![]() |
![]() |
![]() ![]() |
![]() |
![]() |
![]() ![]() ![]() Ann Forslind Ledamot 2006-2013 Ann Forslind är illustratör och författare av bilderböcker. Hon gör gärna böcker för de allra minsta som just passerat pekboken, men har även gjort några faktaböcker för större barn inom bildområdet. Hon illustrerar både egna och andras texter. Ann Forslinds böcker utgår från vardagens dramatik som är stor för den som är liten. Hon vill arbeta med både bild och text ur barnets perspektiv och försöka driva det vidare. Det svåra är att få vuxna att fatta. Halva tiden är hon lektor i illustration på Konstfack vid institutionen för grafisk design och illustration. Ann Forslinds senaste böcker är Bäbis kär och Bäbis tränar (Alfabeta, 2015). Anns sida hos Alfabeta |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() Ledamöternas krönikor Vecka 3 2013 ![]() En splittrad bild ![]() av Ann Forslind Håkan Jaensson avslutar förra veckans krönika med att mena att "just när det gäller böcker för barn kan det saknas respekt för verken". Han konstaterar: "Och barnen bråkar inte, för de vet inte hur det kunde ha varit. Och de har inget att jämföra med. " Just så. Och ingen annan bråkar heller. På senare tid läggs allt fler delar till bilden av ett litteraturområde i upplösning: Martin Aagård i Aftonbladet, Åsa Beckman i Dagens Nyheter, och tidigare Magnus William Olsson i Aftonbladet i en kommentar om litteraturutredningen. Samtidigt är DN:s kulturbevakning av barnlitteratur splittrad och av varierande nivå och det är tveksamt hur det kommer att se ut på Svenska Dagbladet efter deras kraftiga neddragningar. Det är alldeles tydligt att vi översvämmas av skit och att inga hinder finns för det. Myckenheten av skräp på alla plan är skrämmande. Det har blivit lättare att göra böcker och svårare att synas för alla. Filter saknas. Alla strukturer tycks i upplösning. Det kan vara gott att gamla ordningar och hierarkier faller. Vi slipper gärna stelbenthet och eviga sanningar, smakdomare och tyckare i största allmänhet. Men vad ska vi ha? Hur kan vi fortsätta föra samtalet om barnlitteraturen, bilderboken, kvaliteten? Hur söker vi kunskap tillsammans, var får den relevanta kritiken plats, hur får vi del av den forskning som finns på vårt område och hur fortsätter vi utvecklas? Den svenska barnboken har förmodligen aldrig varit bättre och mer levande än nu. I en recension av Eva Lindströms "Olli och Mo" skriver Magnus William Olsson: "Boken visar varför den moderna bilderboken är det största som hänt litteraturen sedan den realistiska romanen, typ." Den fördjupade kunskapen och insikterna om barnlitteratur växer utan att det syns annat än för de insatta. Istället vimlar det av bloggar och entusiaster som ofta ägnar sig åt "tyckande", eller helt enkelt bara citerar förlagens reklamtexter. Men det blir ju ett mycket splittrat forum. Helhetsbilden känns schizofren. Detta måste vara själva dekonstruktionen som materialiserar sig och känns ända in på skinnet. Så hur ska vi ha det? Hur ska kunskap om böcker spridas i framtiden? Hur ska kvaliteten bli synlig i bruset? Måste vi inte ta makten över detta själva och skapa egna ytor för relevant kunskap, information och kritik kring barnlitteraturen?
|
![]() |
![]() | |
![]() © Copyright Svenska Barnboksakademin 2024 E-post: info(snabel-a)barnboksakademin.com Besöksadress: Skärholmens bibliotek, Bredholmsgatan 4, 127 48 Skärholmen Postadress: Skärholmens bibliotek, Lillholmsgången 2, 127 48 Skärholmen Tel: 08-508 305 70 (Skärholmens bibliotek). Pg: 66014-2 |