![]() |
![]() |
![]() ![]() |
![]() |
![]() |
![]() ![]() ![]() Ylva Karlsson Stol nr 5 Ylva Karlsson växte upp i ett hem där barnlitteratur var den finaste och viktigaste och intressantaste litteraturen (och där med en av de viktigaste sakerna i världen). En dag när hon var ungefär sju år lekte hon att hon var en mamma som gick till jobbet och skrev en bok (den handlade om en apa). Och sen var det som om hon hade bestämt att det nog var författare hon skulle bli (eller möjligen clown, eller snickare, eller trapetshängare, eller stenåldersmänniska). Sista året på gymnasiet tyckte hon det var dags att se om hon kunde skriva en hel bok. Det kunde hon! Den blev utgiven sen också (och den är inte helt dålig, men ganska seg), Tova heter den. Efter det har Ylva fortsatt att skriva, ungdomsböcker, barnromaner, sagor och bilderbokstexter; realism och fantasy och sagor. Just nu ägnar hon sig åt att försöka förstå samspelet mellan text och bild, och njuter löjligt mycket när hennes text får annan mening i händerna på en bra bildmakare. Ylva Karlssons senaste bok är Jag och alla (Rabén & Sjögren 2019) med bilder av Sara Lundberg. Ylva medverkar även i Svenska Barnboksakademins antologi Bodo Bodo Filoo och 16 andra berättelser och verser (Lilla Piratförlaget 2015). Ylvas webbsida Ylvas sida på Barnens bibliotek |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() Ledamöternas krönikor Vecka 12 2011 ![]() En sorts författare ![]() av Ylva Karlsson
Jag skriver för hand. Alltid.
Jag har ett block för skrivande i skogen och ett för skrivande i badkaret. Jag har en inspelningsbar mp3 i fickan. Jag har mappar för anteckningar på kvitton och små lösa lappar. Jag är paniskt rädd för anteckningar som försvinner. Och jag har ett jäkligt intrikat ordningssystem där varje skrivbok har en bokstav och varje text ett nummer som småningom hamnar i Det Stora Schemat. Det som jag ritar när jag äntligen vet hur berättelsen ska se ut. Om jag dog mitt i arbetet skulle ingen någonsin kunna reda ut hur jag tänkt. Jag önskar att jag var en sån där författare som satt koncentrerat och arbetade länge länge, hela dagar och på nätterna. Men sanningen är att det orkar jag aldrig, inte ens vanliga dagar. Och aldrig de bra dagarna. Sanningen är att de gånger jag når det där fantastiska tillståndet av koncentration, av lyckligt skrivande, blir jag så till mig att jag inte kan arbeta mer än tio, på sin höjd tjugo minuter. Sen är jag så utmattad och lycklig att jag bara måste springa runt och vifta, måste göra något annat för att inte överhetta hela systemet och sprängas i bitar. Jag flyr ur lägenheten i ett tillstånd av hybris, stannar efter tjugo meter och antecknar perfekta meningar, springer vidare och hoppas att ingen ser mig, rusar ut i skogen där jag fastnar på nån bergknalle och skriver tills klockan är alldeles för mycket och jag måste rusa till dagis. Där jag helt sonika skyller allt på en försenad buss. Och sen går vi hem och äter pannkakor som om inget hänt. |
![]() |
![]() | |
![]() © Copyright Svenska Barnboksakademin 2023 E-post: info(snabel-a)barnboksakademin.com Besöksadress: Skärholmens bibliotek, Bredholmsgatan 4, 127 48 Skärholmen Postadress: Skärholmens bibliotek, Lillholmsgången 2, 127 48 Skärholmen Tel: 08-508 305 70 (Skärholmens bibliotek). Pg: 66014-2 |