Svenska Barnboksakademin
Navigering
Nyheter / Startsidan Ledamöter 17 Skäl för barnboken Eldsjälspriset Gillar-diplomet Om Svenska Barnboksakademin Information in English

Sofia Nordin

Sofia Nordin

Stol 11

För Sofia Nordin är det kärleken till orden som är själva orsaken till att hon skriver. Hon älskar att det finns så många sätt att foga ihop ord på, att man kan hitta på helt nya ord om man behöver. Hon älskar hur vackert de kan låta tillsammans, eller hur fult, om det är fult man behöver. Det går att göra nästan vad som helst med ord. Det finns många ämnen Sofia tycker är viktiga och som återkommer i hennes texter gång på gång: sociala hierarkier, normer, de oskrivna reglerna människor emellan, ensamhet. Och tydligen skog, den envisas också med att dyka upp igen och igen.

Sofia Nordins senast utgivna bok är Om du såg mig nu (Rabén & Sjögren 2017) som är den fjärde fristående delen om världen efter den mystiska febern som dödat större delen av mänskligheten. Sofia medverkar också i Svenska Barnboksakademins antologi Bodo Bodo Filoo och 16 andra berättelser och verser (Lilla Piratförlaget 2015).

Sofias egen sida

Sofias sida på Barnens bibliotek

Ledamöternas krönikor
Vecka 11 2016

Fjortisar och könsroller

av Sofia Nordin

När jag är ute på författarbesök i skolor träffar jag otroligt många 14-åringar. Just 14-åringar ska tydligen träffa en författare, enligt någon oskriven regel.
   Just när man är fjorton finns även väldigt många andra oskrivna regler. När det gäller könsroller, till exempel. Och sociala hierarkier.
   Fjortonåringarna är extremt medvetna om gruppen, vad som är okej och inte okej. Och gud nåde den som inte följer flockens lagar. Just i den här åldern föreskriver flockens lagar att det är förbjudet att visa entusiasm för skolarbetet, eller för någonting över huvud taget som är fel eller töntigt. Och vad som är fel eller töntigt kan ändras på sekunden, så egentligen gör man bäst i att inte visa entusiasm alls.
   I den stämningen kliver jag in, gång på gång, och har 45 minuter eller en timme på mig att lura fram entusiasmen och tankarna och känslorna som förstås ändå bor där under ytan, om eleverna bara för en liten stund kan kliva ur sina roller.

I varje klass finns killen som flinar och skriker "tjena" när han kliver in genom klassrumsdörren. Det är samma kille som under resten av lektionen behöver dra ner minst ett skratt var femte minut för att inte gå sönder. Han jobbar hårt. Håller sig precis på gränsen mellan det provocerande och det charmerande.
   Det verkar så arbetsamt att vara han. Jag drömmer om att ge honom en chans att komma undan flockens blickar, så att han äntligen får slappna av. Vad allt skulle han inte kunna uppnå då? Han är uppenbarligen full av idéer och dådkraft och initiativrikedom, men hans givna roll tvingar honom att använda dessa resurser till så märkliga saker.
   I varje klass finns tjejen som också lever på andras bekräftelse, fast på tjejers sätt. Som tjej får man bekräftelse om man är snygg och ser oberörd ut. Hon säger inte så mycket, för tjejers roll handlar sällan om att säga något. I alla fall inte något som sticker ut.
   Vad kan jag berätta om henne? Inte mycket, för hon låter mig inte ana något av alla tankar och passioner som jag hoppas brinner innanför det medvetet uttråkade ansiktet.
   I varje klass finns också tjejen som vill vara duktig. Hon pratar visserligen, men mest för att läraren ska bli nöjd.
   Hon räcker upp handen och ställer artiga frågor. Hon kommer med artiga förslag till skrivövningarna. Om jag ber om en plats säger hon "hemma" eller "skolan", medan jag hoppas att hon åtminstone inombords viskar "eller en magisk skog där träden har eld i stället för löv".
   I många av klasserna finns också nördkillen. Han som inte riktigt har fattat de sociala reglerna. Han räcker upp handen och berättar varför den och den passagen i min bok inte är trovärdig. Han håller en liten föreläsning om hur det ligger till, rent vetenskapligt.
   Resten av klassen ser generad ut. För trots att de försöker verka coola och oberörda, känner de ändå av att det här är lite oartigt. På fel sätt - inte på det coola, smått hånfulla sättet. Nördkillens ifrågasättande handlar inte om att vinna en plats i den sociala strukturen, det handlar om att han har tänkt självständigt, utanför gruppen, och det är inte helt kosher i fjortonåringarnas värld.
   För min del är nördkillen en livräddare - plötsligt går det att få i gång en diskussion. När resten av klassen ser att jag inte tar illa upp utan svarar så uppriktigt jag kan, så kommer de ofta i gång. Till exempel kan de provocerande killarna vakna till liv och prova att ställa en fråga om något sexrelaterat, för att se om jag blir generad. Det är också en livräddare, för egentligen vill nog alla i klassen höra om hur svårt det är att skriva en bra sexscen, även om de inte vågar fråga. Det blir lite liv. De turas om att räcka upp handen - de provocerande killarna, nördkillen och emellanåt duktiga tjejen.
   Eller ja, många av killarna frågar förstås rakt ut, och eftersom det ofta varit trögt att få i gång frågvisheten under flockens bevakande blickar, så tar jag tacksamt emot även frågorna som ropas rakt ut i luften.
   Då kan det förstås hända att duktiga tjejen blir lite bortglömd. Och coola tjejen och blyga tjejen sitter tysta, men det ser ut som om de är med. Coola tjejen glömmer då och då bort att se oengagerad ut.

