![]() |
![]() |
![]() ![]() |
![]() |
![]() |
![]() ![]() Foto: Leif Hansen ![]() Petrus Dahlin Stol nr 15 Fram till Petrus var nio år ägde han en enda barnbok. Tillsammans med sin bror plöjde han buntar med serietidningar varje kväll utan att för den skull kunna läsa texten. Sedan började han rita seriefanzines. I vuxen ålder har Petrus jobbat mycket med reklam och kommunikation, vilket är en annan typ av berättande. På ett par sekunder ska man säga något som får någon att stanna till för att lyssna på något som de inte är intresserade av. Men förgängligt som reklamen och livet är har Petrus nu sökt sig till det aningen mer bestående, barnböckerna. Och kanske försöker han fylla det tomrum hans barndoms bokhylla hade. Så nu skriver Petrus för glatta livet. Och köper alldeles för mycket böcker till sina barn. Petrus Dahlins senast utgivna bok är Ärret (Rabén & Sjögren, 2020). Kalle Skavanks sida. |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() Ledamöternas krönikor Vecka 40 2017 ![]() "Varför svär de i dina böcker?" ![]() av Petrus Dahlin Frågan som ställdes kom från en tioårig pojke (med en ivrigt nickande och uppmuntrande lärare i bakgrunden). Det är en ganska vanlig undran jag får när jag är ute på författarbesök. Istället för att svara ställde jag en motfråga: "Hur många i det här klassrummet har någon gång hört någon svära i verkligheten?"
Alla (inklusive läraren) räckte så klart upp handen. För vem har inte hört en frustrerad kollega skrika "skitkopiator!", en förälder som slår i tån och får ur sig ett "Sataaaan!!!" eller en klasskompis skrika "Fan också!"? ![]() Svordomarna är en del av vår vardag, vårt språk och kan på så många sätt förstärka vad vi känner, tycker och tänker. Och precis som när det gäller matlagning bör man krydda med försiktighet och välja när man använder vad. Inget fel i det, tänker jag. Det som upprör mig är att de vuxna inte bara gömmer sig bakom barnen, för ofta är det de som egentligen undrar, och inte kan se att böcker är och borde vara en del av verkligheten. Ju större glappet blir mellan hur jag använder språket när jag skriver och det liv barnen lever desto större är risken att de lägger boken ifrån sig. Att de dessutom har svårt att skilja på mig som författare och hur mina karaktärer beter sig och vad de säger gör det inte lättare. Ämnet jag valt är så klart minst lika viktigt, men allt sitter ihop. Får jag ingen reaktion på det jag skriver så får jag ingen kontakt och då inte heller någon respons. Beröringspunkten, gränssnittet, mötet, där jag med mina berättelser konkurrerar med dataspel, teveserier, filmer och andra saker som tar barnens uppmärksamhet. Berättelser som rör på sig, berättelser som interagerar, berättelser som vibrerar, berättelser som är i färg, berättelser som ger en direkt belöning, berättelser som inte kräver mödan med att skapa egna bilder i det inre. Som om böckerna är en egen isolerad värld och än en gång får vi som skriver för barn ett moraliskt, fostrande ansvar (vilka andra konstnärliga utövare har det?) vilket i sin tur gör det ännu tråkigare att läsa. Och där kommer glappet igen. Vi som berättar måste hitta krokar som tar tag, krokar som skapar uppmärksamhet och får den där tioåriga pojken att bli nyfiken, oroad, omskakad och vilja läsa vidare. Och då måste vi ibland också (för fan) ta i. Eller bara visa hur det är. Vara trovärdiga. Annars är risken än större att barnen i fortsättningen bara hittar sina berättelser i teveserier, dataspel och hos youtubestjärnor och böcker blir något man ställer sin dataskärm på (som jag just upptäckte att min spelande son gjort med en av mina nya böcker). Därför är det skönt att träffa på en lärare eller bibliotekarie då och då som vet hur man uttrycker sig när man måste. Som när en bibliotekarie jag träffade för ett par år sedan sa: "Fy fan, nu ska idioterna på kommunen lägga ner skolbiblioteket!" "Vad fan säger du? Det är ju helt ohemult oförsvarbart och dessutom helt jävla olagligt", svarade jag då förstås.
|
![]() |
![]() | |
![]() © Copyright Svenska Barnboksakademin 2023 E-post: info(snabel-a)barnboksakademin.com Besöksadress: Skärholmens bibliotek, Bredholmsgatan 4, 127 48 Skärholmen Postadress: Skärholmens bibliotek, Lillholmsgången 2, 127 48 Skärholmen Tel: 08-508 305 70 (Skärholmens bibliotek). Pg: 66014-2 |