Det var en härlig tid när Ulf var med i Svenska Barnboksakademin. Idéerna flödade, vi skrattade mycket. Och vi reste mycket och gärna. Hit och dit i landet. En av de första resorna gick till Visby där Översättarcentrum höll på att dras igång. Men ännu hade verksamheten inte börjat, husen stod tomma och Gotlands kommun bjöd in Barnboksakademin till seminarium och författarbesök över hela ön. Ulf och något dussin av oss andra inkvarterades i det vackra huset i höjd med domkyrkotornen och drogs genast in i bibliotekariernas kamp för en barnbokbuss som regelbundet skulle besöka öns alla grundskolor.

Ulf var skeptisk till en början - en hel buss bara för barnböcker? Är det inte resursslöseri? Men när han efter en resande dag mött läslystna barn i till exempel Fardhems lilla byskola, som verkligen inte hade nära till något bibliotek och heller inget skolbibliotek värt namnet, bytte han fot.

Det är klart att ön ska bli en barnboksbuss, sa han och skrev raskt en elegant artikel i lokaltidningen. Vi i Barnboksakademin jobbar ihop till förarhytten, lovade han. Och sådant genomslag fick artikeln att bokbussen stod där startklar, fortare än fort.

Behöver det sägas att bibliotekarierna älskade Ulf och länge hade honom som förstahandsval när barnlitteraturen skulle stå i centrum. Det är inte bara det att han skriver så bra böcker, tyckte de, han är ju också så rolig. Och - jaa! - vacker!

Extra många möten blev det åren innan Stockholm skulle bli kulturhuvudstad. Barnboksakademin hade, mycket tack vare Ulf, dragit igång ett gigantiskt samarbete mellan folk från barnkulturens alla grenar: litteratur, musik, bild, film, teater, dans...

Ulf var då med i Barnbokskademins AU. Han delade arbetslokal med Lars Klinting (som vi också saknar) runt hörnet från Slaktargården (på Tjärhovsgatan) där Annika och Christina höll till. Det var så lätt att bara sticka in huvudet till Ulf och fråga: "Tycker du vi ska göra så här eller så här?"

I herrarnas lokal stod dimman tät av cigarrettrök. Därför hölls de flesta mötena på Slaktargården. Med Ulfs kreativa sinne och stora kontaktnät bjöd vi in och hetsade upp alla dessa spännande barnkulturmänniskor. Ja, hurra, nu skulle Stockholm bli BARNkulturhuvudstad! Till vår lycka beslöt kulturhuvudstadens styrelse (med Erland Josephson som ordförande) att så skulle det minsann bli. Banbrytande.

Visserligen förstod inte kulturhuvudstadskansliet hur geniala idéer Ulf och Barnboksakademin serverade dem, men de anställde fullt med folk, så projektpengarna gick åt. Av Ulfs och Barnboksakademins banbrytande vante blev det i alla fall tumme (en almanacka). Men det vi minns mest av det hela är hur gränslöst och kul vi hade när vi fick idéstorma med Ulf. Inget fick vara omöjligt. Det kommer vi tänka på länge, verkligen.

Flera av Barnboksakademins ledamöter hade glädjen att få samarbeta med Ulf Stark och illustrera hans fantastiska texter. Här är några av dessa samarbeten samt en ny bild av Emma Virke.

Dela