller hade vi själva i nåt läge städat bort den utan att tänka på det? Inte som jag minns i alla fall.

Vad höll den på med? Ville den städa i fönsterkarmen? Inte ha en massa döda liggande och skräpa? Eller tog den tillfället i akt att agera ut lite ilska över nån ostbit den inte fått sitta på - på dom som inte kunde försvara sig? Ville den helt enkelt pröva sina krafter?

Ja vad vet man om naturen!