Jag tänkte komma med ett erkännande. Jag stjäl. Och det är inte i det lilla formatet! Jag stjäl till höger och vänster. Inte ens mina vänner kommer undan. Alla bra historier och alla bra bilder lagrar jag i hjärnan för att kunna använda senare. Läs här bara!

En dag läste jag serietidningen Herrman Hedning. Där finns en serie som är gjord av Patrik Norrman och som heter Bacon och Egg. Serien börjar med att Bacon kommer hem till Egg och redan i tamburen ser han tydliga spår av att en ordentlig fest har ägt rum . Där ligger nämligen en väldigt lättklädd dam på golvet och slumrar. Bacon som är artig skyler henne med sin rock och fortsätter in i lägenheten. I nästa rum ligger ytterligare en person som verkar somnat i sitt eget dregel (eller kan det vara något ännu obehagligare?). För att Bacon ska kunna komma förbi mannen tar han av sig tröjan och använder den till att kunna hoppa över torrskodd.

Historien fortsätter på samma sätt. I varje nytt rum som Bacon kommer in i hamnar han i en situation som gör att klädesplagg efter klädesplagg försvinner. När han till slut når ända in till köket där hans vän Egg sitter med en enorm baksmälla så har Bacon inget annat än sin lilla mössa på sig. Han erbjuder mössan till Egg för att lindra dennes huvudvärk. Förvånansvärt nog fungerar det och till slut samlas hela det brokiga sällskapet för att tillsammans äta frukost. För som Patrik avslutar serien: "en bra historia slutar alltid med att alla får mat".

Illustration: Patrik Norrman.

Jag läste detta och tyckte det var en märklig historia. Men jag tänkte inte vidare på den... då. Dagarna efter märkte jag att jag hade historien kvar i huvudet. Vad betydde den? Varför förlorade Bacon alla sina kläder? Historien klängde sig fast som en efterhängsen schlager och jag kände att det fanns något där som var viktigt. Jag gick själv i tankar för att göra en ny bok om min karaktär Prinsessan. Och plötsligt började saker hända i hjärnan på mig. Hur skulle det vara om Prinsessan gjorde en slags resa där hon förlorar sina ägodelar?

Eller rättare sagt - förlorar de attribut som definierar en prinsessa: kronan, prinsessbältet, prinsessmanteln, och så vidare. Om hon förlorar allt det finns ju bara en vanlig tjej kvar. Jag bestämde mig! Jag tänkte sno idén av Patrik och låta min prinsessa - precis som Bacon - förlora alla sina kläder! Nåja, kanske inte alla kläder. Det var ju trots allt en barnbok jag tänkte göra. Först ville jag bara luska lite i vad Patrik egentligen hade tänkt med sin historia. Eftersom vi då arbetade på samma plats kunde jag fråga honom lite sådär osökt.

Patrik berättade omgående att det hela byggde på en sumerisk myt om Gudinnan Inanna. Va!? Han hade också snott historien i sin tur. Det här började bli riktigt snaskigt! Han berättade i korthet myten om Inanna. Den lyder som följer. Inanna måste ned till sin syster som härskade i dödsriket. För att komma till underjorden måste hon passera sju portar och vid varje port finns det en vakt som måste mutas. En muta i form av ett dyrbart smycke eller klädesplagg. När hon till slut kommer fram till sin syster är hon naken som en nyfödd bebis. Nu kändes det som att det var fritt fram. Patrik var bara en av många som snott den här idén. På ett eller annat sätt. Plötsligt fanns den överallt: Orfeus och Euridike, Prins hatt under jorden, Resan till jordens medelpunkt, Inception och The Abyss. Överallt såg jag nedstigningar till underjorden!

Upphetsat ringde jag min redaktör och berättade att det var en ny prinsesshistoria på gång! Jag tänkte mig att Prinsessan vaknar av mystiska ljud från källaren. Hon blir nyfiken och klär på sig för att undersöka det mystiska ljudet Hon hinner precis nerför den långa källartrappan innan hon stoppas av ett stort spindelnät. Spindeln kräver en gåva av Prinsessan för att hon ska få passera. Spindeln får Prinsessans krona. Spindeln passar också på att varna henne för att det stora källartrollet har vaknat och att det vore dumt att fortsätta. Prinsessan låter sig inte stoppas utan fortsätter med spindeln i hasorna. Plötsligt är det stopp igen. Det är ett skelett som fryser så förfärligt. Prinsessan tycker synd om skelettet och lånar ut sin prinsessmantel så att skelettet kan få lite värme.

Så fortsätter det. Ju längre in i källaren sällskapet kommer desto fler attiraljer förlorar Prinsessan. Inga prinsesstövlar, inget prinsessbälte, inget prinsessvärd. Till slut är hon till synes en helt vanlig flicka i en enkel klänning. Källartrollet som bara äter mumsiga prinsessor blir förbryllad eftersom sällskapet består av ett skelett med prinsessmantel, en groda med prinsesstövlar, med flera. Och hur det slutar? Det får ni läsa själva. Nu vet ni hur det gick till. En enda lång räcka av plagiat och stölder. Till slut vill jag bara säga att själva idén till den här krönikan snodde jag av Austin Kleon som skrivit en bra bok som heter Steal like an artist : 10 things nobody told me about the creative life (Workman, 2012). I nästa krönika ska jag berätta om hur det går till när man stjäl bildidéer.

Illustration: Per Gustavsson.

Dela