Jag tycker att man ska räkna in läromedel bland barnböckerna, fast jag vet att inte många håller med mig. Men ni får i alla fall hålla med om att gränsdragningen är svår att göra. Det finns ju så gott som alltid något pedagogiskt eller uppfostrande i varenda barnbok, om så bara baktanken att de ska uppmuntra barnen till läsning. Det här förutsätter dessutom det tveksamma antagandet att det som särskiljer barnboken är att den i grunden är ren underhållning. Och då kan jag invända att läromedel kan vara hur roliga som helst.

Jag ska exemplifiera det med ett tidigt exempel, en text som användes redan under medeltiden i Sverige. Pojkar (nästan bara pojkar) i sju till tioårsåldern fick då utbildning i svenska stiftsstäders katedralskolor. De var tvungna att lära sig latin och det skedde genom att de fick nöta in texter utantill under hot om kroppslig bestraffning. En sådan text är Es tu scholaris? som samtidigt blev en liten övning i aristotelisk filosofi. Här är ett utdrag, översatt av Anders Piltz:

- Är du en skolpilt?
- Ja.
- Vad är en skolpilt?
- En människa som med allvar och flit tillägnar sig dygderna.
- Var är du en skolpilt?
- Här och överallt och på alla anständiga ställen.
- Hur många anständiga ställen finns det?
- Fyra: kyrkan, skolan, det egna hemmet hos föräldrarna samt stadgade mäns sällskap.
- Hur många oanständiga ställen finns det?
- Likaledes fyra: dansbanan, horhuset, allmänna vägar och krogen i stadgade mäns frånvaro. Härtill kunde läggas flera andra ställen.
- Är du en skolpilt?
- Ja.
- Hurudan skolpilt är du?
- Sådan Gud har skapat mig.
-Hur många plikter har en skolpilt?
- Sex.
- Vilka?
- Tidigt stå upp, genast klä sig, kamma håret, tvätta händerna, tillbe Gud och gärna gå i skolan.
-Är du en skopilt?
-Ja.
- Vad är Skolpilten för en substans?
- En besjälad, sinnlig substans mottaglig för kunskap och dygd.

Notera ordet "gärna " i femte repliken räknat nerifrån. Det talar för att författaren var en lärare med viss självdistans. Som tonåringar kunde skolpojkarna från stormannafamiljer bege sig ner till kontinentens universitet för fortsatta studier. Redan på 1100-talet besökte nordbor universitetet i Bologna, och från sent 1200-tal och framåt finns det namn också på svenskar som studerade i staden. Mest var det juridik, men då har vi kommit rätt långt bort både från underhållning och från barnböcker, det vill säga ämnet för denna text. Fast när jag tänker efter har ju i alla fall Bologna onekligen med barnböcker att göra så här års.

Första sidan av den bok som finns i universitetsbiblioteket i Thübingen.

Not: Barnboksmässan i Bologna pågår 25-28 mars 2013. Sverige är hedersgäst. Barnboksmässan i Bologna är den internationellt viktigaste arenan för barn- och ungdomslitteratur. Sverige presenterar som hedersgäst en stor utställning över samtida svensk illustration. Det svenska programmet kommer även att innehålla seminarier och aktiviteter med svenska författare och illustratörer både på själva mässan och i Bologna stad. Läs mer på Bokmässans webbsida eller på Kulturrådets webbsida.

Dela