Medierna är fulla av nyhetssammanfattningar och tal om tid. Så mycket i våra liv är relaterat till tid. Jag har uppnått den ålder då man börjar säga "på vår tid" och nog därmed menar att den tid som är nu inte längre riktigt är min. "Vår" tid var den tid då just vi upptäckte hur det var ställt med världen. Vi skrev våra artiklar, gjorde våra sånger, hade våra tankar om hur vi skulle förändra den. Nu är det andra som står längre fram och har tolkningsföreträde. Kanske är det som det ska. Hopiindianerna lär ha en annan uppfattning om tiden än vi. Att nu och då och sen är samma. Är det så barnen lever?

Hur fort går tiden? Lika fort som månen vandrar. Lika fort som löven spricker ut. Så sakta att vi inte kan se det. Men så fort att vi ser att det alldeles nyss har förändrats. Men vi ser inte hur det skedde. Man kan inte sitta och glo så länge. Men om man sätter ner en pinne. Bredvid sparrisen. Då kan man se att den har växt två centimeter på en förmiddag.

Man måste sätta märken i dörrposten och säga att barnet har växt fyra cm sen i maj förra året. Så behöver man också göra i andra sammanhang i livet. Sätta upp stolpar. Milstolparna sätter sig själva. Berlinmurens fall. 11 september i New York. Vår tids milstolpar som hjälper oss att se "före" och "efter". Jag hade en gammal granne och när vi talade om tid så här nämnde han Pearl Harbour.

Våra egna milstolpar, barnens födelse, långresan, dödsfall i familjen. Ibland faller våra och världens milstolpar samman. Min farmor dog samma år som Tjernobyl. Centimeterstolpar är av annan vikt. Att se när det sker små förskjutningar i våra förhållanden, när saker smyger sig in i samhällsdebatten, när vi vänjer oss. Centimeterstolparna behövs. Inte för att bevara det gamla till varje pris, men hjälpa till att bli medveten om förändringarna.

Man ska vara "här och nu"- en hurtig slogan av hälsoprofeterna. Det kanske egentligen handlar om att vara här och nu och då och sen, på samma gång? Vi som är lyckligt lottade att ha ett skapande yrke kan ibland, när arbetet flyter på bra, begåvas med känslan av att tiden upphör.

Jag önskar er alla ett gott år 2012 - ett där klockorna stannar. När skapandet gör att allt runt omkring stillnar, blir som i kärleksmötet. Rummet återkommer. Var var vi?