![]() |
![]() |
![]() ![]() |
![]() |
![]() |
![]() ![]() ![]() Jujja Wieslander Ledamot 2005 - 2019 Jujja Wieslander är mest intresserad av det som växer och utvecklas. Barn, växter och relationer mellan människor samt hur det kan uttryckas i ord, bild, musik och rörelse. Helst med både humor och allvar. Jujja anser att arbetet att stödja barns språk i vid bemärkelse är en värdig livsuppgift. Efter förre maken och medförfattaren Tomas död fortsätter hon arbetet med figurerna Mamma Mu, Kråkan, Lillebror, Dagsspöket med flera. I de tre böckerna om Hjördis berättar Jujja Wieslander om sin egen barndom: Hjördis (2017), Hjördis hos farmor (2018) och Hjördis i skolan (2019). Böckerna ä illustrerade av Lotta Geffenbland och utgivna på Rabén & Sjögren. Jujja har också läst in dem som ljudböcker. Jujjas webbsida |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() Ledamöternas krönikor Vecka 29 2013 ![]() Sagotanten ![]() av Jujja Wieslander En morgon ser jag bland dödsannonserna min bästa lekkamrat från barndomen. Hon dog på sin sjuttioårsdag. Men hon var ju inte sjuttio, hon är för evigt sisådär åtta-tio. Vi bodde i ett arbetarkvarter där de flestas pappor, precis som min, jobbade vid spårvägen eller körde lastbil, möjligtvis stod de i nån av alla affärer som fanns i vårt Hagalund. Men min kompis tillhörde en konstnärsfamilj. När vi i skolan skulle skriva vad våra pappor hade för yrken, mammorna förutsattes inte ha några, skrev min pappa: kommunalarbetare. (Apropå konst, min lärare i folkskolan sa att en kommunalarbetare var en som kunde konsten att vila på en spade. Jag visste att han ljög för min pappa grävde hela tiden). Min kompis pappa var dragspelskung. Det var alltid annorlunda hemma hos dem. De drack Loranga när vi drack jordgubbssaft. Där hörde jag för första gången ljudet från en rullbandspelare som snabbspolades och jag trodde att de hade köpt kanariefåglar. Vad som helst kunde hända där! Min kompis fick en gång ett par rullskridskor i present. Det var något oerhört på vår bakgård, där det annars var nya bollar, hopprep och gympadojor som var vårens topphändelser. En gång gick larmet bland ungarna på bakgården: De hade en sagotant hemma hos sig! Vi ilade dit. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, jag minns bara en monumental besvikelse. Där på en stol satt en tant i blommig klänning och burrigt hår och var precis som vilken tant som helst. Hon gjorde ingenting särskilt, berättade inga sagor, gjorde inget roligt, det hände liksom ingenting! Vi lommade iväg. Som författare till en sagofigur kan man ibland bli sammanblandad med densamma. Hur konstigt det än kan låta, blir jag ibland förväxlad med en ko. Jag har många gånger fått be arrangörer att inte skriva "Mamma Mu kommer på besök", sen den gången jag råkade ut för precis det samma som min barndoms möte med sagotanten. Jag mötte besvikna barn som väntat sig en rolig ko och som i stället bara såg en tråkig tant! O, hemska stund! Barnets fantasi är gudomlig. Det behövs så lite för att de i leken kan skapa sina förvandlingar. En pinne blir ett trollspö, ett paraply en luftballong. Men en tant som bara sitter där och inte gör nåt som helst roligt, förblir en tant. Hur snäll hon än är. Helst vill jag därför möta mina läsare bara i böckerna. Men ibland blir man utkommenderad att läsa för dem offentligt. Då gör jag mitt bästa med att i alla fall läsa animerat, så jag höjer mig aningens över tanten som inte var en ko. Och min barndoms sagotant, hon i den blommiga klänningen, tänk om det var en stackars barnboksförfattare...
|
![]() |
![]() | |
![]() © Copyright Svenska Barnboksakademin 2024 E-post: info(snabel-a)barnboksakademin.com Besöksadress: Skärholmens bibliotek, Bredholmsgatan 4, 127 48 Skärholmen Postadress: Skärholmens bibliotek, Lillholmsgången 2, 127 48 Skärholmen Tel: 08-508 305 70 (Skärholmens bibliotek). Pg: 66014-2 |