![]() |
![]() |
![]() ![]() |
![]() |
![]() |
![]() ![]() Foto: Stefan Tell ![]() Per Gustavsson Ledamot 2012 - 2019 Per Gustavsson är född i Arvika och började måla och teckna på allvar i 14-årsåldern. Mest för att imponera på en tjej han var förälskad i. Hon blev inte speciellt imponerad, men det gjorde inget för Per hade upptäckt den stora glädjen i att rita bilder. Och den känslan finns kvar! Trots att Per ritat och målat tusentals bilder kan han fortfarande häpna över att en bild blir till och att det ibland (kanske inte så ofta som han önskar) tillochmed blir bättre än han trodde det skulle bli! Per illustrerar gärna andras texter, men skriver också egna. Gillar bra skräck och att lyssna på filmmusik. Per Gustavssons senaste bok är Den nya lekplatsen (Rabén & Sjögren 2020). Pers webbplats Pers sida på Barnens bibliotek |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() Ledamöternas krönikor Vecka 29 2014 ![]() Vilket rikt land vi har! ![]() av Per Gustavsson Jag var på ett biblioteksbesök i Bredäng för några veckor sen. Barnen som var mellan 4-6 år ville veta hur man gör böcker och hade uttryckt en vilja att få träffa en författare/illustratör. Samtal med den här åldersgruppen kan inte liknas vid något annat. Det pendlar blixtsnabbt mellan olika ämnen. Någon berättar att han ska resa till sin farmor i Uganda. Vad heter min fru? En visar upp en sten som han sparat i fickan. Någons bror har brutit armen. Hur många barn har jag? En liten tjej berättar att hon är från Eritrea och hon känner till att mina böcker ska översättas till tigrinja. Efter ett tag kommer jag igång och berättar om mitt arbete. För att visa hur en teckning kommer till ber jag barnen beskriva hur en hare ser ut. De föreslår stora öron och jag ritar ett par elefantöron. Barnen skrattar och säger att öronen ska vara smala och stå upp. Det blir ett par rävöron. Barnen skrattar ännu högre och ropar: "Nej! Långa öron!" Jag fortsätter att rita knasigare och knasigare och barnen tjuter av skratt. Nosen blir ett tryne och svansen lång och luden. Till slut skrattar även jag högt av glädjen och värmen som strålar ut från de här barnen. Och plötsligt känner jag en slags fridfull stillhet när jag tittar ut över dom. Där sitter dom. Barn från hela världen, i alla möjliga färger och med glittrande glada 6-årsögon. Och alla är dom svenskar! Vilket rikt land vi har! För ett litet land, långt uppe i norr är det ju en enorm resurs. Vi har tillgång till människor från hela världen! Och så viktigt det känns att lyssna till alla små historier. Små historier om hur en farmor från Uganda saknar sitt barnbarn eller om hur en saknad kusin från Syrien plötsligt dyker upp. Om vi inte träffas och lyssnar på varandras historier hur ska vi annars kunna lära oss något om varandra. Detta är så långt ifrån män med mörka kostymer och allvarliga ansikten man kan komma, och det är oändligt långt från män med järnrör som slår fast vem som är svensk och vem som inte är det. Vi är bara en liten grupp där i Bredängs bibliotek som skrattar och berättar historier för varandra men samtidigt är vi i Eritrea och Uganda och hos en hare med konstiga öron. Och jag känner att just ett sådant här ögonblick av samhörighet och glädje är det många som skulle behöva.
|
![]() |
![]() | |
![]() © Copyright Svenska Barnboksakademin 2023 E-post: info(snabel-a)barnboksakademin.com Besöksadress: Skärholmens bibliotek, Bredholmsgatan 4, 127 48 Skärholmen Postadress: Skärholmens bibliotek, Lillholmsgången 2, 127 48 Skärholmen Tel: 08-508 305 70 (Skärholmens bibliotek). Pg: 66014-2 |