|
|
|
|
|
 Johan Unenge Stol nr 9 Johan Unenge fick en penna istället för napp. För hans pappa och mamma var bägge tecknare. Så han blev tecknare. Att rita var det roligaste han visste. Speciellt serier. Ända tills han började skriva. Och upptäckte att det var ännu roligare. Nu har han fattat att det roligaste är att göra båda delarna. Och lite skateboard ibland. Johan Unenge tycker om när hans böcker gör de där tvärsäkra lite mindre tvärsäkra. Och när de där som säjer att böcker är tråkiga, plötsligt utbrister (motvilligt) "fast den där var rätt okej!" Han har också flera barn ihop med Måns Gahrton. Eva och Adam, Rosa och Hotell Gyllene knorren heter några av dem. Johan Unenge var Sverigers första läsambassadör 2011-2013. 2014 blev han läscoach för idrottsrörelsens och Kulturrådets satsning Paus som syftar till att förmedla bilden av läsning som något coolt och positivt inom idrottsvärlden. Johan är också ledamot i Läsdelegationen som är en del av satsningen Hela Sverige läser för barnen och ska samla skola, kultur och föreningsliv runt insatser för läsning i och utanför skolan. Johans senast utgivna bok är Fångarna på slottet (Bonnier Carlsen, 2018), del 18 i serien om Hotell Gyllene Knorren som han gjort tillsammans med Måns Gahrton. Johans sida på Barnens bibliotek Johans sida hos bokförlaget Bonnier Carlsen |
|
|
|
Ledamöternas krönikor Vecka 43 2019 "Strög! Ska vi kööla lite?" av Johan Unenge Jag träffar ett gäng i 8:e klass. Vi är i Värmland. En väldig massa kepsar. Men de pryds inte av de vanliga amerikanska basebollmärkena. Här gäller rally och olika jordbruksmaskiner. Och det är något med klassens tjejer också. De ser ut som typiska tjejer i åttan. Samma kläder och frisyrer. Men det är något. Vi ska ha workshops. I fyra dagar ska vi jobba med gestaltning, dramaturgi och "hur ritar man egentligen en som liksom håller i en kniv". Jag har gjort det förr. Ibland är det svårt att få igång en hel klass. Ibland får man lirka med enskilda elever som har olika låsningar. Jag håller tre klasser sysselsatta, delar ut uppgifter och springer runt och peppar. Lite som en sån där på cirkus som håller tre pinnar med snurrande tallrikar igång samtidigt. Jag hinner tänka, orkar jag hålla på så här verkligen? Alltså, är det värt det? Såklart får jag betalt och bor på ett litet trevligt hotell döpt efter Monica Zetterlund. Men ändå. När jag på eftermiddagen kommer tillbaks till mitt rum, trillar jag i princip ihop och stirrar i taket i 45 minuter innan jag är spelbar igen (jag vet, jag vet, lärare har det så varje dag, minus hotellet). Så tänker jag tillbaka på dagen som gått. På eleverna jag träffat. På vad det är som skiljer dem från andra på något sätt. Till exempel den som skulle skriva en novell och deklarerade att "dä ska hannla öm en pöjk". Okej säjer jag, "Och ho som tycker att han e helt döm i höve!" Jag lägger en hand framför munnen. Alltså värmländskan. Den är så himla speciell. Jag hade liksom glömt. Och sedan när vi ska rita serier och pratbubblan sticker ut ur en bil: "Strög! Ska vi kööla lite?" Jag läser det ett par gånger innan jag säjer: "Jag vet inte om det är helt lämpligt att din serie ska handla om det här..." Killen tittar förvånat på mig. Fattar ingenting. Och berättar att strög är när man släpper ut diesel på gatan och sedan spinner loss (i sin epa). "Okej", säjer jag, fortfarande lite misstänksam. "Men hur gör man när man köölar då?" Det visar sig vara en mycket specifik term för att långsamt glida runt i stan (med sin epa). Och jag kommer på varför jag fortfarande tycker det här är så kul.
|
|
| |
 © Copyright Svenska Barnboksakademin 2024 E-post: info(snabel-a)barnboksakademin.com Besöksadress: Skärholmens bibliotek, Bredholmsgatan 4, 127 48 Skärholmen Postadress: Skärholmens bibliotek, Lillholmsgången 2, 127 48 Skärholmen Tel: 08-508 305 70 (Skärholmens bibliotek). Pg: 66014-2 |
|||||||||