Jag var på ALMA-prisutdelning nyligen. Från plats 1424 åhörde jag Isols populära pristagartal. Det avslutades med skönsång på spanska av en Kurt Weill-sång. Hon är ju musiker också. Själva överlämnandet av priset fattar man aldrig riktigt när det sker - plötsligt står pristagare och prinsessa och håller i diplomet och så är det levererat.

Numera är prisutdelningen högtidlig och handlar om pristagarens böcker - jämfört med tidigaste årens försök att hålla det mer "populärt" för TV (mindre bokanknytning och mer lightuppträdande). En bilderboks-pristagare är tacksam att presentera i stort bildspel. Lite potpurri blir det förstås när man vill presentera så många böcker som möjligt.

Därför var det pristagarsamtalet på Kulturhuset veckan innan som blev det mest givande när det gällde att förstå Isols verk. I samtal med Ulla Rhedin gjorde Isol en grundlig genomgång av sitt arbete med flera böcker, några av dem upplästa i sin helhet. Såsom den om prinsessan Griselda som är så vacker att prinsarna bokstavligen tappar huvudet, en makt som Griselda använder till det yttersta, utan att bli gladare för det.

Isol är en medveten bokskapare som både gör bilderböcker med egen text och gärna samarbetar med andra författare. Om samarbete med andra författare har hon formulerat att hon "möter en annan tankevärld som ger oväntade ingångar till nya bilder". I de samarbetena ser hon sig som aktiv medförfattare till boken. Det gillar vi bilderboksskapare som tänker på precis samma sätt. Författarens grundidé utgör inte en färdig bok utan ett idépaket till behövs för att nå ändra fram - Isol kallar detta för "den grafiska idén". Hon menar att det handlar om det visuella konceptet och strukturen för en specifik bok.

Sökandet efter detta visuella koncept är för henne den största utmaningen och för att inte hamna i gamla tankebanor när det gäller bildframställningen prövar hon ofta nya tekniker. Ibland tar hon till knepet att byta till vänsterhanden (hon är högerhänt!). Hon menar att hon då kan frigöra tanken "som är mer konservativ än jag själv är"!

Själva hennes estetiska uttryck är inget jag självklart jublar över, fast det är fint och välgjort. Hennes berättande är det som jag faller för och då menar jag även bildens berättande! Det kluriga och filosofiska har en tydlig barnnivå som utgångspunkt men talar även till vuxna. Humorn är ständigt närvarande. Hur kan man vara på en gång dum och snäll? När blir en mamma en ballong? Vad tycker en badanka om sin pojke?

Efter prisutdelningen blev det tillfälle att mingla i Grünewaldsalen - där fick man titta på det jättelika diplomet, i år med fin bild av Maria Jönsson och sköntextat av Marianne Pettersson-Soold. Jag hann med två glas fräsigt vin och fick tag på tre smörgåssnittar. En kollega påstod sig ha fått tag på fem! Middan fixad.

Läs Jeanette Mildes blogg för ytterligare rapport från prisutdelningen!
Samtalet med Isol finns att se på UR:s webbplats.

Bildurtag från "Petit, monstret" av Isol, Alfabeta 2013.

Dela