|
|
|
|
|
 Johan Unenge Stol nr 9 Johan Unenge fick en penna istället för napp. För hans pappa och mamma var bägge tecknare. Så han blev tecknare. Att rita var det roligaste han visste. Speciellt serier. Ända tills han började skriva. Och upptäckte att det var ännu roligare. Nu har han fattat att det roligaste är att göra båda delarna. Och lite skateboard ibland. Johan Unenge tycker om när hans böcker gör de där tvärsäkra lite mindre tvärsäkra. Och när de där som säjer att böcker är tråkiga, plötsligt utbrister (motvilligt) "fast den där var rätt okej!" Han har också flera barn ihop med Måns Gahrton. Eva och Adam, Rosa och Hotell Gyllene knorren heter några av dem. Johan Unenge var Sverigers första läsambassadör 2011-2013. 2014 blev han läscoach för idrottsrörelsens och Kulturrådets satsning Paus som syftar till att förmedla bilden av läsning som något coolt och positivt inom idrottsvärlden. Johan är också ledamot i Läsdelegationen som är en del av satsningen Hela Sverige läser för barnen och ska samla skola, kultur och föreningsliv runt insatser för läsning i och utanför skolan. Johans senast utgivna bok är Fångarna på slottet (Bonnier Carlsen, 2018), del 18 i serien om Hotell Gyllene Knorren som han gjort tillsammans med Måns Gahrton. Johans sida på Barnens bibliotek Johans sida hos bokförlaget Bonnier Carlsen |
|
|
|
Ledamöternas krönikor Vecka 33 2019 Handlingslitteratur och tillståndslitteratur? av Johan Unenge I sommar har kulturdebatten handlat om detta. För den icke insatta kanske det låter obegripligt. Såklart måste en bok handla om något. Något måste hända. Men det är inte samma sak. Handlingen kan vara att det inte händer något alls. En människa som bara går runt och tänker på lite olika grejer.
Nyckelordet verkar i stället vara storytelling. Att allt är story. Som att allt är en Netflixserie. Några debattören menar att berättandet tagits över av politiker och kommersiella aktörer. Det kanske stämmer. Det finns idag olika idéer om hur Sverige mår och vad det beror på. Politiker målar upp alternativa bilder hur berättelsen ska sluta (alltid åt pipan, dock). Och det finns snart inte en enda tillverkad grej som inte är behäftad med någon sorts story om hur han eller hon tröttnade på något (allt från slöa knivar till att inte kunna få biodynamisk mat hemskickad med bud på natten) och hur de sedan löste detta. Och hokus pokus har du nu en möjlighet att ta del av denna historia och skapa ett lyckligt slut (genom att gilla berättarens berättelse och köpa popcornen). I protest mot detta vill då ett antal författare inte förknippas med detta manipulativa. Och alltså inte skriva böcker där det händer en massa saker. Istället vill de beskriva tillstånd. Vad som händer i huvudet. Inte vet jag men manipulationen är för mig en del av jobbat. Att försätta läsaren/tittaren i ett tillstånd där berättelsen verkar riktig. Där det inte går att lägga bort boken filmen förrän den nått slutet. Att ljuga bra. Och kanske ännu mer akut, vad ska jag säja när jag har skrivworkshop? Strunta i handlingen? Kommer bli uppförsbacke. PS. Jag älskar att läsa böcker där inget händer...
|
|
| |
 © Copyright Svenska Barnboksakademin 2024 E-post: info(snabel-a)barnboksakademin.com Besöksadress: Skärholmens bibliotek, Bredholmsgatan 4, 127 48 Skärholmen Postadress: Skärholmens bibliotek, Lillholmsgången 2, 127 48 Skärholmen Tel: 08-508 305 70 (Skärholmens bibliotek). Pg: 66014-2 |
|||||||||
