På lågstadiet hade jag en fröken som skötte kristendomsundervisningen med glöd. Läsningen kombinerades både med skolorgel och att måla i Abraham, Sara, den barmhärtige samariten och Jesus på åsnan med färgkritor. Bibelns berättelser fastnade i ryggmärgen, även om jag hade och har lite svårt med själva tron. Hade jag bara haft ork skulle jag ha kunnat fortsätta läsningen hemma i Barnens bibel som farfar skänkt mig och mina systrar.

När jag nyligen för ett bokprojekt fick anledning att läsa Gamla testamentet i nyöversättning hoppades jag få en fläkt av barndomens bibelhistoria. Men jag kände inte alls igen mig. Det här var ju inte det jag hade färglagt, nej, det var främmande och faktiskt rätt otäckt! Redan det strävsamma paret Abraham och Sara slår an tonen. När de reser på främmande ort säger Abraham att Sara är hans syster, eftersom hon är så snygg att han är rädd för att bli fråntagen sin fru och ihjälslagen. Som syster kan han istället bjuda ut henne till rika män och leva gott på det.

Det kunde väl räcka ett tag, men några verser längre fram får man dessutom veta att de två faktiskt är halvsyskon på riktigt också! Vidare: När två änglar förklädda till främmande handelsmän besöker Lots hem blir grannarna i staden upprörda och bultar på Lots dörr. De ropar:

-Skicka ut dem till oss, vi ska ligga med dem!

Lot försöker lugna dem och ropar tillbaka att så får man inte göra mot främlingar, men han har två döttrar som är oskulder som han kan slänga ut istället. I 1917 års bibelöversättning är grannarnas replik något inlindad:

-För dem ut till oss, så att vi få känna dem.

Ingenting av detta minns jag mig ha färglagt. Och hur hanteras det i Barnens bibel? Det finns inte ett ord om Abrahams koppleriverksamhet eller släktskap med Sara. Hopen utanför Lots dörr säger bara:

-Vi ska nog ta hand om de där främlingarna, vi!

Och vad lär man sig som barnboksintresserad av detta? Jo, det triviala att ett av de viktigaste kännetecknen för barnboken här som nästan överallt annars är att den är tillrättalagd och mildrad jämförd med vuxenvarianten. Och det tycker jag är rätt bra. Jag hade inte velat ta del av vuxenbibeln som sjuåring, så som tidigare generationer. För mig räckte det så gott med att få en glimt av ett krucifix. Morfar och mormor var oändligt snälla, men varför hade de en uppspikad försilvrad farbror på en byrå i sovrummet? Som det skrämde mig!

Barnlitteraturen har alltid haft ett uppfostrande syfte, och ibland kan den tyckas bli mästrande och tråkig av detta skäl. Men samtidigt är det fascinerande att se hur tidens ideal återspeglas i vad barnböckerna döljer och vad de släpper fram. Hur inställningen till djurplågeri, sexualitet, våld, rasism, monarkism, mobbning och könsroller har varierat under olika tider tror jag vi enklast kommer åt i barnböckerna, känsliga termometrar som tydligt avläser samhällsklimatet. Det vore spännande med en tillrättaläggandets hela historia baserad på svenska barnböcker från 1591 och framåt. Är det någon som vet om den redan finns att läsa?