Bild: Maria Jönsson

Hur ser livet ut för en bilderboksillustratör i dessa sciencefictiontider? Förutom inställda föredrag och skolbesök så har mina arbetsdagar sedan i vintras varit ungefär som vanligt. Men antalet Zoom-möten och inställda resor till Malmö och Stockholm har ökat avsevärt.

 Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Som frilansande illustratör styr jag min arbetsdag själv. Jag sparkar upp mej själv ur sängen på valfri tid. Tjatar på mej att komma i valfri tid till jobbet. Men kommer inte alltid ihåg att ta fikapauser och äta lunch. Under arbetsdagen ger jag mig uppmuntrande tillrop - för att hålla modet uppe. Arbete på kvällar och nätter är vanligt - efter att jag olovandes skjutit bilder på framtiden. Min frihet är stor men - som en torftigt brukar säja - under eget ansvar.

Jag har tio minuters promenad till min "rithåla" vid kyrkan mitt i staden. Jag slipper kollektivtrafik. Ibland arbetar jag hemifrån i ett ombyggt gammalt pannrum. Promenadvägen till min håla går förbi biblioteket - jag slinker ofta in. Biblioteket är en ovärderlig mötesplats och ett av mina viktigaste vattenhål.

På biblioteket brukar jag till exempel ta en kopp kaffe och bläddra i kända och okända tidskrifter. Jag kan läsa rikstidningar och Berlingske. Jag kan sitta och skriva hela dagen vid något bord eller vid särskilda digitala arbetsplatser. Jag kan kolla in nyutkommen barnlitteratur i nån fluffig stol på barnavdelningen (lite i smyg förstås, min ålder är ju ute) Och på ungdomsavdelningen står jag ofta och drömmer om att få slänga mej i de där mjuka färgglada kuddarna i burspråket... men där är alltid upptaget av någon i rätt målgrupp.

Här kan jag kopiera något byråkratiskt nödvändigt dokument och scanna bilder. Jag kan fördjupa mej i något - vad som helst - med hjälp av en kunnig bibliotekarie. I magasinet kan jag snusa runt bland äldre böcker med dammiga dofter. Jag kan delta i språkcafé. Bokcirklar. Författaraftnar. Få Boktips. Gå I-padkurser och så vidare, och så vidare. Bibblan betyder mycket för mej. Och för många, många andra.

Men nu; efter de nya restriktionerna:
Caféet - där alla tidskrifter finns - är stängt. Alla sittplatser avspärrade eller borttagna. Spritdosorna uppmanar till handtvätt. Avstånd ska hållas och under den stränga devisen LÄMNA - LÅNA - GÅ! får jag bara vara på biblioteket i ynka pynka 15 minuter. Det suger att inte längre få lulla runt längs bokhyllorna, stanna i timmar i en fåtölj i ett hörn eller bara helt oplanerat bläddra, hålla i, nosa på - ett ämne, en dikt, en bild. För en boknörd som mej är det som att långsamt kvävas. Att vi nu sakta släcker ner det ena efter det andra är lite skräckinjagande, men alldeles, alldeles nödvändigt.

Men i Höganäs är vi alltså ännu lyckligt lottade - vårt bibliotek är fortfarande öppet (ta i trä). Många bibliotek i Skåne - och i flera andra regioner - har stängt ner helt. Endast take-away-utlämning erbjuds.

Det är som att befinna sig sciencefictionromanen På andra sidan drömmen av Ursula K. LeGuin. Och jag vill bara vakna... eller inte vakna... vad är egentligen dröm? Och vad är verklighet... just nu? Jag bara undrar...

Läs mer om biblioteken i Skåne under pandemin::
Biblioteksbladet

Dela