|
|
|
|
|
 Ylva Karlsson Stol nr 5 Ylva Karlsson växte upp i ett hem där barnlitteratur var den finaste och viktigaste och intressantaste litteraturen (och där med en av de viktigaste sakerna i världen). En dag när hon var ungefär sju år lekte hon att hon var en mamma som gick till jobbet och skrev en bok (den handlade om en apa). Och sen var det som om hon hade bestämt att det nog var författare hon skulle bli (eller möjligen clown, eller snickare, eller trapetshängare, eller stenåldersmänniska). Sista året på gymnasiet tyckte hon det var dags att se om hon kunde skriva en hel bok. Det kunde hon! Den blev utgiven sen också (och den är inte helt dålig, men ganska seg), Tova heter den. Efter det har Ylva fortsatt att skriva, ungdomsböcker, barnromaner, sagor och bilderbokstexter; realism och fantasy och sagor. Just nu ägnar hon sig åt att försöka förstå samspelet mellan text och bild, och njuter löjligt mycket när hennes text får annan mening i händerna på en bra bildmakare. Ylva Karlssons senaste bok är Jag och alla (Rabén & Sjögren 2019) med bilder av Sara Lundberg. Ylva medverkar även i Svenska Barnboksakademins antologi Bodo Bodo Filoo och 16 andra berättelser och verser (Lilla Piratförlaget 2015). Ylvas webbsida Ylvas sida på Barnens bibliotek |
|
|
|
Ledamöternas krönikor Vecka 44 2011 Ett rum att finnas i av Ylva Karlsson Det är inte ofta jag tänker att det skulle vara trevligt att vara fjorton, men förra helgen hände det. Jag var på Palatset. Det rosa ljuvliga slottet, det underbart lovande Palatset. Jag måste nästan byta typsnitt när jag skriver det - PALATSET. Tänk att vara en av "bokarna", en av de lyckliga tjugofem som får tillbringa sina tidiga tonår med att vara med och styra över vilka böcker som ska finnas i bokeriet och vilka författare som ska få komma dit och dricka te och prata med läsare. Eller ännu hellre, hålla skrivarverkstad. Det fick jag. Vi skrev sagor. Det var fint. Men helst ville jag liksom bli en av de där "bokarna" istället, en som avslappnat intervjuade författare med kloka frågor om rädsla för döden, om husdjur förstås och att skriva självbiografiskt, en som satt lugnt i en röd fåtölj, en som kom springande och sa hej och kramades. När jag jobbar med skrivande barn och ungdomar tänker jag alltid att viktigare än att de får tillfälle att skriva är att de får tillfälle att andas. Skrivarverkstäder, skrivcirklar och skrivarläger ska vara som egna rum. Rum där det är lätt att andas, lätt att vara. Jag drömmer om en värld full av såna rum, rum där det är lätt och enkelt eller åtminstone okej även att vara tretton. Rum av luft och viktiga samtal. Men varför drömma om rum när man kan få ett helt Palats? En stort rosa slott fyllt av luft och rymd och plats och rum att finnas i och andas i och vara i. Nej, Ulf, ingen har spytt på min workshop hittills - men sprang iväg på rastläsa ben gjorde flera stycken, mot filmstudion, eller låtskriveriet, mot nya outforskade rum. Och några satt kvar. Några satt stilla i mjuka röda stolar mellan mjuka röda draperiväggar. De visst redan vilket rum de ville vara i. De pratade. De andades. De fick mig att drömma om att vara fjorton.
|
|
| |
 © Copyright Svenska Barnboksakademin 2023 E-post: info(snabel-a)barnboksakademin.com Besöksadress: Skärholmens bibliotek, Bredholmsgatan 4, 127 48 Skärholmen Postadress: Skärholmens bibliotek, Lillholmsgången 2, 127 48 Skärholmen Tel: 08-508 305 70 (Skärholmens bibliotek). Pg: 66014-2 |
|||||||||
