När jag har hand om små barn brukar jag ställa mig i fönstret med dem och titta på bilar ute på Karlbergsvägen. Jag brukar berätta vad alla ska göra.
- Den lastbilen är på väg till ett bygge. Med hundra brädor till en vägg.
Vi bor på fjärde våningen så vi kan se vad varje flak är lastat med. Vi har en överblick över allt som händer - liksom bara författare har över sin historia.

Efter ett tag börjar jag berätta vad människorna som rör sig på trottoaren ska göra.
- Där en pojke med Kalle Anka-väska som ska till skolan. Han springer lite. Han har varit hos doktorn och fått vaccin. De ska ju ut och resa.

- Och där kommer en tant med en hund. De ska gå en promenad. Hunden är mycket kissenödig...
Det är ingen djärv gissning att hunden kommer att kissa snart. Och när den lyfter på benet vid Telias kiosk, så blir det liksom ett bevis på att allt jag säger är sant.

- Där kommer en gubbe med hatt och en tårtkartong i handen. Hans fru fyller år. Hon kommer att bli jätteglad.
Jag känner att det är i den här situationen själva författandet föddes. Och det är här berättelsen föds också i barnets huvud.
- Röd tårta, säger han tvärsäkert.
Och han borde ju veta, för han ska bli sockerbagare när han blir stor.

Alla på trottoaren är människor som vi, gör samma saker som vi. Vi kan förstå dem och känna med dem. Vi är alla delar av något gemensamt.
- Där kommer en tant med käpp. Åh, vad hon har ont i sina ben. Nu stannar hon och snyter sig. Ser du att hon har en stor nyckel i handen och...

Det är spännande nog som det är, men jag funderar på om jag kan ta ut svängarna.
- ...det är nyckeln till hennes blå rymdraket som hon har parkerat på lekplatsen. Hon ska åka till månen i eftermiddag!
Det vore så fint att visa att allt inte enbart är som man tror. Plötsligt bär en vanlig trött tant oanade möjligheter inom sig.

Det finns ju alltid ett osynligt kontrakt mellan berättare och lyssnare. Och det finns just nu ingen överenskommelse om vild och galen fantasi där. Jag spar raketen till nästa gång. Vi två kan alltid skriva ett nytt kontrakt då.

Trottoaren med Teliakiosken som hundarna kissar på. Den blå raketen står väl bakom trädet på lekplatsen...

Dela