Jag går ofta ifrån klassbesöket upprymd. Det blev ju ganska bra, trots allt! Frågorna kom i gång. Jag slängde käft med de tuffa killarna och fick dem till och med att skratta. Jag blev uppriktigt glad över deras galna förslag, och det känns fint att de kunde få riktig cred för något de gjorde i skolarbetet för en gångs skull. De är nog mest vana att få skäll, tänker jag. Och sen fick jag dem att skriva också - vilken seger!
   När någon av tuffa killarna efter en skrivövning viftar med sitt papper och hojtar "Jag skrev mer på sju minuter än på hela nationella provet", då kan jag inte annat än känna mig nöjd med mig själv.

Fast sen. Sen kommer den där lilla känslan krypande.
   Vänta nu? Gick jag på det igen? Gav jag mest plats åt killarna?
   Charmades jag rentav av att få de provocerande bråkstakarna att respektera mig för att jag kunde köra samma jargong tillbaka?
   Jag? Som är vuxen? Och feminist?
   Jag försöker se klassen framför mig och rannsaka mig själv. Vem fick utrymme under lektionen?
   Vilka ansikten minns jag? Killarnas.
   Vilka repliker minns jag? Killarnas.
   Vems respekt var jag gladast över att vinna? Killarnas. De jobbiga killarnas.

Ibland finns förstås också Hon i klassen.
   Hon som lyser med hela ansiktet för att jag är där. Hon som själv skriver. Som är lika förälskad i ord och bokstäver och böcker som jag är. Hon som helt har kopplat bort resten av klassen. För 45 minuter eller en timme skiter hon fullständigt i vad flocken tycker och tänker. Hon ser bara mig, och att vi hör ihop, att vi delar något som de andra inte fattar.
   Ibland är det en han också, men mera sällan.
   Kanske krävs det ett ännu större socialt mod för att sitta och lysa av kärlek till orden, mitt i ett klassrum, om man är kille. I tjejrollen ingår det ju ändå att vara en tråkig pluggis, så då kan det väl passera.
   Alltså minns jag de lysande killarna ännu mer än de lysande tjejerna.
   Kort sagt, hur jag än gör, så går jag på det. Trots att jag är en av dem som tänker på det. Som försöker. Som blir ledsen och frustrerad över vad könsrollerna ställer till med. Galen på hur de förminskar och osynliggör en del, och hur de tvingar andra att vända ut och in på sig själva för att provocera.

