Det snöade härom veckan - rejält. Det är ett tungt jobb att skotta. Det hölls också val i världens största demokrati för ett tag sedan. Det blir ett tungt jobb även där. Svårt att förstå att femtio procent av invånarna i USA inte röstar, och att femtio procent av de som går till urnorna röstar på en man som så tydligt har visat vem han är (eller vill vara), som spyr galla och hat över många av de svagaste i samhället.

Men hur svårt är det att förstå egentligen, eller vill vi inte förstå?

En gammal vän till mig sammanfattade sina känslor i ett sms på morgonen efter valet: "När man tillåter klyftorna att bli så stora i ett samhälle - dyker det alltid upp en tyrann." Alla ser vi gapet. Med välfyllda matkassar går vi förbi tiggaren utanför affären. Det kan inte bli mycket tydligare. Tjugo procent lämnar grundskolan utan godkänd läsförmåga. Främlingsfientliga partier tar plats i Europas parlament.

Hopplöst? Det kan kännas så. Men samhället är ju vi. Om klyftan kunde uppstå, så går den förstås också att skotta igen. Men som sagt, skotta är ett tungt göra.

Vad kan vi göra? Det går ju lättast förstås om vi hjälps åt på båda sidor av gapet. Skattemedel ska verka utjämnande och kompenserande - inte läcka ur systemet genom aktieutdelningar i företag som sysslar med utbildning och omsorg. Herregud, det är ju våra pengar till våra ungar och gamlingar som hamnar på totalt fel bankkonto!

Alla ska även ges bildning och utbildning. Alla ska kunna läsa och forma ett värdigt liv för sig och sina familjer.

Igår lyssnade jag på direktör Dr Jörg F. Maas för den tyska läsfrämjandeorganisationen Stiftung Lesen. Läsfrämjande och stiftelse. Det låter lite blekt och kraftlöst kanske? Men nej. I Tyskland tar man jävlar anamma problemet på största allvar. I 28 år har stiftelsen arbetat för att motverka bildningsklyftor genom att samla in kunskap, leda egna projekt, utbilda pedagoger och föräldrar. De har en årlig budget på 80 miljoner kronor. 60 % av denna summa kommer från näringslivet. De har 50 heltidsanställda, jobbar med media, volontärer, politiker, företag och fackförbund och ser tydliga resultat av sina satsningar. Så ser ett uppriktigt och ärligt engagemang ut!

80 miljoner i svenska förhållanden blir ungefär 25 miljoner, mestadels pengar från näringslivet. Organistionen och kunskapen finns redan i vårt grannland. 25 miljoner för en grupp företagare? En bank, ett försäkringsbolag, kanske en möbeltillverkare, eventuellt någon som syr och säljer kläder? Någon som säljer streamade ljudböcker? Alla företagare är vana entreprenörer och har visioner om ett bättre samhälle för alla. 25 miljoner...

En kan inte göra allt, men alla kan göra något.

Så om du någon gång känner uppgivenhet och hopplöshet, glöm inte att alla kan hjälpa till att skotta igen klyftan.

Bild: Stina Wirsén

Dela