Det här är en bokhylla på ett dagis. Det är alla böcker som finns. Totalt under ett år läser man endast tio övriga böcker, enligt föreståndaren. Det är allt. Nu tänker alla att jag ska beskärma mig över detta och skriva att det är ju inte klokt att en privat eller kooperativ förskola år 2011 behandlar litteraturen på detta sätt. Men jag säger bara: Respect!

I somras hyrde familjen en förskola under två veckor. Vi har sovit i kuddrummet. Haft tre toalettstolar och 15 handdukskrokar. Suttit på för små stolar och ätit. Haft fri tillgång till ljusblå plasttossor... Det är en Waldorf-förskola i ett gammal knakigt hus i en underbar park. Vi fann den på Blocket.

Alla barnen har där lammfällar att vila på. De är med och klipper får på landet och tovar sedan leksaker. Eller så leker de med klossar av (någorlunda) fyrkantiga brädbitar. De tänder en brasa om morgonen och bakar biodynamiskt bröd som de bär hem till sina föräldrar i små korgar. De har egna moraknivar och skalar barken av pinnar och tillverkar prydnadsföremål av si och så estetisk kvalitet. Föreståndaren hävdar att små barn mår väl av att lyssna till vuxnas berättelser. Men att böcker är mindre viktiga i den åldern.

Berättelser är viktiga. Inte nödvändigtvis böcker. Det ställer jag faktiskt upp på när första förvåningen lagt sig. Ändå är detta mitt yrke och i 35 år har jag hävdat att barnböcker är viktiga. Men jag tycker det är hedervärt av en förskola att säga så! Berättelser är viktiga. Vuxna är viktiga. Och moraknivar, brasor och bröd är viktiga. Tids nog också böcker...

Respect!