Skolelever frågar mig ibland hur man blir författare. Jag försöker då ge ett enkelt svar. Uppmuntrande, men inte lögnaktigt. Alla kan bli författare, brukar jag säga. Sen är det som med fotboll eller gitarrspel: Vill man bli bra så måste man träna. Jättemycket! Skriva och skriva, och läsa. Varenda dag. Och läsa olika sorts böcker och texter. Det är alltså det enkla svaret.

I samtal med vuxna har jag ofta intellektualiserat frågan och gett mer komplicerade svar. Men med tiden har jag insett att det enkla svaret kan vara det mest sanna. För så är det, att författare är inget man blir bara för att man tycker det verkar vara ett kul jobb, bara för att man har skrivit ett manus eller rent av publicerat en bok. Eller flera! Nej, författare blir man genom att slita, jobba, läsa, studera, tänka och inte minst genom att misslyckas, genom att skriva tusen ord, eller tiotusen, och sedan inse att idén var skräp, att man skriver som en kratta och faktiskt tänkte helt fel. Och så börja om på nytt. Och våga lita på sig själv.

Författare blir man inte heller på egen hand. Man behöver lektörer, redaktörer, förläggare, kanske en illustratör och så klart en formgivare, och skriver man för scenen, för radio, tv eller film, då behöver man dramaturger, producenter, regissörer - kort sagt: Man behöver många. Inte minst behöver man ibland någon som säger åt en att gå hem och göra om, och göra bättre. Helst någon som älskar språket, orden och berättelserna minst lika mycket eller mer än du själv. Någon som inte nöjer sig med mindre än en riktigt jäkla bra text. För din egen skull och för litteraturens skull.

När läsare säger fina saker om böcker som jag har skrivit blir jag glad, ibland djupt rörd, men också förvånad. Inte över att läsaren tycker om boken, det kan jag förstå eftersom jag själv älskar böcker, utan över att det faktiskt var jag som skrev den. Hur gick det till? Det enda jag vet är att det hände när jag var ensam. Författare är jag på scenen, på besök i skolor och bibliotek, på yrkesraden i deklarationsblanketten. När jag arbetar är jag den som skriver, den som lyssnar inåt och försöker uppfylla vad texten kräver.

Att bli eller vara författare kan självklart också vara något helt annat än vad jag tror och tycker. Men några saker är jag helt säker på - som att bra böcker behöver bra redaktörer, och att ingen kan bli bra författare utan att läsa ännu bättre författare, och lära sig förstå skillnaden mellan sig själv och dem.

Från allt vad jag här påstår finns också undantag. Det finns till exempel författare som var lysande från första bokstaven och mästerverk skrivna på en vecka. Men för de flesta gäller bara detta: Vill man bli riktigt bra på att skriva måste man träna. Jättemycket.

 Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Dela