När SVT äntligen kom sig för att göra ett bokprogram för barn bidde det en tumme.
Men en tumme är bättre än ingenting!
Jag har sett de tre första avsnitten av Bokslukarna, där en tatuerad bibliotekarie vid namn Marcus pratar böcker och myser med mellanstadiebarn och bjuder på en liten författarintervju.
I tretton minuter.
Kanske inte så storslaget, men... rätt trivsamt.
Tummen upp!
Så långt.

För Bokslukarna har ett problem.
I första programmet satt enbart tjejer i pratsoffan. Och den filmade boktipsaren var tjej, precis som dagens författare. Nästan enkönat, alltså.
De två följande programmen var inte lika extrema, men i båda bestod panelen av två tjejer och en kille.

Varför vänder sig Bokslukarna så tydligt till den ena halvan av den yngre mänskligheten - när man vet att den andra, pojkarna, generellt läser mindre än flickor och att klyftan ökar?
Och när man vet att hela den barnlitterära världen är så kvinnodominerad att små pojkar kan få för sig att läsning bara är för tjejer?

För ett tag sen skrev jag till Bokslukarna och frågade stillsamt om och hur de har tänkt.
Än har jag inte fått svar.

Hur Bokslukarna än fortsätter har vi i alla fall fått något att bråka om i väntan på de större satsningar, typ ett Babel för barn, som helt enkelt måste komma.
Och måste få kosta.

Att nöja sig med en tumme vore att ge ett långfinger åt barnen.
Om man säger så.

Not: Varje avsnitt av Bokslukarna finns tillgängligt på SVT play ett år framåt: www.svtplay.se/bokslukarna

Dela