|
|
|
|
|
 Johan Unenge Stol nr 9 Johan Unenge fick en penna istället för napp. För hans pappa och mamma var bägge tecknare. Så han blev tecknare. Att rita var det roligaste han visste. Speciellt serier. Ända tills han började skriva. Och upptäckte att det var ännu roligare. Nu har han fattat att det roligaste är att göra båda delarna. Och lite skateboard ibland. Johan Unenge tycker om när hans böcker gör de där tvärsäkra lite mindre tvärsäkra. Och när de där som säjer att böcker är tråkiga, plötsligt utbrister (motvilligt) "fast den där var rätt okej!" Han har också flera barn ihop med Måns Gahrton. Eva och Adam, Rosa och Hotell Gyllene knorren heter några av dem. Johan Unenge var Sverigers första läsambassadör 2011-2013. 2014 blev han läscoach för idrottsrörelsens och Kulturrådets satsning Paus som syftar till att förmedla bilden av läsning som något coolt och positivt inom idrottsvärlden. Johan är också ledamot i Läsdelegationen som är en del av satsningen Hela Sverige läser för barnen och ska samla skola, kultur och föreningsliv runt insatser för läsning i och utanför skolan. Johans senast utgivna bok är Fångarna på slottet (Bonnier Carlsen, 2018), del 18 i serien om Hotell Gyllene Knorren som han gjort tillsammans med Måns Gahrton. Johans sida på Barnens bibliotek Johans sida hos bokförlaget Bonnier Carlsen |
|
|
|
Ledamöternas krönikor Vecka 40-41 2014 Behövs nya barnböcker? av Johan Unenge Behövs nya barnböcker? Frågan känns på sin plats när man vandrar runt på bokmässan. Som författare kan man misströsta och tänka att en mer eller mindre inte spelar någon roll. Och när det redan finns så många som är så bra. Pippi Långstrump! Fast det är klart att det där om negerkung känns lite förlegat. Och idag till och med samhällsfarligt. Kram och sedan Puss då? Fast det är klart att propagera för sex har hamnat i ett annat ljus med pedofilskandaler, gruppvåldtäkter och 35 % porr på internet. Men Flugornas herre? Den beskriver ju genialt hela världsordningen. En klassiker! Jo fast den ser ju skittråkig ut. Och de pratar ju hopplöst gammaldags. Och synen på könen var onekligen en annan när den skrevs. Det finns inga tidlösa klassiker. Allt äldre än tio år borde förses med varningstext. Eller åtminstone en förklaring över hur samhället såg ut just när boken skrevs. I skolans värld (skolbibliotekens lilla värld undantagen) råder generande ofta en föreställning att böcker inte har ett bäst-före-datum. Att de på något magiskt sätt står över allt åldrande (inte olikt hur kommuner ser på skolans övriga inredning). Men när motståndet att läsa blivit så stort (debutåldern för internet har krupit ner till att hamna runt två år) är det riskabelt att låta böcker representeras av omoderna föreställningar, ett språk som framstår som helt overkligt och ibland en utformning som får en växande generation att hellre pilla fram mobilen. Jag minns själv hur plågsamt det var att presentera de fantastiskt roliga böckerna om Dante och Tvärsan för min dotter. Sida upp och sida ner letade jag förgäves efter det där som jag som barn uppfattat som hysteriskt kul. Jag insåg att tiden gått, jag hade åldrats och humor är färskvara. Alla dessa författare som synar världen som den ser ut idag är helt nödvändiga för att läsningen inte ska tappa sina anhängare. Har böckerna något att tillföra kommer de självklart att attrahera nya läsare. Elsa Beskow behövs precis som att Tekniska museet har sitt existensberättigande. Det var detta jag gick om mumlade för mig själv på årets bokmässa. Och av mumlet jag hörde när jag svepte förbi andra författare gissar jag att jag inte är den ende som tänker så.
|
|
| |
 © Copyright Svenska Barnboksakademin 2024 E-post: info(snabel-a)barnboksakademin.com Besöksadress: Skärholmens bibliotek, Bredholmsgatan 4, 127 48 Skärholmen Postadress: Skärholmens bibliotek, Lillholmsgången 2, 127 48 Skärholmen Tel: 08-508 305 70 (Skärholmens bibliotek). Pg: 66014-2 |
|||||||||
