Bild: Maria Jönsson

En fjärdedel av landets folkbibliotek och filialer har lagts ner sen mitten på 90-talet. Det är provocerande, då bibliotekens uppdrag är att arbeta för litteratur, bildning och utbildning. Bland annat! Omvänt är förlusten av bibliotek, följaktligen och bland annat, en utarmning av litteratur, demokrati och idén om allas lika möjligheter till kunskap och bildning.

 Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Varje nedlagt bibliotek, förlorad filial och indragen bokbuss angår oss alla, för när biblioteken glesnar på den fysiska kartan försvagas också biblioteksväsendets egen infrastruktur. En dystopisk spaning kan bli att om nedläggningarna fortgår kommer den strukturen att implodera och omistliga värden, materiella och immateriella, att upplösas i intet.

Neddragningar på biblioteksområdet kopplas ofta av kommunpolitiker till besparingar trots att en omfattande forskning slår fast motsatsen, alltså att bibliotek ger samhällsekonomiska vinster både lokalt och nationellt. Detta måste gång på gång upprepas: Folkbiblioteken är inte en belastning - de är en resurs, en tillgång och allas vår gemensamma egendom.

En självklarhet som också tål att upprepas är att boklån och läsning minskar när biblioteken blir färre. Hållbart läsfrämjande bygger på bibliotek och bibliotekarier. Ju närmare vi har biblioteket, desto mer lånar och läser vi. Ju fler bibliotekarier det finns på det biblioteket, desto bättre blir verksamheten och desto fler blir besöken. Särskilt för barn och unga har närhet till bibliotek en avgörande betydelse.

Biblioteksdöden kommer inte att hejdas utan allas vår aktiva kamp. För slåss måste vi, var och en efter sin förmåga. En lathund för biblioteksaktivister kan se ut så här:

1. Besök ditt lokala bibliotek! Ofta. Låna många böcker och tidskrifter.
2. Prata om biblioteken. Ofta! I verkliga livet och på sociala medier.
3. Fråga barn i din närhet, eller deras föräldrar, om deras skola har ett skolbibliotek. Om inte, så berätta om elevers rätt till bemannat skolbibliotek och rektorernas ansvar.

De tre punkterna ovan kan man lätt peta in i sin vardag. Utöver det kan man:

1. Läsa igenom hemkommunens biblioteksplan. Och några andra, för att jämföra.
2. Komma ihåg att arbetet med en kommunal budget pågår hela året. Vill man påverka måste man tänka långsiktigt. Håll span på biblioteksfrågor, agera innan beslut klubbas.
3. Vägra acceptera ett "detta är inte mitt bord" från politiker när det gäller biblioteksfrågor. Ha som utgångspunkt att folkbibliotek är länkade till kommunens hela verksamhet, på samma sätt som att skolbiblioteken är centrala för skolans hela arbete.

De här listorna på kan göras mycket längre. Men här och nu räcker det med tre punkter, samt ett sista påpekande: Med bibliotek menar jag i alla sammanhang ett bemannat bibliotek. Ett bibliotek utan bibliotekarier är för mig en anomali.

Upp till kamp! Igen och igen. Och igen.

Några länkar för biblioteksaktivister:
Biblioteksbladet
En kampanj att hänga på
Verktyg för kvalitetskoll av skolbibliotek
En förening att gå med i
Om bibliotekens ekonomiska effekter
Amerikansk forskning om bibliotek och samhällsekonomi
Vidgade biblioteksvyer får man genom IFLA
IFLA:s biblioteksmanifest på svenska

Dela