Svårt och sorgligt, så står det på ett av trågen med bilderböcker på biblioteket. Där sällskapar min och Joanna Hellgrens Mormors sjal med finfina böcker av bland andra Kitty Crowther, Ulf Stark och Anna Höglund. På samtliga pärmar finns en komprimerad variant av lådans text, antagligen för att det svåra inte ska smita iväg och kontaminera de andra bilderböckerna; de lätta, de glättiga, de av klisterlappar omärkta som håller till i lådor utan text.

Svårt och sorgligt? Jag fattar inte.

Eller jo, på ett plan: i många av de märkta böckerna förekom döden, som förvisso kan vara svår och sorglig att uppleva. Men det betyder ju inte att böcker där döden gestaltas - eller separation eller sjukdom - upplevs som svåra och sorgliga att läsa. Det kan tvärt om vara ROLIGT att läsa en bok om döden. Det beror ju på boken, på läsaren! Och är det sorgliga alltid svårt? Alls inte! Det kan vara helt ljuvligt att hänge sig åt sorgen, särskilt den i konsten gestaltade.

Svårt och sorgligt - nej, jag fattar inte.

Det vanliga är ju att bibliotek ordnar böcker efter genre eller ämne, med skönlitteratur skild från fakta, gärna i bokstavsordning. På barn- och ungdomssidan är man generösare med ämneskategorier inom skönlitteratur än på vuxensidan. Där kan man finna kategorier som spöken, kompisar och högläsning. Men svårt och sorgligt - det är inget ämne, ingen litterär genre. Det är starkt värdeladdade ord, det namn på känslor! Och är det verkligen bibliotekets sak att bestämma vad läsaren ska TYCKA och KÄNNA?

Nej, självklart inte. Men vill man nödvändigtvis särskilja bilderböcker som man anser gestaltar döden, så säg det då. Skriv DÖDEN på lådan, gärna i en glad färg.

När det gäller de äldre barnen, som också har också sina svåra, sorgliga hyllor på somliga bibliotek, så kan man där hitta böcker av bland andra Henning Mankell, Katarina Taikon, Barbro Lindgren, Ulf Nilsson, Anna-Clara Tidholm och Moni Nilsson. Samma titlar kan på andra bibliotek finnas på hyllor som Livsviktigt, Förr i tiden eller Tuffa villkor. De kategorierna är i alla fall aningen bättre än det övermaga pekpinniga svårt-å-sorgligt.

Sådär ja. Nu har jag dissat en låda och hylla som finns på i alla fall ett femtontal bibliotek i landet. Jag hoppas att någon vill försvara den - eller i alla fall förklara. Och framför allt hoppas jag att Mormors sjal kommer att befrias från sina klisterlappar. Låt barnen, liksom andra läsare, själva bestämma vad böckerna handlar om.

Dela