Elever i svensk skola blir allt sämre på läsförståelse. Men det vet vi ju alla, eller hur? Vi har ju alla läst de där rapporterna (senast i Litteraturutredningens forskningsantologi Läsarnas marknad, marknadens läsare) eller i alla fall hört talas om dem. Men jag upprepar det i alla fall: barn i Sverige blir allt sämre läsare. Mellan åren 1971 och 2006 har läsförståelsen sjunkit med 30 poäng på den internationella skalan. Det är lika mycket som skillnaden i medelprestation mellan årskurserna 3 och 4. Det är alltså en hel årskurs!

Läsarnas marknad, marknadens läsare - en forskningsantologi, SOU 2012:10

Den sjunkande läsförståelsen skapar inga katastrofrubriker, eftersom den är ett långsamt, pågående skeende. Det märks inte så tydligt. Hela saken är som en trist, kronisk åkomma av den inte alltför smärtsamma sorten; man vänjer sig, man anpassar sig, märker egentligen inte att man hela tiden blir sämre och sämre. Och jag upprepar: man märker det inte. Inte förrän det liksom det plötsligt tippar över.

Jag undrar vad som kommer att hända om tio, femton eller tjugo år. Eller kanske om tre år? Om trenden fortsätter? Om antalet ungdomar som inte läser böcker minskar? Om vuxna som inte läser för sina barn ökar? Om procenten dysfunktionella analfabeter blir tvåsiffrig? Om kunskapsklyftan ökar. Hur blir det då?

Kanske är det just nu det händer. Kanske märker vi det inte det här året eller nästa, men ändå. Det kanske är nu det händer - att vi tappar greppet om den grundläggande idén om en skola där ALLA har rätt att lära sig läsa. I så fall kommer vi att ångra oss i framtiden om vi inte gör något - nu.

Not: Litteraturutredningen tillsattes av regeringen år 2010 för att undersöka litteraturutvecklingen i Sverige, inklusive litteraturens ställning i skolan och läsfrämjande insatser. Den leds av förre riksbibliotekarien Tomas Lidman.
Utredningens forskningsantologi "Läsarnas marknad, marknadens läsare" (SOU 2012:10) presenterades i mars och finns att läsa i sin helhet på regeringens hemsida.