Hur är det då för alla andra? När de hamnar i ett klassrum och blir ansvariga och förebilder för de här tonåringarna?
   De som säger att allt prat om könsroller är trams, att de faktiskt inte finns. Eller att de förstås finns, men är bestämda av naturen, och därför inget att tjafsa om. Om tjejer behöver mer plats kan de väl bara ta den - vad är problemet? Och vi är ju redan så himmelens jämställda. Helt jämställda faktiskt. Ja, förutom det där som naturen har bestämt ska vara olika då. Som att killar måste skriva om blod, bajs och automatgevär, och att tjejer... ja, jag vet inte riktigt vad tjejer gör eller skriver om faktiskt. Jag minns dem ju inte så tydligt. De tog liksom ingen plats.

Jag tänker att det är okej, för den här gången. Det var bara en timme av deras liv.
   Och kanske någon av de där störiga killarna som jag bondade med kommer att gå därifrån och känna sig stolt för att jag gillade hans galna, skrikiga förslag och för att han skrev så mycket. Kanske, kanske att jag låtit honom få en glimt av vartåt han kan styra sin initiativkraft. Så något har jag åstadkommit. För en kille, just han som person har förstås förtjänat det lika mycket som någon annan.
   Jag tänker att nästa gång ska jag komma ihåg att ge hälften av utrymmet till tjejer. Att inte låta mig charmas av det till hälften charmerande, till hälften provocerande.

Och nästa gång står jag i en ny klass, där jag har en enda lektion på mig att jonglera alla de här rollerna, dra i gång frågvisheten ur en dvala av fejkad oberördhet eller hånfullhet.
   Återigen sitter de där killarna där, som förtjänar att jag pekar deras bångstyriga kreativitet i en ny riktning. Tjejerna, ja, de får kanske inte så mycket uppmärksamhet den här gången heller. Det är okej, bara den här gången, jag gör ändå något bra för någon.
   Och när timmen har gått tänker jag att nästa gång...

 

 

Dela


Tidigare krönikor
2017

v21: Ylva Karlsson
Ingen pedagog är en ö

v20: Martin Widmark
Snoppen och snippan förstås - men annars?

v18-19: Mårten Sandén
Vem lär sig något av en barnbok?

v17: Per Gustavsson
Min far

v15-16: Jujja Wieslander
Dagar och nätter i Minsk

v14: Jens Ahlbom
Sanning eller resistens

v13: Håkan Jaensson
Bamse och dummerhonungen

v11-12: Sara Gimbergsson
Att läsa en bok är som att öppna dörren till ny värld

v8-10: Katarina Kuick
Vad är grejen med Skam?

v6-7: Sofia Nordin
Lathund för författarförhör

v3-5: Åsa Lind
Att bli en läsare

v2: Håkan Jaensson
Finns det liv finns det hopp. Eller...?

v1: Niklas Krog
Hjärnstark
2016

v51-52: Ylva Karlsson
Ju kortare desto svårare

v49-50: Martin Widmark
Skotta igen klyftan

v47-48: Mårten Sandén
Så ser inte hjältar ut

v46: Per Gustavsson
Om kvalitet

v45: Gunilla Lundgren
Nobel i Världens by

v44: Jujja Wieslander
Ingen redig ko

v43: Jens Ahlbom
Tänkaretankar

v41-42: Johanna Thydell
"Nu när även vuxna läser ungdomsböcker..."

v40: Sara Gimbergsson
Bokmalar och läslöss

v39: Katarina Kuick
Charmiga felstavningar?

v38: Emma Virke
Att könsbestämma sin karaktär eller inte

v37: Håkan Jaensson
Det bidde en tumme - tack ändå

v34-36: Johan Unenge
Vad vi tänkte med Läslov

v32-33: Per Gustavsson
Tankar om morgonen 20160809

v30-31: Åsa Lind
Själva budskapet

v26-29: Sara Gimbergsson
Skön sommar

v23-25: Martin Widmark
Livet som en bokhandel

v22: Mårten Sandén
Vanföreställningar om barnboken

v21: Jujja Wieslander
De viktigaste frågorna

v20: Jens Ahlbom
Välkommen - kanske!

v19: Katarina Kuick
Humor, det är knepigt det!

