Häromveckan ägde det högtidliga överlämnandet av ALMA-priset till Shaun Tan rum i Konserthuset. Där fick vi njuta av ett fint sammansatt program av tal, musik, Shaun Tans underbara bilder och hans Oscarsbelönade film samt prinsessan Victorias överräckande av priset. Marc Levengood var en rapp och rolig konferencier som elegant knöt ihop det hela. Heder åt ALMA-juryn och dess sekretariat med Erik Titusson i spetsen som satt ihop detta.

"Ibland när jag får tidningen på morgonen ser jag en bild av mig själv", sa Levengood. "Värst vad det går utför med mitt utseende, tänker jag då. Tills jag upptäcker att det inte är jag utan Fredrik Reinfeldt - och nu ska jag be att få presentera en god vän till honom, en som också sitter i regeringen, vår utrikeshandelsminister Ewa Björling". (Kulturministern var sjukskriven).

Den presentationen gick hem hos både publiken och ministern. Men nu följer programmets plump. Ja, det som ministern sa blev bara mer och mer genant.

Hon började med att berätta att hon klätt ut sig till Pippi Långstrump på Världsutställningen i Kina. Det var väl helt OK. Men sedan förklarade hon att hon tyvärr inte hade läst någon av Shaun Tans böcker. Och, fortsatte hon, Sverige är ett fantastiskt land, världsbäst på demokrati, jämställdhet, export, ja, på allting faktiskt. Den litterära exporten av svenska deckare är enorm, kanske kan barnboksexporten också bli stor.

Generade tittade vi ner i golvet, skulle Sverige-reklamen aldrig upphöra? Den gjorde det till slut med något i stil med att roligt att priset gått till någon liten. Här kanske jag hörde fel, mina öron hade nog fått ett skammens filter - jag önskade mig nästan ner under min bänk av genans. Syftade hon på Shaun Tan, som verkligen är kortväxt, särskilt bredvid Mark Levengood?

Vid det efterföljande minglet förstod jag och mina bänkgrannar att vi inte var de enda som skämdes för ministerns ord. Alla jag kände var generade. Jag fick också veta att man lagt ner hela arbetsdagar på att samla ihop och förse ministern med bakgrundsmaterial, och Shaun Tans fantastiska bilderböcker hade lämnats till hennes kansli. Inget av detta kom med i talet. Hade hon kanske råkat få med sig ett helt annat tal, avsett att fungera som Sverige-reklam i något utland?

"Det röda trädet hade hon ju hunnit läsa i taxin hit", sa en kollega. En annan sa: "Om det hade gällt en nobelpristagare, hade hon då sagt: 'Gratulerar, men jag har tyvärr inte läst någon av era böcker?' Så oartigt."

Denna dam ska alltså representera mig/oss i utlandet. Jag är mycket förvånad. Eller arg är kanske rätta ordet.