"Varför skriver du så snuskiga böcker?" Jo, det händer att jag får den frågan när jag gör författarbesök. Med snusk menar barnen förstås sex. Första gången blev jag lite tagen på sängen. Det var innan jag blev kallad "mellanåldersböckernas egen kärleksprofet" av Jenny Lindh i DN. (Hon svarar på frågan "Har du några boktips till en sexintresserad liten kille?") Barnen jag träffade tyckte Mona i Som trolleri snuskar sig när hon stoppar ner handen i Mikaels byxor och smeker hans svans. Vilket ju är lite snuskigt när jag tänker efter. Och Måns och Felicia i Förvandlad blir faktiskt förvandlade till katter först när de blir amoröst retade, som det så fint heter i boken.

Jenny Lindh skriver i samma spalt om Hans-Eric Hellbergs Kram (1973). Om den boken och reaktionerna på den har Tony Elgenstierna skrivit essäboken Hellbergs Kram - När den sexuella revolutionen nådde barnboken (2012). Det är intressant läsning så klart, modern barnbokshistoria kryllar det inte av. Kram fick ett enormt genomslag och debatterades i både teve och tidningar. Och lästes av så många barn att jag blir helt vimmelkantigt avundsjuk.

I boken publiceras några av de 5000 brev som Hellberg fick under 70-talet (han skrev ut sin adress i böckerna): "Min fröken läste den för att se om hon kunde läsa den för klassen, men se det gick inte det! Hon trodde att några skulle kunna ta den för en porrbok!!!! Hur dum får man bli????? Dummare går knappast."

Det är roligt när femteklassare pratar om sex. En del kan verkligen frossa i det, de flesta skruvar på sig, och någon fattar ingenting. Själv var jag väldigt intresserad när jag gick i femman. Fast Kram läste jag aldrig, den hade kanske gått ur modet då.

Jag skrev ett gäng lättlästa böcker om Måns och Emma som gillar varandra. Första boken handlar om att gå på bio tillsammans, andra om att kyssas, tredje om att sova över... Ni märker åt vilket håll det går, va? Men hur mycket kan man egentligen skriva för mellanstadieelever? "Allt", minns jag att Moni Nilsson svarade när jag frågade henne om det här. Så då gjorde jag det. De sista tre böckerna i serien bildar en liten sextrilogi: Nästan nakna, Så grymt skönt och Pinsamt eller?

Och naturligtvis föddes tanken på att skriva något längre. En ny Kram? Stöddigt. Men jag tänker mig att det behövs, att det åtminstone kan bli mitt bidrag till att få fler killar att läsa (jag kan inget om moppar och fotboll). Fast det är ju inte därför jag gör det, utan för att det är så roligt att skriva om det. Jag har en väldigt bra arbetstitel också: Lite mer än en kram. För det blir det.

Så när jag får frågan nuförtiden om varför jag skriver så snuskigt svarar jag: För att ni vill läsa det. Och för att författare skriver om sånt som de är intresserade av.

Dela