v18: Gunilla Lundgren
Det blev inte en bokhylla - det blev ett bibliotek

v17: Pernilla Stalfelt
Vad är egentligen en barnbok?

v16: Per Nilsson
Prinsessan och jag

v15: Sara Gimbergsson
Böcker är hus där vi bor, berättelser är vägar där vi möts

v12-14: Mårten Melin
Från min soffa

v11: Sofia Nordin
Fjortisar och könsroller

v10: Johan Unenge
Det är inte lätt att vara vuxen vit manlig medelklassförfattare

v9: Åsa Lind
På guldvågen

v8: Håkan Jaensson
Elsa och hönshjärnorna

v7: Niklas Krog
Läs, för i helvete!

v6: Jonathan Lindström och Stina Wirsén
Världen är full av sägner och sagor

v5: Martin Widmark
Ängsligt

v3-4: Mårten Sandén
Geten och Bach-fugan

v2: Per Gustavsson
Läs bilderböcker - fast (eller just för att) du är vuxen

v1: Katarina Kuick
Genrehyllor, symbolpluppar eller gammal hederlig bokstavsordning?
2015

v51-53: Gunilla Lundgren
Nobel i Rinkeby 2015

v50: Christina Björk och Annika Holm
Lennart Hellsing

v49: Jujja Wieslander
Tankar första december

v48: Katarina Kuick & Sara Gimbergsson
Läseplats och läsarkatt

v47: Mårten Melin
Inspiration från nära håll

v46: Sofia Nordin
Om vår förtjusning i det sorgliga

v45: Gunilla Lundgren
En reseskildring

v44: Håkan Jaensson
En liten, liten skandal

v43: Håkan Jaensson
Barn, gamla och robotar

v42: Christina Björk
Nobelprisextra - PS till krönikan vecka 19, 2015

v41: Åsa Lind
Kategoriskt underligt

v39-40: Niklas Krog
Show me the money!

v38: Jonathan Lindström
Sagosälar

v37: Håkan Jaensson
Ett barn - av många

v36: Martin Widmark & Stina Wirsén
Var kommer historierna ifrån?

v35: Gunilla Lundgren
Janusz Korczak och barnets rätt till respekt

v34: Mårten Sandén
Sanningen om skolbesök

v33: Per Gustavsson
Det fjärde skälet för barnboken

v32: Jujja Wieslander
Har författare semester?

v29-31: Sara Gimbergsson
Sommarläsning

v26-28: Katarina Kuick
Vådan av fett oäkta ordval

v25: Mårten Melin
På riktigt

v24: Sofia Nordin
Det skrivna språket är mitt modersmål

v23: Johan Unenge
Dataspelen är emot mig

v21-22: Åsa LInd
Sommaröppet på bibblan, tack

v20: Håkan Jaensson
Tillbaka till framtiden

v19: Christina Björk
Vem har hört talas om Modianos Catherine Certitude?

v18: Niklas Krog
Jag skäms

v17: Martin Widmark
Det måste bli om barnböcker

v16: Gunilla Lundgren
PRAESA får Litteraturpriset till Astrid Lindgrens Minne 2015

v15: Mårten Sandén
En påsk

v14: Per Gustavsson
Det tredje skälet för barnboken

v13: Jujja Wieslander
Mitt hus när jag var en unge

v12: Jens Ahlbom
Det andra skälet för barnboken

v10-11: Katarina Kuick
Ensamt flockdjur?

v9: Mårten Melin
Något har gått förlorat

v8: Sofia Nordin
Inte tänka

v6-7: Gunilla Lundgren
Böcker kan göra skillnad

v5: Åsa Lind
Texas och rättvisan

v4: Håkan Jaensson
I kvinnornas värld

v3: Niklas Krog
Lätt är trist

v1-2: Jonathan Lindström
Bronsålderssagor
2014

v52: Mårten Sandén
Ett barnlitterärt Kyotoprotokoll

v51: Katarina Kieri
Har du mycket kontakt med barn?

