Kvalitet är ett knepigt begrepp. Egentligen - eller kanske ska man säga ursprungligen - är ordet inte värdeladdat. Om man t ex pratar om tyg och ställer frågan: "Vad är det för kvalitet?" kan svaret bli juteväv eller silke. Det ligger ingen värdering i det. Men man kan förstås även prata om god kvalitet - är det juteväv som håller länge, är det glänsande siden med vackert fall?

 Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När man pratar om litteratur används begreppet kvalitet ofta som en synonym till god kvalitet. Och kvalitetsbegreppet är ofta laddat, kanske extra mycket så när man pratar om barnlitteratur.
"Den här författaren har fått många priser!" lär en bibliotekarie ha sagt och hållit fram en bok av Katherine Paterson.
"Det gör inget", svarade flickan som bett om boktips. "Den kan vara bra ändå."
Jag är nästan säker på att det där är en sann anekdot, men framför allt säger den något om att en bok kan vara bra på olika sätt, den kan ha olika kvaliteter.

Någonstans, på någon konferens eller kurs i barnlitteratur för länge sen, fick jag följande text angående kritik av barnlitteratur:
Litterär kritik: Utgår från boken. Man bedömer boken som bok.
Instrumentell kritik: Utgår från den vuxna. Är boken nyttig och användbar?
Funktionell kritik: Utgår från barnet. Är boken rolig och spännande?

Tyvärr vet jag inte vem som är ursprunget till detta. Jag vet heller inte om jag håller med till 100%. Men jag tycker ändå det där är intressant att ha i bakhuvudet - eller framhuvudet - när man diskuterar kvalitet inom barn- och ungdomslitteraturen. Och inom vuxenlitteraturen också, för den delen - det går utmärkt att byta ut "barnet" mot "läsaren".
Kritiker och andra förståsigpåare kan hylla en bok trots att många läsare tycker den är konstig och svår. Det kan gälla både ALMA-pristagare och Nobelpristagare.
En lärare kan tycka en bok är jättebra eftersom den fungerar som introduktion till ett visst arbetsområde. Eller för att den genererar så bra samtal om mobbning. Eller för att den funkar bra som lästräning för lilla Plutt.
Ett barn kan tycka en viss bok är underbar bra trots att både storasyskon, lärare och recensenter sågar den jäms med fotknölarna.

1700-talsförfattaren och filosofen Thomas Thorild skrev att en kritiker bör "taga var sak för vad den är" och "döma allt efter sin grad och sin art."
Om jag vill sy mig en säck att bära ved i, då är jute ett bra val, siden är det knappast. Vill jag istället sy mig en balklänning kanske det är just ett sidentyg jag ska välja. Sen vill jag förstås - för att krångla till resonmanget ytterligare - ha juteväv av god kvalitet till min vedsäck, i alla fall om jag ska använda den många gånger. Om balklänningen bara ska användas en gång, och då för en fotografering, kanske jag väljer ett billigt sidentyg av sämre kvalitet.

Rätt kvalitet för rätt ändamål och tillfälle, alltså.
På samma sätt är det faktiskt med litteratur. Vad vill jag ha för slags bok?
Vill jag somna eller vill jag väckas? Vill jag få en stunds avkopplande underhållning eller vill jag få hjärnan omskakad? Vill jag gå vilse i språkliga krumbukter eller vill jag slippa stångas med ett språk som ställer sig i vägen för historien?
Det som är kvalitet ur ett perspektiv behöver faktiskt inte vara det ur ett annat.
Fast: Kanske är de där riktigt, riktigt bra böckerna de som håller hög kvalitet på flera olika plan och ur flera olika perspektiv?

Bild: Johan Unenge

Dela