Jag blir guidad runt på biblioteket på den lilla orten nånstans i Sverige. En bibliotekarie visar inte utan stolthet hur de just haft jubileum. Detta indikeras av de sammanlagt sex ballonger som sitter knutna kring stolar här och var i lokalen. Med en gest ville hon ta mig genom Hc- och Hce-landskapet. Hylla efter hylla med svenska romaner och översatta romaner. Jag vandrar med. Ovanpå hyllorna balanserar Nobelpristagare och deckardrottningar. Vi går och går. Möter inte en enda läsare av Hc eller Hce. En stor yta är avsatt till tidningar. Både utländska och svenska. Magasin om Fiske varvat med Allt om hundar. Typ.

Jag ska prata med ännu en stor samling lärare och bibliotekarier om vikten av att unga läser. Pojkarna som sviker. Läsplattor, vad ska vi göra. PISA-undersökningar med kurvor som dyker tvärt neråt. Det börjar om en halvtimme. Vi vandrar vidare och når barn- och ungdomsböckerna. Jag biter mig i tungan för att inte komma med mina vanliga invändningar. Att unga människor är rätt noga med inramningen. Att någon som är 14 inte vill klumpas ihop med treåringarna. Att det kan kännas ohyggligt pinsamt att sitta och läsa under pappmobilen med Alfons och helikoptern. Om man är 14 alltså. Jag säjer inget om det.

Istället tänker jag på listan jag just fått med posten. Författarfonden håller koll på de 200 mest lånade svenska författarna på svenska bibliotek. Jag är med. Många av mina kollegor också. Faktiskt tror jag inte att jag hittar något annat än barn- och ungdomsboksförfattare bland de 40 översta på listan.

Jag tar ett steg tillbaka. Tittar på hur biblioteket (som vill vara anonymt) disponerat ytan. Hur de har fördelat kvadratmetrarna. Hur har de resonerat? Eftersom barn tar mindre plats ska de ha motsvarande yta? Eftersom vuxenböcker trots allt är viktigare? Det är ju vuxna som betalar skatt? Vi kan ju inte ha noppriga soffor överallt...

I min mataffär vigs en hel korridor åt snacks och en annan åt plockgodis. Jag tippar att det beror på att folk gillar godis och snacks. Antagligen är det rätt lättsålt. I en tid när allt registreras kan man säkert utläsa exakt hur många som flockas runt just de där hyllorna. Kvadratmeter i mataffärer är hårdvaluta.

Ett bensinmärke (som också vill vara anonymt) tyckte för sådär 25 år sen att det var så slabbigt med den där moppebensinen. De tog helt enkelt bort den från alla sina mackar. Borta var snart slabbet men också alla moppekillar och tjejer. De sökte sig till de andra bensinstationerna. När moppekillarna och tjejerna senare satt i varsin bil och skulle välja mack till bilen fortsatte de åka dit där de tankat moppen de sista tre åren. Såklart.

När lusten till läsning halveras på fem och om kurvan fortsätter i samma vinkel kommer snart lusten vara nere i 9 %. Att biblioteken i det läget så kategoriskt väljer att förbise vilka som är deras storkunder och sedermera kommer vara deras vuxna storkunder är obegripligt. Ganska lätt skulle en total ommöblering kunna förvandla folkbibliotek till tempel för barn och unga. Vart de än vände sig skulle de mötas av böcker. Och aldrig skulle någon 14 åring riskera att slå huvudet i Alfons helikopter. Bara att kavla upp ärmarna.

Som avgående läsambassadör yrkar jag för halva ytan till alla upp till 15. Jag hoppas på trängsel.

Dela