v50: Per Gustavsson
Det första skälet för barnboken

v49: Jujja Wieslander
Novembermörker

v48: Jens Ahlbom
Barn i grupp

v47: Gunilla Lundgren
Älskade bibliotek

v46: Håkan Jaensson
Ett Babel åt barnen

v45: Martin Widmark
Fel färg på båten

v44: Sofia Nordin
Ansvar eller moralkakor

v43: Katarina Kuick
Ekorrar och tunnelbanor - en fråga om identifikation

v42: Mårten Melin
När boken får vingar

v40-41: Johan Unenge
Behövs nya barnböcker?

v39: Gunilla Lundgren
Lyssna på Barnens Romanpris i Sveriges Radio

v38: Åsa Lind
Nu, efter valet

v37: Håkan Jaensson
Jag bryr mig i alla fall lite om barnen

v36: Niklas Krog
Fantasi is the shit

v35: Jonathan Lindström
Skriftligt och muntligt, historia och sägen, Snorre och Lydia

v33-34: Christina Björk
Kära Tove, den 9 augusti

v32: Martin Widmark
I tillvarons hängmatta

v30-31: Mårten Sandén
Sommaren då jag blev en svag läsare

v29: Per Gustavsson
Vilket rikt land vi har!

v24-28: Katarina Kuick
Leka krig

v23: Svenska Barnboksakademin
Barbro Lindgren

v22: Mårten Melin
Läs boken, se... filmen?!

v21: Sofia Nordin
Vårt behov av pinnar och stenar

v20: Jujja Wieslander och Jens Ahlbom
Eldsjälspristagaren 2014 Tor Svae

v18-19: Gunilla Lundgren
Ska vi berätta det för barnen?

v17: Johan Unenge
Rätt ska vara rätt- även när det blir fel?

v16: Åsa Lind
Nödvändigt ordnördigt

v15: Håkan Jaensson
Ligg lågt, lille vän

v14: Jonathan Lindström
Nordens första barnbokskritiker

v13: Martin Widmark
Ett författardilemma

v12: Niklas Krog
På besök i den svenska skolan

v11: Per Gustavsson
Varför gör jag barnböcker?

v10: Jujja Wieslander
Det första regnet

v9: Jens Ahlbom
Var framtiden bättre förr?

v8: Ulf Nilsson
Vem är min läsare? Vilka är det som lyssnar?

v7: Anna Bengtsson
En fanfar för bilderboken

v6: Katarina Kuick
Idén till en barnbok föds... kanske

v5: Mårten Melin
Serier är också (barn)litteratur

v3: Sofia Nordin
Författaren som magiker eller textarbetare

v2: Johan Unenge
Skriva som det borde vara eller som det är
2013

v52: Åsa Lind
Barnen och politiken

v51: Håkan Jaensson
Barnen, borta i bruset

v50: Niklas Krog
En solskenshistoria

v49: Jonathan Lindström
Sverigedemokraterna och barnen

v48: Martin Widmark
Vi kanske vinner matchen

v47: Mårten Sandén
Verkligt förtrollade platser

v46: Per Gustavsson
Var kommer alla idéer ifrån?

v45: Mårten Melin
Plats för de nya böckerna

v44: Åsa Lind
Att lära sig språk

v43: Sofia Nordin
Finns det lämpliga eller olämpliga ungdomsböcker?

v42: Jujja Wieslander
Mina sju förtrollade bröder

v41: Niklas Krog
Kvinnor läser om känslor, män läser om andra världskriget

v40: Johan Unenge
Allting handlar om yta - liten yta

v39: Jonathan Lindström
Bibeln och barnboken

v38: Mårten Melin
Om snusk i barnböcker

v37: Per Gustavsson
Kvalitet som kommunikation och känsla

v36: Ulf Nilsson
Alltid redo att inviga...

v35: Anna Bengtsson
Bilder av historien

v34: Martin Widmark
Barn är inte så "dumma" som de låter

v33: Åsa Lind
Regler om trehjulingars användande

v31-32: Håkan Jaensson
Att produktutveckla barnen

v30: Åsa Lind
Asimov och jag

v29: Jujja Wieslander
Sagotanten

v28: Mårten Melin
En dikt kan säga mer än tusen bilder

v27: Mårten Sandén
Kan paddan bli en prins? Del 2

v26: Mårten Sandén
Kan paddan bli en prins? Del 1

v25: Niklas Krog
Introvert

v24: Per Gustavsson
Jag har alltid älskat skräck

v23: Anna Bengtsson
Om ALMA-vinnaren Isol

v22: Jujja Wieslander
Måste man ha bra minne för att bli författare?

