Det har på något sätt blivit riktigt fint att skriva och rita en barnbok. Artister, skådespelare, bloggare och människor med makt lockas faktiskt av barnboken. Det är lätt att förstå. Man minns ju mysiga stunder när man var liten. Och man vill ge samma kärlek till sina egna barn. En berättelse för barn är mänskligt viktig!

Ibland träffar jag människor som tårögt berättar om sin pappas sagor om musen Knorre och hans äventyr. Och att de själva numera för Knorre vidare till nästa generation. Nu ska de bara skriva Den stora boken om Knorre. Men det är inte alltid Knorre har kvar sin livskraft utanför den egna sängkanten. Tyvärr.

Åh, det är så många stora män och kvinnor som aldrig riktigt fått till det med barnboken. Graham Greene borde ju klarat jobbet med en bilderbok galant, men det ville sig inte riktigt. PC Jersilds opus tände inte heller riktigt. Med flera vuxenförfattare. Och Madonna kom - och försvann. Statistiken ser inte bra ut.

Godnatt min katt av Linda Skugge och Kristina Digman utgiven på Bonnier Carlsens förlag.

I årets skörd läser jag Linda Skugges God natt min katt. Hon har riktigt god hjälp av Kristina Digmans bästa bilder. "En berättelse om min egen katt som dog." En liten varningsklocka pinglar. Men så är boken jättebra. Enkel, gripande, vacker, sorglig på ett sakligt sätt. Hurra!

Vi barnboksförfattare och tecknare vandrar runt här i vår trädgård. Vi är så vana vid allt vackert. Så plötsligt inträder en nykomling och ser allt med fräscha ögon. Det invanda får sin rätta skönhet! Man ska inte tro att allt är bestämt en gång för alla. Så alla ni där ute, välkomna in i vår trädgård! (Men snubbla inte på Knorre...)