v21: Åsa LInd
Samtal om skrivkonsten

v19-20: Ulf Nilsson
Svenska Barnappsakademin?

v18: Håkan Jaensson
De goda exemplen

v17: Jens Ahlbom
Om dinosaurier och surfplattor

v16: Mårten Sandén
Hur många barndomar kan vi offra?

v15: Niklas Krog
Berättelser som en del av BNP

v14: Anna Bengtsson
Mitt favoritämne - bilderböcker

v13: Åsa Lind
...men kan det bli en bok?

v12: Jonathan Lindström
Skolpiltens plåga

v11: Håkan Jaensson
Låt dem få ha sina hemligheter

v10: Jujja Wieslander
Smältvatten

v9: Per Gustavsson
Glädjen i att stjäla

v8: Niklas Krog
Det perfekta arbetsrummet

v7: Ulf Nilsson
Berättelser om människor på gatan

v6: Åsa Lind
Var börjar freden?

v4: Anna Bengtsson
Tankar om barnnivå i bilderböcker

v3: Ann Forslind
En splittrad bild

v2: Håkan Jaensson
Nostalgi med problem
2012

v52: Mårten Sandén
Det gyllene mellanstadiet

v51: Håkan Jaensson
När jag fick pris

v50: Christina Björk
I brevens tid - ett PS

v49: Jujja Wieslander
Nog nu! och Ulf Nilsson
Stina, Joanna och Oivvio

v48: Katarina Kuick
Tankar om August

v47: Jujja Wieslander
I brevens tid

v46: Anna Bengtsson
Angående barnbokskritik

v45: Jonathan Lindström
Giftsvampar

v44: Åsa Lind
Författaren vaknar

v43: Ann Forslind
Bilder och böcker för barn

v42: Ulf Nilsson
Författare eller bilförsäljare...

v41: Jujja Wieslander
Drabbad av PBD?

v40: Per Gustavsson
Jag gillar boklådor

v39: Katarina Kuick
Samtal i det lilla rummet

v38: Mårten Sandén
Ursäkta, var är hyllan för svårläst?

v37: Niklas Krog
Skriva tillsammans

v36: Jens Ahlbom
Man måste ha ett riktigt jobb

v35: Anna Bengtsson
Naturmysterium

v34: Åsa Lind
Men hallå, det finns ju en lag!

v28-33: Jujja Wieslander
Sommarläsning

v27: Anna Bengtsson
Doppresenter

v26: Håkan Jaensson
Det barnen kan bättre än vi

v25: Jonathan Lindström
Människan är barnsligast

v24: Anna Bengtsson
Barnbokssajt efterlyses

v23: Jujja Wieslander
En god stund

v22: Håkan Jaensson
Dagisbarnen och prinsessan

v21: Åsa Lind
Är det nu det händer?

v19: Ulf Nilsson
Jag älskar Karlstad!

v17: Jujja Wieslander & Jens Ahlbom
Lejonbruden

v16: Jens Ahlbom
Det kom ett brev från förlaget

v14: Ulf Nilsson
"TED - ideas worth spreading"

v13: Anna Bengtsson
Tur vi har Astrid Lindgren

v12: Håkan Jaensson
B-a-r-n-p-e-r-s-p-e-k-t-i-v-e-t

v11: Ulf Nilsson
Välkommen in i vår trädgård

v9: Åsa Lind
Akademisk konferens

v8: Jujja Wieslander
En brevväxling

v7: Niklas Krog
Släpväskor

v6: Anna Bengtsson
I serien "workshops"

v5: Annika Holm
Häromveckan mötte jag en gammal ungdomsidol

v4: Håkan Jaensson
Barnsligheten åt barnen

v3: Svenska Barnboksakademin
Rädda Palatset

v2: Jujja Wieslander
Nu är det 2012 - om milstolpar och centimeterpinnar

v1: Jonathan Lindström
Lars Laelius och Sveriges första barnbok

2011

v52: Johan Unenge
Bok eller dataspel i julklapp?

v51: Gunilla Lundgren
Nobel i Rinkeby 2011, del 3

v49: Gunilla Lundgren
Nobel i Rinkeby 2011, del 2

v48: Åsa Lind
Böcker, vänner, minnen

v47: Gunilla Lundgren
Nobel i Rinkeby 2011, del 1

v46: Jens Ahlbom
Sammanträdet

v45: Jujja Wieslander
Förädling medels översättning

v44: Ylva Karlsson
Ett rum att finnas i

v43: Ulf Nilsson
Hur en workshop kan gå till

v42: Anna Bengtsson
Vi som gör barnböcker vet att också möss är människor

v41: Gunilla Lundgren
En författares arbetsdag

v40: Mikael Engström
Angagerad - alltså stavas det så?

v39: Johan Unenge
Näthat - en som hatar nätet

v38: Åsa Lind
Med stöd av lagen

v37: Håkan Jaensson
Det verbala våldsmonopolet

v35: Håkan Jaensson
De små bröderna, just nu, just här

v34: Christina Björk
Nu blev jag förvånad igen (med replik från Ulf Nilsson)

v33: Ulf Nilsson
Rapport från en förskola

v31: Jonathan Lindström
Odygdsmakaren

v28: Johan Unenge
Sommarlov

v27: Jens Ahlbom
En trevlig hobby

v26: Anna Bengtsson
Bildfunderingar

v25: Jujja Wieslander
I en skog av dahlior

v24: Christina Björk
Jag är mycket förvånad

v23: Håkan Jaensson
Om boktitlarnas makt

v22: Ann Forslind
Bild i världsklass

v21: Christina Björk
Vår enda länk - Mumin

v20: Anna Bengtsson
Förslag till bilderboksserie med kommersiell potential

v19: Sven Nordqvist
Ordlösa samtal

v18: Jens Ahlbom
Språket i vägen/vägen till språket

v16: Ulf Nilsson & Eva Eriksson
Plötsligt händer det...

v15: Jujja Wieslander & Sven Nordqvist
Författare eller kontorsslav?

v14: Stefan Casta
Om växelbruk

v13: Håkan Jaensson & Eva Lindström
Hur mycket ska barnen orka?

v12: Ylva Karlsson
En sorts författare

v11: Åsa Lind
En annan sorts författare

v10: Anna Bengtsson
Uppdraget genderproblematik

v9: Christina Björk
Människan och berättelsen... och de stackars aporna

v8: Åsa Lind
Leve, leve VLMF!

v6: Jujja Wieslander
Förflutenhetens trygghet - om att skriva saga eller film

v5: Annika Holm
Ja, Ulf, men...

v4: Ulf Nilsson
Vi får väl snart stödja vuxenkulturen!

v3: Niklas Krog
Faran med att bli populär

v2: Jujja Wieslander
Farmor och rutavdraget

v1: Mikael Engström
Varför jag helst bor i en berättelse

2010

v51: Jens Ahlbom
Mmm... I'm lovin' it

v50: Sven Nordqvist
Man saknar ord

v49: Håkan Jaensson
Fråga barnen? Nja...

v48: Christina Björk
Vad har läsarna med böckerna att göra?

v47: Jujja Wieslander
Didi, Didi, en sång!

v46: Ulf Nilsson
Proppar

v45: Gunilla Lundgren
Nobel i Rinkeby 2010

v44: Åsa Lind
Utanför fiktionen

v43: Johan Unenge
Hur ritar man en skurk?

v42: Anna Bengtsson
Barnböcker vidgar världen

v40: Katarina Kieri
Müsli och marängsviss

linje
© Copyright Svenska Barnboksakademin 2017 E-post: info(snabel-a)barnboksakademin.com
Adress: Skärholmens bibliotek, Bredholmsgatan 4, 127 48 Skärholmen
Tel: 08-508 305 70 (Skärholmens bibliotek) eller 08-508 309 70 (sekretariatet) Pg: 66014-2